Flyktingströmmar och terrorism

Förutom att som vanligt hävda att islam inte kan lastas för vad terrorister gör "i religionens namn", har de senaste dagarna en stor mängd krönikörer och ledarskribenter skrivit om hur flyktingar och terrorister är två helt separata grupper, där alla i den förra gruppen flyr från dem i den senare. Igår sade exempelvis också Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S):

"Vi måste skilja på de två spåren: det som sker med de stora flyktingströmmarna, därför att de flesta av dessa människor flyr också från terrorismen och våldet, och det som är våra försök att försöka lösa krisen i Syrien."

Efter ett antal krönikor med exakt samma innehåll, har nu turen kommit till Aftonbladets Karin Pettersson, som skriver under rubriken "Terrorn utnyttjas som slagträ mot flyktingar". Att hon inte presenterar någonting nytt bekommer henne tydligen inte, eftersom hon till och med hänvisar till ett inlägg i samma tidning:

" 'Det finns flyktingar. Och så finns det terrorister. De förstnämnda flyr från de sistnämnda.' Så skrev ­Aftonbladets Carina Bergfeldt i en kolumn i förrgår."

Karin Pettersson

Själv skriver Karin Pettersson:

"Men självklart sprider alla de, som redan ogillar ­invandrare, nu idén om att terrorn är deras fel."

Till att börja med är ovanstående formulering ännu ett exempel på den där lögnaktiga retoriken, ständigt använd av exempelvis Fredrik Reinfeldt, att kritik av invandringspolitiken handlar om att "ge sig på invandrare" och rentav att "ogilla invandrare". Att både invandrare och svenskar kan vara utmärkta personer förstår vi, men det är inte samma sak som att en årlig invandring på över 100 000 människor är en bra idé för Sveriges framtid. Direkt därefter gör så Karin Pettersson det rejäla självmålet:

"Då kanske det kan vara värt att minnas att fyra av fem av de terrorister som hittills identifierats som gärningsmän i Paris är ­franska medborgare."

Det är ju faktiskt ännu värre, eftersom det visar att islam och islamism lever kvar, eller uppstår, efter åratal av vistelse i Europa. Vad Karin Pettersson faktiskt säger, är att faran inte kommer utifrån, utan redan finns i våra egna länder. De franska medborgare som nämns har ju dessutom en gång kommit som invandrare eller som barn till invandrare, vilket innebär att muslimsk invandring trots allt är grundorsaken till varför vi om och om igen drabbas av islamiska terrordåd i Europa. Att de flesta terroristerna har vuxit upp i Frankrike eller Belgien är ju inte heller något argument för att terrorister inte skulle kunna gömma sig i flyktingströmmarna.

Det stämmer naturligtvis att många flyr Syrien på grund av islamistiska rörelsers härjningar, men det betyder inte att alla gör det, då vi kan anta att gruppen också omfattar en mängd islamister som helt enkelt inte står ut i landet eller endast söker en större välfärd i Europa. Framför allt, kan mycket väl ekonomiska migranters, eller riktiga flyktingars, barn radikaliseras i det nya landet. En stor muslimsk invandring ger långsiktiga problem som sträcker sig över mer än en generation. Som exempel kan nämnas Nederländerna, där en marockansk arbetskraftsinvandring på 1960- och 1970-talen fortfarande skapar kriminalitet och jihadresenärer, samt även rena attentat, som mordet på Theo van Gogh. Texten bjuder på ännu ett exempel som bevisar mitt ovanstående resonemang:

"Taimour Abdulwahab, den misslyckade självmordsbombaren som sprängde sig i luften på Drottninggatan 2010 var uppväxt i Tranås."

Han föddes dock i Bagdad och den där uppväxten i Tranås verkar inte på något sätt ha vaccinerat honom mot att vilja ta på sig en bombväst precis som man gör i Irak.

Slutligen vill jag hävda att risken för terrorattentat inte tillhör de främsta argumenten mot en omfattande utomeuropeisk invandring. Dessa attentat är bara en liten del av den splittring, otrygghet och samhälleliga påfrestningar som följer i massinvandringens spår.