onsdag 6 april 2016

Detta, Marcus Priftis, är era problem


Marcus Priftis


I dagens Aftonbladet dyker ett litet debattinlägg upp som vill ge lite riktlinjer inför hur arbetet mot rasism ska bedrivas, men alstret missar i min mening fullständigt vad som är rörelsens stora problem. Att det blir så är inte särskilt märkligt och redan det faktum att det är författat av Marcus Priftis, som här presenteras som författare, föreläsare och frilansskribent, men i själva verket kanske bör kallas "professionell aktivist", visar det grundläggande problemet.

Jag sätter alltid "antirasism" och "antirasister" inom citationstecken, och det är inte så mycket för att håna de personer som tillhör rörelsen, som för att visa att jag tycker att deras verksamhet handlar om nästan allt annat än att motverka faktisk rasism. Jag skulle tro att de allra flesta människor motsätter sig reell rasism, det vill säga särbehandling av människor utifrån deras etnicitet, men den rörelse som idag kallar sig för "antirasistisk" är samtidigt både för bred och för smal för att kunna attrahera särskilt många medborgare.

Den är för smal genom att den har blivit en subkultur av vänstermänniskor, där yttre attribut som septumpiercingar, spännande hårfärger och amerikansk universitetsvokabulär har blivit minst lika viktiga som arbete mot rasism. Den normala löntagaren eller borgerliga väljaren skräms sannolikt bort redan vid dörren. Inte heller vinner man särskilt många nya hjärtan genom att tala om "vithetsnorm" och "vita tårar".




Samtidigt har begreppet "rasism" blivit så brett att det numera klistras på det mesta som dessa människor motsätter sig. Framför allt verkar det i dessa kretsar, med villig hjälp från medierna, handla om invandringspolitik, där allt som inte förespråkar öppna gränser självklart är rasism, vilket innebär att den rödgröna regeringen nu också bedriver en "rasistisk politik". Till och med kritik mot islam anses numera vara rasism, även om det som vanligt är svårt att förstå vilken ras som skulle kränkas av sådan. Förvridningen av begreppet "rasism" har gått så långt att de som är besatta "antirasism" har blivit de som ständigt delar in människor i raser och uttrycker verklig rasism:




Ovanstående inlägg är ett av många som rasade mot biståndsorganisationen Kvinna till Kvinna, eftersom de kvinnor som skulle berätta om arbetet i olika länder råkade vara vita. Efter en mängd liknande utfall mot vita var vi ett par stycken som dök upp för att kritisera deras retorik, varpå en av dessa "antirasister", troligen alldeles uppriktigt förvånad, undrade "var är rasismen?", vilket beror på att hon själv förstås såg sig som en stor antirasist, själv var "rasifierad", och rasism ändå främst handlar om invandringspolitik. Festligast av allt i detta sammanhang var att närvaron av kritiker kommenterades med "nu har rassarna hittat hit".

Vad jag vill säga är att "antirasisterna" själva har förstört allt arbete mot rasism. Genom att förvrida begreppet bortom all sans, och genom att omvandla frågan till en kamp för fri invandring och islam, utesluter de omedelbart de allra flesta människor och kan därför aldrig bli en bred rörelse. Det brukar sägas att "antirasist är ett kodord för antivit", men det hade inte behövt vara så.

Marcus Priftis "debattartikel" är i själva verket reklam för hans nya bok "Från snack till verkstad", som verkar handla om hur man omsätter sitt antirasistiska engagemang i praktisk handling. Ingen vettig människa kommer naturligtvis att köpa boken, men sannolikt utgörs marknaden snarare av organisationer, skolor och bibliotek, som med all säkerhet kommer att införskaffa alstret. Vilken skola skulle i dagens klimat våga säga nej till en bok som utger sig för att vara mot rasism? Att kalla sig "antirasist" är som bekant ofta lukrativt och en väg till en mängd välbetalda uppdrag.




12 kommentarer:

  1. Detta är definitionen på rasism saxat från Forum för levande historias hemsida och samtidigt den äldsta och mest omhuldade:

    "Rasism En ideologi, uppfattning, värdering eller struktur som bygger på en indelning av människor i ett hierarkiskt system av raser, utifrån hudfärg eller etnisk tillhörighet, där vissa raser tillskrivs ett högre värde, positivare egenskaper och ibland moralisk rätt att härska över andra."

    Genom att kleta rasism på allt och alla har dessa aktivister devalverat värdet av de uppoffringar som Gandhi, Parks, King, Mandela med flera gjorde i kampen mot verklig rasism.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ghandi hatade negr#r och Mandela hatade vita, framförallt Boer.
      Vilka uppoffringar gjorde dessa rasister? Terroristen Mandela satt välförtjänt i fängelse för sina terrorhandlingar, idag har hans folk förstört ett en gång vackert land.

      Pricken över i:et hade varit om ni dragit fram Guevara som antirasist.
      -the negro is indolent and lazy and spends his money on frivolities"
      Che Guevara

      Radera
    2. Sydafrikas problem är framförallt en massiv illegal invandring från grannländer under efterkrigstiden, vilket som vi vet medför ökad brottslighet. Efter kriget var det 10 miljoner, idag är det 50 miljoner invånare. Även en utbredd analfabetism är utbredd, att bereda alla utbildning hinns inte med. Ytterligare ett stort problem är den massiva spridningen av HIV som främst beror på okunnighet och vidskepelse och vars utbredning mörkades under apartheidregimen, ingen tog itu med detta. Under Nelson Mandelas styre var utvecklingen lovande och vita och svarta kunde samarbeta om gemensamma angelägenheter, t.ex. nationalparker.

      Radera
    3. Sydafrikas problem stavas negr#r och inget annat. Sydafrika är ett perfekt exempel på hur inkapabla svarta är att leva i västerländska samhällen.
      Dom får ett I-land till skänks med all infrastruktur färdig och vad gör dom? Förstör alltihop. Zimbabwe och Haiti är fler exempel.

      Radera
    4. Ja, men jag skyller på den massiva invandringen av outbildade. Sverige kommer att gå samma öde till mötes med den migrationspolitik som förs!

      Radera
  2. "Den är för smal genom att den har blivit en subkultur av vänstermänniskor, där yttre attribut som septumpiercingar, spännande hårfärger och amerikansk universitetsvokabulär har blivit minst lika viktiga som arbete mot rasism."

    Det är inte bara "antirasisternas" yttre attribut som är extremt avvikande utan även deras utstrålning (eller brist på det) som tyder på att de flesta av dem är mentalt störda (personlighetsstörningar och lindriga hjärnskador (MBD)) och kanske lätt efterblivenhet.
    Kolla bara in bilden ovan på AFA-aktivisterna. De två killarna i jeansvästar har en sinnesslö och sjukt depraverad utstrålning och på praktiskt taget varenda bild på ett gäng "antirasister" finns det några sådana tydliga psykfall.
    Att så här ställa fjärrdiagos på för mig okända personer är kanske ett alltför subjektivt och därmed dåligt argument eftersom deras bristande mentala hälsotillstånd är en gissning och även idioter kan råka ha rätt i en enskild politisk fråga. Men deras oförmåga att resonera logiskt, tycka sig se rasism i nästan allting och deras brist på insikt i vilket skrämmande och asocialt intryck de gör genom sin excentriska utstyrsel är ett objektivt mått på deras bristande psykiska hälsa.
    När de ser rasism, nazism och fascism hos minst 75 % av alla andra fullt normala och ordinära människor (vanliga svenssons på t.ex. Folkets demonstration) så är det ett tydligt tecken på den psykologiska försvarsmekanismen projektion av egna egenskaper på andra vilken är särskilt stark hos neurotiska och psykotiska personer.

    SvaraRadera
  3. Du skriver mycket klokt i detta inlägg Tobias. Den speciella akademiska jargong och de attityder som utmärker den organiserade "antirasistiska" rörelsen gör att den inte attraherar andra människor än de redan frälsta. De personer som sätter tonen imponerar lika lite på mig som en företagsekonom som på ett forcerat vis kryddar sitt språk med termer uppsnappade från engelsk manegementlitteratur. Sådana personer är helt outhärdliga att lyssna på då de i regel inte säger något av substans.

    Valet av fokusområden för "antirasisterna" vittnar också om hur långt från allmänheten de befinner sig. De har diskuteras otroligt mycket i Sverige om sådant som framstår som helt marginellt för den oinvigde. Hur insnöad behöver en person inte vara för att på allvar ge sig hän i en diskussion om gamla barnböcker, bakverk och glassar? Dessa typer av frågor har dock ofta fokuserats i den offentliga debatten om rasism. När den offentliga debatten ser ut på det viset slår naturligtvis många bakut och reagerar med att inte överhuvudtaget vilja befatta sig med tramset.

    Problemet med den offentliga debatten om rasism är således att den varit väldigt esoterisk och haft ett märklig fokus. Alla personer som uppburit titeln integrationsminister i Sverige har också varit pratministrar. När de framträtt i debatten har det alltid varit varit frågan om ritualiserade framträdanden som bestått i att ministern pruttat ur sig några trötta gamla floskler. Inga kritiska följdfrågor har sedan ställts och så har det varit bra med det.

    Frågor av vikt och betydelse har medvetet tonats ned och diskuteras så lite som möjligt. När det gäller invandringen så har det inte förts en debatt om kostnader, utbildningsnivåer, arbetsmarknadsdeltagande och liknande som gått på djupet. Istället har det kacklats på en massa om pizza, kebab och om vilken duktig fotbollsspelare Zlatan är. En otroligt oseriös debatt som väjt för och nogsamt undvikit "svåra" ämnen.

    Ansvaret för att den offentliga debatten sett ut på det här viset vilar tungt på "antirasisterna". De är de som gått i taket och velat flytta fokus när det är någon som framträtt i syfte att diskutera något av substans istället för det gamla vanliga tramset.

    SvaraRadera
  4. När Sverige blir islamland då stryker "antirasisterna" först.
    De kan inte anpassa sig till den rådande situationen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tvivlar, de kommer konvertera först av alla, de går med i vilken grupp som än ger dem förevändning /möjlighet att begå övergrepp ostraffat.
      Många skulle säkert blivit poliser om det inte krävts en ansträngning.

      Radera
  5. Utmärkt formulerat!
    Ska inte ge mig in på djupare skriverier i kväll men jag tycker att Stig har träffat rätt. Visst har vänstern attraherat många diffusa personligheter, utan tvekan.

    Dock, den mycket tydliga bild man nära nog direkt får när man på nära håll betraktar och lyssnar på dessa individer är hur nära de har att ta till våld.
    Då kommer vi tillbaka till det Stig skriver angående bristande psykisk hälsa samt avsaknad av de spärrar vi har, avseende våld, exempelvis.
    Tag trakasserierna med utgång i expogruppen, de har för länge sedan gått över gränsen för det acceptabla.
    Spärrarna har släppt.

    SvaraRadera
  6. Är denne Esra Haci Mehmet rasifierad?! Hon är ju helvit!

    SvaraRadera
  7. Den här videon är underbar. En "rasifierad" journalist anklagar en vit som just fått stryk av färgade för att vara rasist, men får svar på tal!
    https://www.youtube.com/watch?v=MREnHjatoMQ

    SvaraRadera