När Thorwaldsson mötte Åkesson

Igår träffades LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson och Jimmie Åkesson för att diskutera LO:s kampanj mot Sverigedemokraterna. Jag har sett inslaget först nu, varför det läggs upp med en dags fördröjning.



Till att börja med noterar jag att Jimmie Åkesson här är mer offensiv än vanligt, vilket jag tycker är en välkommen utveckling. Jag är naturligtvis partisk, men jag tycker att Thorwaldssons insats är minst sagt svag och hans höjda röstläge ger ett desperat intryck, snarare än ett viljestarkt sådant.

Programledarens inledande fråga är något märklig, då han undrar varför LO ger sig på SD, trots att partiet är starkt bland LO-medlemmarna. Sanningen är naturligtvis att det är det enda skälet, eftersom man endast vill se dem som stöd till Socialdemokraterna. Vi lär inte se några attacker mot KD.

Om jag för ett ögonblick tar på mig den opartiska mössan, är det taktiskt smart att angripa SD:s ekonomiska politik, eftersom man direkt förlorar all debatt om invandringspolitiken. Anna Kinberg Batra har gjort samma sak, men det är lite komiskt att hon utmålar SD som ett vänsterparti medan Thorwaldsson försöker utmåla det som ett högerparti. Redan 01:50 tappar Thorwaldsson så den inövade retoriken om välfärden och hamnar i nazister på 1930-talet, vilket direkt leder till våra dagar då LO alltså "tar fajten för medmänsklighet". Kasten mellan ekonomin och allmän upprördhet ger ett rörigt och obehärskat intryck, och pinsamheten blir total när det plötsligt förkunnas att "LO tror på alla människors lika värde". I sin stapplande och manusbundna argumentation påminner Thorwaldsson faktiskt en hel del om Stefan Löfven. Jimmie Åkesson får in ett par roliga kommentarer:

"Nej, jag tittar på din fusklapp där."

"Nej, men du verkar vara patologiskt orolig för sverigedemokrater."

Att utmåla SD som ett välfärdsfientligt parti må som sagt vara ett taktiskt sett mer begåvat drag än evigt nonsens om "människosyn", men det är inte självklart att det ger önskat resultat. Även LO-medlemmar är vuxna människor som själva ska bedöma ett partis politik. Det är dessutom fullt möjligt att de förmår se bortom den egna direkta vardagen och fundera kring vad massinvandring innebär för landet och samhället på längre sikt.