måndag 6 juni 2016

Skuld genom bloggläsning


Jag har här tidigare tagit upp vänsterns enorma fixering vid åsiktsmotståndare, men låt oss titta på fenomenet ännu en gång, då det är både märkligt och lite komiskt. Det skrivs ibland om Alliansen, gärna kallad "borgarna", men än mer fascinerade är dessa människor av Sverigedemokraterna. Hand i hand med det stora intresset för partiet, går en besatthet av att registrera och hänga ut, tydligast manifesterad hos organisationer som Researchgruppen och Expo, men något som även många av vänsterns gräsrötter gärna ägnar sig åt. När SD eller någon av partiets företrädare ska svartmålas, handlar det oftast om att leta upp något uttalande som kan hånas, eller förstås kan tolkas som rasism, samt det skuldbeläggande som brukar kallas för "guilt by association", alltså där någon kan angripas genom vem denne har träffat eller vad denne har läst.

För att åskådliggöra den sistnämnda taktiken, tänkte jag visa ett par exempel där min egen sida har använts som det där förfärliga, vars förkastlighet sprider sig till den som kommer i närheten.

Någon i Högsby har rentav skapat en särskild sida som enbart belyser vad de lokala SD-företrädarna har skrivit och länkat till på Facebook. En dag utgör nedanstående koppling det värsta övertrampet:


Den beskrivande texten lyder:

"Leif Gustavsson, SD Högsby har på Facebook länkat till bloggen Tobbes Medieblogg. Skriver på bloggen gör Tobias Svensson som också är skribent för den högerextrema tidningen Nya Tider. På bloggen skriver han bland annat under etiketten 'Våra bröder i Europa' om de högerextrema partierna Britain First, Front National och Vlaams Belang."

Här sker skuldbeläggning i ett antal led, där själva grunden endast utgörs av vad sidans skapare själv stämplar som "högerextremt". Eftersom denne inte bryr sig om att förklara varför tidningen eller de uppräknade partierna ska kallas "högerextrema", skulle det ju ha varit enklare att helt enkelt säga att SD-företrädaren länkar till "en högerextrem blogg". Det är för övrigt alldeles sant att jag skriver för Nya Tider och här lyfter fram bland annat de partier som nämns, något som inte ger mig den minsta skam.

Skuldbeläggandet genom koppling är som alltid mycket märkligt. Varför skulle inte denne Lars Gustavsson kunna länka till en text om Annie Lööf, bara för att det på samma forum skrivs om bland annat Vlaams Belang? Den stora frågan förblir dock varför någon utvecklar ett specialintresse kring vad ett antal sverigedemokratiska kommunpolitiker gör på sociala medier.

Vänstermänniskan Christer Gunnarsson är desto mer rättfram med epiteten:




Det var uppenbarligen inte bara Christina Vallsten som tyckte att det klippet var sevärt, eftersom det har setts av över 9 000 personer. Att Christer Gunnarsson inte ens stavar rätt till partinamnet, gör att man kan misstänka att hans insikt i Front National och dess program inte är särskilt djup. Ni läsare vet också att denna blogg inte innehåller rasism, eftersom det inte är min utgångspunkt för att kritisera asylinvandringen. Sannolikt skrivs "rasistbloggen" på ren rutin, dels för att begreppet "rasism" nuförtiden nästan enbart avser en viss hållning i invandringsfrågan, men framför allt kanske på grund av den svenska flaggan längst upp till höger. Att Gunnarsson skulle ha läst särskilt många av mina inlägg betvivlar jag. Precis som i det första exemplet är det egentligen obegripligt varför sverigedemokraten ifråga inte skulle kunna rekommendera ett klipp som hon tycker är sevärt. Denna rekommendation betyder inte heller att hon håller med om allt jag skriver, vilket förstås gäller även alla andra som tar del av mina inlägg.

Det verkligt paradoxala i alla dessa försök att skuldbelägga sverigedemokrater på grund av deras kontakter eller deras läsning, är förstås att det borde vara helt onödigt. Personer som de ovan ogillar redan SD, och ur deras synvinkel borde det inte förvåna om någon ur ett fascistiskt eller högerextremt parti uppskattar något annat fascistiskt eller högerextremt parti. Att många sverigedemokrater läser Avpixlat, Fria Tider, eller varför inte denna blogg, är inte mer anmärkningsvärt än att en socialdemokrat läser Aftonbladet. Våra meningsmotståndare må tycka att alternativa medier, eller vissa utländska partier, är förkastliga, men det betyder inte att de är det i någon sorts objektiv mening.

Jag får väl se dessa försök att svartmåla sverigedemokratiska företrädare som ett litet tecken på att det jag skriver åtminstone syns och väcker någon form av uppmärksamhet. Att bli utmålad som "högerextremist" och "rasist" hör helt enkelt till det svenska debattklimatet och har ingenting att göra med vad jag faktiskt skriver och står för. Vänsterns ogillande kan ni ju se som en del av kvalitetsgarantin och i sig ännu ett litet skäl till att fortsätta läsa och sprida!




9 kommentarer:

  1. Något av det klantigaste en skribent kan ägna sig åt är övertydlighet så att alla kränkande adjektiv i en text känns onaturliga och som om skribenten har kämpat hårt för att få in så mycket kränkande anklagelser som möjligt. Man är ju tyvärr van vid det slentrianmässigt upprepande av "de främlingsfientliga Sverigedemokraterna" och "det nazistiska Svenskarnas parti" men när man som den där Christer Gunnarsson skriver "rasistbloggen Tobbes medieblogg....Franska fascistpartiet Front National" blir
    smädelserna så uppenbart medvetna att det blir tragikomiskt. Sådana som Christer Gunnarsson skulle säkert uppleva det som en dundertabbe om de någon gång skulle glömma att få med "rasistbloggen" och " fascistpartiet" framför de bloggar, partier och personer som de hatar.

    Jag är faktiskt glad att jag i alternativa medier slipper läsa texter som "Den svenskfientlige Fredrik Reinfeldt från det hatiska rasistpartiet Moderaterna höll ett oikofobiskt tal inför sina svenshatande partivänner på Moderaternas fascistoida årsmöte..." Men inom vänstern uppfattar man det inte som ett neurotiskt upprepningstvång att utrycka sig på det viset.

    SvaraRadera
  2. Flaggan, ja. Det är örlogsflaggan. Hade du någon speciell tanke med att välja just örlogsflaggan?

    /Dave

    SvaraRadera
    Svar
    1. Något utanför artikeln, den svenska örloggsflaggan ser bättre ut än nationsflaggan.
      Tre tungor samt med ett vackert, heraldiskt tecken i mitten(ex.vis Riksvapnet) skulle gärna få ersätta den nuvarande, rätt tråkiga fanan.

      Radera
  3. Nu när det är Sveriges nationaldag borde någon sajt eller blogg anordna en liten tävling där läsarna får gissa vilken tidning och vilken politiker som kommer att skända nationaldagen mest. Än så länge har det varit lugnt och det inger mig en viss oro, som oron innan stormen. Håller PK-patrasket på att ladda upp inför kvällens flaggbrännerier eller framförande av en nidversion av Du gamla du fria med oikofobikern Malena Ernman vid mikrofonen eller någonting liknande?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir dött lopp.

      Radera
  4. Bemötandet från motståndare av SD är intressant då det särskiljer sig gentemot andra partiers.
    Tydligast blir det genom att det aldrig är sakpolitiska argument som används utan känslostyrda floskelharanger om vad man "tror" och "har hört" vad SD representerar.
    Barn matas med en färdigpaketerad bild av vad SD står för genom skolan och medier,för tokvänstern gäller det att genom lögner och förtal skapa ett monster som sedan gör det legitimt att hata och begå övergrepp mot.
    Därför är det enormt viktigt att partiet är tydliga vad gäller sakpolitik samt slutar bjuda på självmål då stollefaktorn fortfarande är alltför hög på det lokala planet.

    SvaraRadera
  5. En anledning till varför det går så dåligt för vänstern är det mer rör sig om en sekt än en rörelse för tänkande människor. Sekter jobbar i hög grad med att demonisera människor utanför den egna rörelsen med andra perspektiv än sekten och dess ledare. Detta är kanske bra såtillvida att det stärker den inre sammanhållningen och vi-känslan i sekten.

    Däremot brukar sekter ha svårt att rekrytera nya medlemmar, särskilt självständigt tänkande människor. En vänster som kritiserar och skriker "rasist" i tid och otid beter sig ungefär som predikant som ofta utslungar förbannelser över "satan". Visst skrämmer beteendet sektens medlemmar till lydnad och får dess medlemmar att vilja visa hur starka i tron de är.

    För många utomstående framstår dock sekten som rätt tossig och enkelspårig. Idag är debattklimatet väldigt polariserat. Vänstern skruvar upp volymen och hetsar hårdare och hårdare mot människor som inte delar dess perspektiv. Vänstermänniskor upplever säkert detta som att de visar styrka. Vad de inte riktigt begriper är hur många människor de skrämmer bort med beteendet.

    SvaraRadera
  6. Vänstermänniskorna eller rättare sagt "de goda" får allt större problem. Sakliga argument har de, flesta, sällan eller aldrig. Nu har dessutom beteckningarna "rasistfascistnazist" förlorat sin valör.
    Personligen har jag sedan tonåren (i ca 50 år) grunnat på hur någon enda människa på jorden kan vara övertygad kommunist. Betyder inte att jag jagar och hänger ut kommunistpolitiker i riksdagen och kommunerna.

    SvaraRadera