Dagens posör: Sofia Dahlström

Sofia Dahlström är chefredaktör för GT, Expressens Göteborgs-filial, och hon har idag någonting viktigt att berätta, under rubriken "Jag tar inte ned skylten":

"Under hela hösten har skylten med orden 'Jag vill hjälpa' prytt min profilbild på Facebook med orden. Det var när flyktingkatastrofen och bilden av lille Alan Kurdi liksom flyttade in i våra vardagsrum och därmed in i våra hjärtan som många med mig kände ett reellt behov av att hjälpa men också ett behov att manifestera vårt engagemang via till exempel sociala medier."

Det där behovet av att "manifestera ditt engagemang" på sociala medier, det vill säga posera, var nog rejält mycket större än att göra någonting konkret. På vilket sätt hjälps den döde pojken, eller andra människor som färdas över Medelhavet, genom att man ändrar sin profilbild på Facebook? För Sofia Dahlström är det naturligtvis viktigt att stå upp för den politiska korrektheten när hon talar med andra:

" 'Det är inte mitt fel att vissa är födda med otur. Det är bara flyktingarnas otur att de råkar vara födda i den delen av världen. Varför ska vi svenskar behöva betala för att vi har haft tur?' Så föll orden i telefon häromdagen. Där och då var jag tvungen att dra en gräns i samtalet och markera tydligt att jag inte håller med. Var går din gräns? Runt om i Sverige har flyktingfrågan blivit ett hett samtalsämne. Samtal som sätter våra egna värderingar på prov."

Det där ständiga påpekandet att det är en slump var man har fötts och alltså har haft tur om man fötts i Sverige berör egentligen en rent filosofisk fråga och är helt irrelevant om man ska diskutera asylpolitik. Ska vi tramsa på den nivån, kan vi lika gärna lägga fram teorin att vi återföds och att vår födelse i Sverige är en belöning för att vi har varit goda i det förra livet. Det spelar dock ingen roll för frågan om vad som är gynnsamt för Sverige och dess framtid, den enda aspekt som iallafall jag tycker ska vägleda politikers beslut.

Det är också typiskt för dessa posörer att de har ett behov av att "markera", när någon exempelvis förespråkar en mer restriktiv asylpolitik. Genom att i sådana situationer slänga fram någonting om "människors lika värde" eller "människosyn" känner de att de har gjort någonting viktigt, även om de helt saknar några faktiska argument för sin "markering". Ödmjukhet inför andras åsikter är inte dessa personers starkaste gren. Jag har själv inte detta behov av att mästra oliktänkande i vardagen, men var skulle i så fall min gräns gå? Den som i samtalet endast använder känsloargument och floskler har i så fall definitivt passerat min gräns. Det är naturligtvis just på detta sätt som Sofia Dahlström vill föra debatten:

"Men vår medmänsklighet, vår syn på de mänskliga rättigheterna och förståelse för andra människors fasor , den måste stå fast.
De värderingarna kan inte vara uppe till diskussionen eller debatt.
Så jag behåller skylten. Ett bra tag till."

Behåll du din profilbild, så kan vi andra diskutera den faktiska politiken, dess följder och faror. Detta behov av att posera på sociala medier och glatt ansluta sig till varje profilbildskampanj på Facebook provocerar mig lite grann. Det är så enkelt, så dumt och så osjälvständigt. Det är inte särskilt förvånande att Sofia Dahlström ett tag använde nedanstående som profilbild:

Där kände hon antagligen att hon gjorde någonting viktigt för offren för terrorattackerna i Paris. Jag installerade aldrig något trikolorfilter på min Facebook. Jag har stått bakom det franska folket i åratal och, till skillnad från Sofia, förespråkar jag inte samtidigt en muslimsk massinvandring till Europa. Det är förvisso bekvämt att vara för allting som anses gott och använda Facebooks färdiga verktyg för posörer, men det förblir ett stort hyckleri. Låt mig avslutningsvis understryka att den som lägger till den franska flaggan, och samtidigt motsätter sig terrorismens grundorsaker, naturligtvis inte har någonting att skämmas för.