SSU:s islamistiska rasforum

Det stora samtalsämnet i mina kanaler är idag "Diskussionskväll om islamofobi bland rasifierade med Rashid Musa", som ska hållas på Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68 den 19 september. Shejk Musa berättar för oss:

"Idag har islamofobin brett ut sig i alla delar av vårt samhälle. Ordförande för Sveriges Unga Muslimer, Rashid Musa, besöker oss för att prata om islamofobin i icke-vita samhällen och hur det kan uttrycka sig. 
Var: Sveavägen 68 (t-bana: Rådmansgatan), Hörsalen
När: 19de september, 18:00

OBS! Evenemanget arrangeras av SSU Stockholms separatistiska nätverk för rasifierade och är endast till för medlemmar och potentiella medlemmar i nätverket."

Det är mycket som är roligt, intressant eller bisarrt i detta. Till att börja med är endast så kallade "rasifierade" välkomna, vilket helt enkelt betyder att de som vid dörren ser för vita ut inte får komma in.

Karaktären Peter Griffin från Family Guy
visar hur en kontroll kan göras i SSU.

Observera att detta alltså sker inom det regerande partiet i Sverige, dessutom i själva högborgen. Meddelandet ovan har redigerats. ty i den ursprungliga texten presenterades Rashid Musa som "terrorexpert". Denna benämning skapade förstås en hel del munterhet i flödet, eftersom alla föreställde sig att hans expertis bestod i att exempelvis bygga bomber. Troligare är att han ville presentera sig som en sådan för att utgöra en motvikt till den riktige experten Magnus Ranstorp, som är ett hatobjekt för alla islamister. Vi kan förvänta oss att Musas expertanalyser i stället kommer bestå av svepande bortförklaringar, där muslimer alltid är oskyldiga offer och allt som händer är kuffarnas fel. 

Dessutom är det här med "rasifiering" inte alldeles enkelt. SSU:s förbundssekreterare Andrea Törnestam, som förstås "studerar" på Södertörns högskola, kände sig nödgad att försöka förklara rasfrågan:

"Fått en del frågor om hur SSU ser på separatistisk verksamhet. I SSU organiserar vi brett, alla unga som delar våra värderingar och intressen är välkomna att engagera sig i en SSU-klubb.

Flera klubbar & distrikt tar initiativ till att engagera sig separatistiskt. T. ex tjejnätverk, hbtq-nätverk & nätverk för SSUare som rasifieras.

Det är bra, så länge det kommer underifrån. Medlemmar får definiera sig själva och välja själv om man vill vara med eller inte. Separatism har för mig ofta handlat om att dela erfarenheter & samla kraft. Politiken driver vi fram genom klubbar där alla är välkomna.

PS. Angående rasifiering. Medlemmar definierar sig själva och väljer själva. Rasifiering är en social process där samhället tillskriver människor olika egenskaper och värderar dem efter bland annat utseende, religion och namn. Det är motsatsen till teorin om att det skulle finnas fasta "raser" där människor HAR olika egenskaper och värde utefter utseende, religion eller namn."

Det här är svårt. Man får tydligen definiera sig själv, vilket betyder att vi alla kan komma in om vi känner oss lite etniska eller mörka. Själv rasifieras jag i många sammanhang ute i världen, från ett hånfullt "whitey" i Karibien, till tysk i Östeuropa. I Sydafrika blev jag till och med kallad "boss" en gång av en indier, vilket antingen var sarkastiskt eller ett arv från tiden då afrikanderna skulle tilltalas med "baas". En svart kvinna i Nederländerna refererade till mig som hennes "vita vän". Poängen är att jag överallt rasifieras, utan att någon reflekterar över hur jag identifierar mig själv. 

Denna månad identifierar jag mig som somalier och vill självklart delta i SSU:s islamistfest. Den stora frågan är nu om jag får komma in genom den identitet jag har valt, eller om man vid dörren kommer göra färganalyser och skallmätningar. Avpixlats Mats Dagerlind var en av de som framförde en lite rolig poäng:

Det är förstås mycket lätt att raljera kring detta kommande möte, där en islamist ska tala om den helt omotiverade sjukdomen "islamofobi", och en bedömning av åhörarnas rastillhörighet ska göras, men rent principiellt finns det antal reella problem med detta möte. Vi vet att det finns en mängd islamister i detta land, och vi vet att de älskar att använda "islamofobi" för att möta all kritik, men nu förs de alltså fram av Sveriges största parti som faktiskt regerar landet. 

Vi vet också att det förs en mängd bisarra diskussioner inom nyvänstern, från problem med "cis-personer" till tal om "icke-vita", "vita", "vitt privilegium" och "vita tårar". Allting är hämtat från USA:s universitetsvänster och för säkerhets skull har man direkt även här bildat ett "Black Lives Matter". Så vitt jag vet har knappt någon svart person i Sverige skjutits till döds av polisen, men det viktiga är att man följer allt som händer i USA. Allt detta är förstås fascinerande tramsigt, men återigen, Sveriges största parti kommer alltså att sortera bort människor enligt raskriterier inför ett möte. Självklart finns det också en gränsdragningsproblematik, för även om det sägs att man ska definiera sig själv, kommer man sannolikt behöva sålla på ett mer objektivt sätt. Frågan blir då var gränsen går innan man kvalificeras som "icke-vit". Thomas Järvheden kanske går bort, men hur ska man göra med exempelvis Rossana Dinamarca? Hon skulle kanske uppfattas som vit, men möjligen kan hennes indianska komponenter göra att hon godkänns, eller varför inte hennes politiska ståndpunkter? Är Soraya Post tillräckligt rasifierad? 

Många har vänt på steken, vilket man ofta måste göra för att vänstermänniskor ska förstå sina groteskerier, och föreslagit att exempelvis SDU ska anordna ett möte för endast "vita", där "icke-vita" uttryckligen ska stoppas vid dörren. Vi vet att det skulle orsaka ett ramaskri och sannolikt ett antal polisanmälningar. 

Personligen vill jag hävda, vilket nu enligt nyvänstern är en förbjuden tanke, att jag är relativt färgblind i detta avseende. När jag möter en ny person noterar jag, precis som alla andra, utseende, längd, vikt, kön och etnisk sammansättning. Sedan fördjupas detta första intryck för att ge plats åt individens personlighet. Anledningen till att det nu är förbjudet att inte fästa avseende vid ras är att det anses vara ett "vitt privilegium", då rasifierade alltid måste vara medvetna om sin etnicitet. I denna nyvänsterns snurriga värld måste i stället "antirasism" fokusera på ras, analysera allting utefter ras, och därför också skapa särskilda rum för människor med ett visst rasrelaterad utseende, så att de vågar prata utan att förtryckas av vita, eftersom vita redan genom sin färg utgör ett strukturellt förtryck av alla "icke-vita". Jag vet att det är lite sorgligt att jag känner till allt detta, men jag försöker följa vänstermänniskor och deras idéer så gott det går. 

Rashid, min brunhudade vän, får jag komma på ert möte? Eftersom jag genom min etnicitet sannolikt har en kolonial, och inte minst vit, blick, borde det vara nyttigt för mig att lära mig mer om islamofobin i icke-vita samhällen. Jag skulle tro att jag även har "icke-vita" läsare och hoppas att någon av er besöker detta möte och berättar mer.

En av våra bekanta inbjuden
av Ekvatorialguineas president.