onsdag 3 februari 2016

Marockanska ungdomar Sveriges ansvar?




Att Sverige har ansvar för även resten av världen och att vi ska vara en "humanitär stormakt" är tydligen tankar som fortfarande har sina förespråkare. I dagens Aftonbladet luftar ledarskribenten Ingvar Persson dessa ideal under den talande rubriken "Gatubarnen måste också få en framtid":

"Sverige tänker betala Marocko för att ta emot de marockanska ungdomar som lever som gatubarn i framför allt Stockholm och Göteborg. Det berättade inrikesminister Anders Ygeman i går.
– Vi vill ju inte när vi utvisar dem att de ska driva vind för våg på Rabats gator."

Hur har denna märkliga hållning om vad som är Sveriges ansvar uppstått? För vårt vidkommande är det fullständigt irrelevant vilken situation marockanska ungdomar har i Marocko, men visst kan vi bli tvungna att betala om dessa personer saknar identitetshandlingar och Marocko inte är särskilt intresserat av att bekräfta deras medborgarskap eller att få tillbaka dem. Dock kunde Anders Ygeman för ett par veckor sedan meddela att en överenskommelse gjorts med Marocko om att bilda en gemensam kommitté för identifiering och återvändande. De skulle naturligtvis inte ha släppts in i Sverige till att börja med, särskilt inte utan att registreras genom ett visumförfarande. Ingvar Persson konstaterar sedan mycket riktigt:

"De nordafrikanska barn och ungdomar som befinner sig i Sverige kommer visserligen från en ekonomiskt ut­satt situation men tillhör en grupp som historiskt sällan uppfyllt kraven för att få asyl."

Denna grupp är ett intressant exempel, eftersom den visar hur tolkningen av asylrätt har förvridits i den svenska debatten. Marocko är ingen fullfjädrad demokrati och man kan mycket väl tänka sig att en person blir politiskt förföljd för att ha kritiserat kungahuset, vilket då skulle göra att personen har rätt till asyl enligt den ursprungliga definitionen. Den offentliga debatten har dock nått en punkt där alla som på det ena eller andra sättet har det sämre i hemlandet nog bör få slå sig ner i Sverige. Resonemanget blir sedan något märkligt:

"Att bara skicka tillbaka gatubarnen till eländet de flytt ifrån skulle inte lösa ­några problem, ens om det lät sig göras. Om Sverige genom ett avtal och ­ekonomiskt stöd kan erbjuda möjlig­heten till en framtid för de marockanska barnen blir alla faktiskt vinnare."

Jo, det skulle lösa problemet med att de befinner sig här och begår brott, det enda problem Sverige behöver hantera. Vi har inget ansvar att erbjuda Marockos unga en lyckosam framtid.


Ingvar Persson


Ingvar Persson tar sedan upp en viktig aspekt:

"Förmodligen siktar Ygemans utspel bortom de nordafrikanska gatubarnen och deras situation. Under förra året registrerade Migrationsverket drygt 35  000 asylansökningar från ensamkommande barn. Den absolut största gruppen kommer från Afghanistan. De flesta unga afghaner har hittills så småningom fått uppehållstillstånd i Sverige. Vill Ygeman minska trycket på kommunerna måste han skapa legala och faktiska förutsättningar för ett återvändande till Afghanistan."

Vi talar alltså här om ännu en grupp som saknar asylskäl och som dessutom utgör en stor del av den totala asylströmmen. Självklart ska de alla skickas tillbaka och vi måste hitta att sätt att göra det på ett sätt som fungerar praktiskt, då vi inte bara kan placera dem på den andra sidan gränsen. Ingvar Perssons avslutning blir:

"Som en lösning på ett socialt problem behöver det inte vara dåligt. Men det får aldrig bli en smitväg från en individuell och rättsäker prövning av asylskäl."

Det är faktiskt intressant att en socialdemokrat på Aftonbladets ledarsida nu kan tala om denna fråga som "ett socialt problem" och att repatriering "inte behöver vara dåligt". Ännu en gång kan vi konstatera att vår sida har haft rätt hela tiden.

En mental förändring måste dock också ske. Sverige och svenskarna har inget som helst ansvar för hur det ser ut i andra länder, och sämre levnadsstandard i ett land innebär inte att Sverige automatiskt bör ta hit den aktuella befolkningen. Utländska medborgare som inte har rätt att vistas här, eller rentav begår brott, ska helt enkelt utvisas utan några funderingar kring vad som väntar dem i hemlandet. På samma sätt innebär inte heller en deprimerande situation i Rumänien att vi har en moralisk skyldighet att upplåta varje gathörn åt landets romer.




4 kommentarer:

  1. Ja visst, tveklöst. Hela världen är Sveriges ansvar.
    Behövs inte sägas mer.

    SvaraRadera
  2. Har inte läst AB sedan i början av 80-talet. Därför är det intressant att i denna blogg ibland få se hur skribenterna ser ut. Rutig skjorta, under den en undertröja som ser lite lagom urtvättad ut, lagom slita jeans, noga tillrufsat hår och skägg. Där har vi klädkoden på AB. Ett fullständigt misslyckat försök att likna en arbetare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag studerade också skjortan, tveklöst försöker fjanten spela arbetare. Skjortan är dock inte riktigt den vanliga rutiga som förespråkas av Göran Greider, den här ser ut som en slags förvriden Confederated -flagga med bortplockade stjärnor.

      Radera
  3. Sverige kan ju inte ens ta ansvar för sina egna uteliggare, skolbarn i kulturberikade stadsdelar, tryggheten i bibliotek, badhus och tunnelbanestationer,  fattigpensionärer, åldringar på usla äldreboenden och kvinnor som vill ta en promenad hem efter kl 21:00 utan att bli antastade, rånade eller våldtagna. Att detta i accelererande fart alltmer misskötta land ska ta ansvar för marockanska ungdomar i Marocko (!) låter helt horribelt.
    Men det är väl ännu ett sätt att försöka dölja hur inkompetenta hela Sjuklövern är att ta hand om sina egna medborgare och oförmåga att sopa rent framför egen dörr.

    Stig

    SvaraRadera