tisdag 27 mars 2018

Bland tomtar och flaggor





För inte alltför länge sedan ville Expressens Lars Lindström försvara det nedsättande uttrycket "tomte", ungefär som de som tycker de är fyndiga när de vill förklara att de gärna är "politiskt korrekta". Lindströms variant var förstås någonting i stil med att en tomte var en snäll figur, men det roliga i sammanhanget är att Lindström är den ende föraktade mediefigur jag känner till som genomgående har kallats just "tomte". Det var rentav en bloggläsare som tyckte att Expressens skribenter gick från relativt klartänkta som Anna Dahlberg, via några tämligen ordinära till "en tomte som Lars Lindström".

Hans "tomtighet" ligger inte bara i politisk korrekthet och bristfällig analysförmåga, utan också i en mycket märklig besatthet vid partiet SD. För det mesta brukar jag här inte ta upp hans texter, eftersom motargument riskerar att hamna på samma nivå som Lindströms alster. Vid hans text med rubriken "Elva saker som är värre än böneutrop och gatupsalmer" stod jag inför ett sådant dilemma. Å ena sidan visade han givetvis att han inte alls förstod frågan om islamiska maktdemonstrationer, men å andra sidan behövdes bara ett par meningar för att säga detta.

Nåväl, i dag ville jag ändå beröra hans senaste text, främst på grund av att den innehåller ett par vanliga argumentationslinjer, om än på en särskilt infantil nivå.

Rubriken "Du får inte sitta och tigga på gatan – men du får gå med nazistflagga" visar vilka två goda linjer som ska komma att kombineras. Det blir floskulöst och lite felaktigt redan från början:

"Demokratin är fast förankrad i vårt land och grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Demokrati är en fråga om människovärde. Så sa Olof Palme i ett jultal 1975. Julen 1975 känns ibland väldigt avlägsen. Nu skriver 2018 och i Sveriges riksdag har vi främlingsfientliga populister som vill att väljarna gör honnör, och vi har inkomstskillnader som aldrig varit större. Det är vi. Det är dem."


Jadå, självklart använder han verkligen "vi och dom" som ett argument. Att rasteorier aldrig fått fotfäste i vårt land är nonsens, då dessa under 1920-talet ansågs lika självklara som de paroller som gäller under 2010-talet. Som bekant var Sverige först med det berömda "Rasbiologiska institutet", och när Tyskland sedan tog tankegången ett steg längre ska amerikanska tjänstemän ha utbrustit "Tyskarna slår oss på vårt eget område".

Julen 1975 är avlägsen på många sätt. Där någonstans kom brytpunkten, då det fastställdes att det homogena Sverige skulle bli mångkulturellt och en faktisk massinvandring inleddes på allvar. Endast en "tomte" av Lindströms snitt kan tro att en samhällsdebatt 40 år senare skulle kunna se ut på samma sätt, när de flesta förutsättningar skakats i grunden. I själva verket tog det förvånansvärt lång tid innan "främlingsfientliga populister" fick plats i riksdagen, något som endast kan förklaras av den där svenska undfallenheten och auktoritetstron jag här ofta nämner. Det dröjde till 1990-talet innan någonting för etablissemanget förkastligt gjorde entré i riksdagen, och då i form av pajaspartiet Ny Demokrati, som möjligen kunde kallas populistiskt, men ursprungligen knappt var invandringskritiskt.

Lars Lindström avser här givetvis sitt älskade SD, men det skulle dröja till 2010 innan 5,7 procent av medborgarna vågade lägga sin röst på dem. På vilket sätt väljarna ska "göra honnör" för dessa sverigedemokrater förstår troligen endast Lindström själv, om det nu inte är en referens till något som bara de som följer partiet större delen av dygnet känner till.

Dessutom blir det alltid stort hyckleri när vänsterfigurer lyfter inkomstskillnader i dessa sammanhang, eftersom det är svårt att tänka sig en mer effektiv metod att omvandla en välfärdsstat till ett verkligt klassamhälle än att importera det som direkt blir en etnisk underklass. Det har liberalerna förstått och det är därför de vill ha detta inflöde.

Förljugenheten fortsätter oförtrutet:


"Vi har numera en flyktingpolitik som kallas orättfärdig av Europarådet och en socialdemokratisk finansminister som genom att proklamera att tiggeri inte 'kan accepteras i den svenska gatubilden' ger polisen grönt ljus att skrämma och köra nödställda människor ut ur staden."


Om vi börjar med Europarådet, så handlar det alltså om en organisation som inte ens har med EU att göra, även om inte det skulle ha varit mycket bättre. Där finns en position med namnet "kommissionär för mänskliga rättigheter", som innehas av en individ plockad direkt från den globale manipulatören George Soros stiftelse. Denne person menar att det finns brister i de åldersbedömningar som märkligt nog fortfarande är frivilliga, men som egentligen är nödvändiga när vårt land har lockat till sig en särskild ström av män som alla råkar sakna identitetshandlingar. Vad skulle han i sin roll annars säga? "Vi förstår att ni måste försöka upprätthålla någon form av reglerad invandring"? Dessutom gav han Sverige beröm för att vi uppnådde ett rekordstort inflöde 2015, med de där 163 000 asylsökande.


Kommissionären som anses 
tala för "Europa"


Självklart ska tiggeri inte accepteras i den svenska gatubilden, men en av aspekterna som Lindström inte förstår är att det också beror på att vi har varit tämligen överens om att staten ska erbjuda ett visst skydd, enligt det som brukar kallas för "det sociala kontraktet". Det är ett skäl till att tiggeri inte ska finnas på svenska gator. Den viktigaste aspekten han, och andra med denna inställning, bortser från, framgår av följande anekdot:

"Hör den medeltida tonen: de fattigaste kördes ut av vaktstyrkan, långt bortom stadens murar för att inte besvära köpmännen och det övriga borgerskapet. Och samma människor som ryar om att poliskåren inte hinner med sitt jobb tycker att det är en god idé att den ska ägna sig åt att skrämma utblottade människor."

Tydligen måste det påpekas ännu en gång: Detta är inte svenskar, inte ens medborgare, utan personer som reser till detta land just för att förhållandena här är gynnsamma för denna verksamhet.

Lindströms världsbild, eller vad man nu ska kalla det, delas inte av oss alla:

"Att tappa hoppet är ingen konst. Demokratiska länder som USA, Turkiet, Polen och Ungern styrs av allt mer auktoritära och maktfullkomliga ledare, som satsar hårt på att sortera och värdera människor. Och för den som vill tro att Sverige befinner sig i inbördeskrig är det lätt att hitta desinformation som styrker den folksagan."

USA slängs in bara för att det svenska etablissemanget ogillar Donald Trump, men i verkligheten är han knappast mer auktoritär än någon tidigare president och jag känner inte till några konstitutionella reformer som ska ha gett honom mer makt. Polen och Ungern, tillsammans med Tjeckien och Slovakien, motsätter sig EU:s migrantkvoter, men det är knappast samma sak som att "sortera och värdera människor". För övrigt är det helt normalt att ett land ger fler rättigheter till medborgare, "värderar människor", även om Sverige har lyckats nå situationen där rättigheter ges till personer som egentligen ska lämna landet.

Jag tror inte att Sverige befinner sig i inbördeskrig, men jag tror att vi snabbt närmar oss ett åtminstone lågintensivt sådant, där bilbränderna och skottlossningarna ger oss en föraning. Dessutom är min upplevelse, även om vi då snarare börjar närma oss känslor, att etablissemanget för en sorts krig mot den egna befolkningen. Politikerna står för den destruktiva politiken, medierna för att piska in budskapet att vår befolkning inte finns och ändå inte skulle ha något värde.

Det som vi nu kallar herr Lindströms världsbild är endast en ovanligt simpel version av ett budskap som ofta hörs:

"Gyllene tider råder för den politiska propaganda som inte har en enda lösning på verkliga samhällsproblem utan bara syftar till att dela in folket i vi och dem. En av de enklaste vägarna mot diktatur är att bygga upp intrycket av en nation i upplösning, ett kaos som bara en stark ledare kan röja upp i. Vi har läst om det i historieböckerna."


Visst, 1930-talet igen. I själva verket är en ännu effektivare väg att låta ett verkligt kaos breda ut sig, och Weimarrepubliken, som föregick Tredje riket, var inte ett välmående land. På sätt och vis finns en poäng, eftersom jag inte tror att dagens politiska elit varken vill eller kan agera med svenskarnas bästa i åtanke. Då har vi ändå inte sett ett verkligt kaos än.



"Men har julgranen brunnit?"


Det är alltid märkligt att just asylinvandringen anses vara ett så oerhört komplicerat problem att stoppandet av den skulle vara alltför enkelt. Man skulle också kunna tycka att det var utmärkt att åtminstone en politisk fråga, som påverkar många andra, har en enkel lösning. Att helt i onödan skapa "utmaningar" är ett mer förbluffande sätt att leda ett land.

Nästa stycke är fint, men egentligen obegripligt:

"Att skrika samhällskollaps och utse syndabockar som ska straffas och elimineras är den lates utväg. Utvecklingen av demokratin, försvaret och förstärkningen av människovärdet kräver hårt arbete."


Varför inte berätta om detta hårda arbete, särskilt då vi kan misstänka att Lars Lindström ser sig som en viktig spelare här? Hur ska människovärdet förstärkas? Vad innebär det ens? Hur ska demokratin utvecklas? Jag utgår givetvis från att Lindström inte tänker sig fler folkomröstningar, eller högre valdeltagande, utan bara tycker att det låter bra i största allmänhet.

Den som är bekant med Lindströms alster, tycker vid det här laget kanske att den vanliga utfyllnaden om hans vardagsbestyr och musiklyssnande saknas, men det kommer och jag inkluderar följande rader endast för att de är lite komiska:

"Jag går i uppförsbacken mot tunnelbanan, med axlarna uppdragna mot den kalla blåst som inte blåser, hoppas på det bästa och försöker att inte tänka alls."

Här ska vi nog föreställa oss att Lindström själv ständigt går i uppförsbacke, som en modig kämpe för någon sorts ideal, vilket är vad som gör passagen lite rolig. Att han dessutom ser till att få med det där om "kalla vindar" gör inte saken sämre och avslutningen är inte tråkig.

Vi fick tidigare höra att demokratin behövde utvecklas och vi serveras sedan någon sorts tanke på temat:

"Jag tänker: du får inte sitta och tigga på gatan – men du får gå med nazistflagga, och ansöker du om tillstånd får du polisbeskydd. Jag tänker på hur galet lätt det är att rösta bort demokratin i Sverige. Det tar 18 månader enligt en debattartikel i DN i går."


Det ena, tiggeriet, har inte riktigt med det andra, flaggor, att göra. Dessutom är flagghistorien en sanning med modifikation. En hakkorsflagga, liksom "romersk hälsning", skulle leda till anmälan om hets mot folkgrupp. Så småningom kom någon på att den flagga som Nordiska motståndsrörelsen använder innehåller "tyrrunan", och ytterligare någon liten revisor insåg att den använts av ett tyskt förband under andra världskriget. Alltså, menar man, bör redan förekomsten av den flaggan göra alla manifestationer av NMR olagliga.

Samtidigt är allt detta förstås trams, eftersom det är åsikterna man egentligen vill förbjuda, och NMR när som helst kan byta symbol om det skulle vara nödvändigt. Jag kan tycka att det är lite uppseendeväckande när medlemmar av Ung Vänster poserar med hammaren och skäran, men jag är inte förvånad och ser inte någon större poäng i att förbjuda symbolen.

När det handlar om tiggeri och flaggor är det "du", men det finns också en utveckling där Lindström inkluderar sig själv så att det blir "vi":

"Trots hoten från terrorism, trots oron för politisk instabilitet måste vi inse att världen har gjort enorma framsteg. Vi har besegrat sjukdomar, vi lever längre, fler flickor än någonsin får gå i skolan och den globala fattigdomen har halverats på några decennier. Människovärdet har stigit."


Jaha, det är så det fungerar, och då får vi väl tacka "er" för det. Lindströms text avslutas med lite filosofi, felaktig grammatik och som vanligt en musikreferens, men vi kan väl försöka inspireras av den sista raden:


"Vårt öde avgörs överallt och hela tiden, och bara lathet kan stoppa oss."




5 kommentarer:

  1. Arne Nilsson27 mars 2018 15:33

    Tack för att do orkar dra ut essensen ur Lindströms alster. För hans del är det väl tur att han kan försörja sig än så länge. Kanske han ser tiggeriet som en utväg den dagen Aftonbladet inte längre kan ge honom lön.

    SvaraRadera
  2. Jag har svårt att föreställa mig en värre drönartillvaro än att skriva pekoraler a la Lindström på Expressen. Det är ju då ganska magstarkt av samme Lindström att uttala sig om lathet. Men det är väl kulturmarxisternas patologiska behov av att provocera som går igen.

    SvaraRadera
  3. Västsvenska lantmän:
    "kulturmarxisternas patologiska behov av att provocera"
    Jovisst vill de provocera, men inte minst projicera alla sina tillkortakommanden på de icke renläriga!
    Lättja? Den som sa't, han va't!

    SvaraRadera
  4. Lars Lindström är,som jag tolkar det, globalist och verkar för en "ny världsordning". Därför är han min fiende. Att han också verkar sjuk är bra. Jag tror och hoppas att sk. vanliga människor kan förstå att det han propagerar för är vansinne.

    SvaraRadera
  5. Jag har mejlat herr Lindström och nämnt elva stycken saker som är större problem än att några går runt med nazistflaggor - så nu kommer han inte skriva något mer om nazistflaggorna eftersom herr Lindström uppenbarligen anser att endast de elva största och värsta problemen är värda att ägna någon uppmärksamhet.

    Sedan är det , precis som du säger, aningen bisarrt att Lindström i den ena sekunden sitter och förespråkar en ständig import av lågutbildade till ett land som har rationaliserat/effektiviserat bort så gott som alla jobb för lågutbildade - och i nästa sekund sitter samma människa och snyftar om att inkomstskillnaderna ökar ?!?!?!
    Man undrar om han driver med läsarna eller om han verkligen är så pass dum att han inte förstår att "ökade klasskillnader" är den enda möjliga konsekvensen av att ta in runt 100.000 lågutbildade per år till en arbetsmarknad som saknar behov och efterfrågan av lågutbildade.

    För övrigt är jag avlägset bekant med fru Gustavsson.
    Och fru Gustavsson blev tvångssteriliserad av staten på den tiden då grumliga rasteorier inte hade något fäste i Sverige ...

    SvaraRadera