tisdag 24 november 2015

Det där med avståndstagande


Diamant Salihu med cheferna,
redo att få ett nytt mångfaldsuppdrag.


Expressens skribent Diamant Salihu får genom sin albanska bakgrund enbart skriva om ämnen som kretsar kring invandring och integration. Idag skriver han, under rubriken "Dårars handlingar kan inte göra andra medskyldiga", om ett tema som går igen efter varje muslimskt terrordåd. Som vanligt får vi veta:

"Varför ska de 1,6 miljarder människor som är muslimer behöva fördöma en sekt bestående av som mest 100 000 terrorister?"

Svaret är naturligtvis att de båda grupperna faktiskt bekänner sig till samma ideologi, även om de flesta muslimer sannolikt inte stödjer just IS. I dessa sammanhang får vi också alltid ologiska jämförelser:

"Ursäkta på förhand för jämförelsen, men det är som att kräva att 16 000 invånare i Trollhättan ska behöva be om ursäkt för att en invånare i staden mördar mörkhyade på en skola. I stället tar vi för givet att alla fördömer det, utan att kräva offentligt ansvar.
Men samma antagande verkar inte gälla om man råkar vara muslim."

Nej, det är en alldeles felaktig parallell. Det skulle snarare vara som att be de som uttalar sig nedsättande om "mörkhyade" att ta avstånd från ovan nämnda dåd, vilket skulle vara fullt rimligt. Salihus jämförelse skulle enbart vara logisk om alla invånare i exempelvis Damaskus skulle avkrävas ansvar för IS handlingar. En annan ologisk jämförelse, som ibland används, är att dessa frågor om avståndstagande skulle vara som om man skuldbelade alla tyskar för förbrytelser under andra världskriget. Även den parallellen är felaktig, då det snarare skulle vara som att fråga fredliga nationalsocialister om deras inställning till dessa händelser, något som anses fullständigt självklart.

Den här återkommande oviljan att fördöma terrordåd är suspekt. Vi är många som är skeptiska till massinvandring och inte minst muslimsk sådan. Det var även Anders Behring Breivik. Det går utmärkt att fråga mig hur jag ställer mig till hans dåd i Oslo och på Utöya. Jag fördömer dessa rakt av, utan att direkt ställa motfrågor och låtsas förfärad över att frågan ens ställs.




Salihu fortsätter sin ohederliga argumentation:

"Men krav på offentligt fördömande av terrorattentat på grund av min religion? Vänta en sekund. Jag är muslim och lika troende som de flesta kristna jag känner. Låt mig bara ringa ett samtal till Islamiska staten och be grabbarna lägga av med attackerna."

Trams. Ingen tror att den enskilde muslimen på något sätt kan påverka vad IS gör. Det är däremot relevant att fråga anhängare av islam hur de ser på handlingar av andra som bekänner sig till samma religion. Sådana opinionsundersökningar görs av till exempel Pew Institute, och de visar att en relativt stor andel muslimer, om än inte alltid en majoritet, i olika länder stödjer till exempel sharialagar och rentav terrordåd mot civila.

"Dårarnas handlingar kan inte göra andra människor medskyldiga. Terrorism är ett globalt ansvar, oavsett vilka motiv eller i vilka gudars namn man påstår sig kriga för."

Få människor skulle påstå att varje muslim är medskyldig till terrordåd utförda av andra, men kanske bör man rannsaka sig själv om ens religion används om och om igen, år efter år, för att utföra terrordåd. Känner man på allvar att terroristernas gärningar inte på något sätt finner stöd i skrifterna, så kan man ju gå vidare, och varför inte rentav fördöma dessa gärningar, istället för att direkt vända ansvaret mot de som lider av "islamofobi". Slutligen är inte heller attacker, som de som utfördes i Paris, verk av enskilda "dårar". De har en organisation bakom sig, samt en hel del passiva stödjare.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar