Så blev det Sveriges tur

I exempelvis Frankrike har så gott som alla ledande politiker gått på samma elitskolor, vilket förstås kan ses som en osund elitism som fjärmar de styrande från de styrda. Samtidigt medför denna kultur att de ledande politikerna trots allt har tillräcklig intelligens för att klara av en hel del gallring och avancerade studier.

I Sverige kan verkligen vem som helst bli minister, vanligen under förutsättning att man har tillhört ett parti tillräckligt länge. Vi ogillar Emmanuel Macron för att han är liberal och globalist, men ingen tror att han är dum i huvudet. Vår statsminister är Stefan Löfven.

Vår migrationsminister heter Heléne Fritzon och tog sin lågstadielärarexamen i Kristianstad 1987. Sedan dess har hon haft något dussin uppdrag för Socialdemokraterna. När hon i Marrakech i dag skulle uttrycka Sveriges entusiasm för migrationsavtalet kunde hela världen ana hennes egentliga yrke.

Vi tycker ofta att det är lite pinsamt när svenska företrädare talar den sortens svengelska som Fritzon gör, men faktum är att den språkliga begränsningen gör den underliggande idiotin än tydligare. Det är svårare att linda in budskap och försöka dölja bristande analys genom rent ordflöde på ett språk man inte behärskar. Det aktuella framträdandet har visserligen skrivits ned, men barnsligheten försvinner ändå inte helt och hållet. Det är inte alls omöjligt att hon själv suttit och plitat ned det med ordboken framför sig.

Exempelvis denna passage kunde nästan bara komma från ett nordeuropeiskt land, styrt av obildade:

"Låt oss därför röra oss bort från att diskutera om migration är bra eller dålig. Om den ska stoppas eller inte. Migration är här för att stanna."

Mitt i anförandet utropar Fritzon käckt "Så, allihop, nu gör vi detta tillsammans!". Det skulle kanske fungera i någon skolklass, men chansen att FN:s 193 medlemsländer följer den humanitära stormakten får nog ses som tämligen obefintlig. Den totala förnedringen når sin kulmen när ministern avslutningsvis tackar upprepade gånger för att vårt lilla land får vara en del av detta underbara migrationsavtal.






Något paradoxalt har avtalet försvarats av dess tillskyndare genom att påpeka att det inte är "bindande". Hur det ligger till med den saken spelar mindre roll, eftersom stater anpassar sig lite hur de vill till internationella konventioner. För svenskarna blir ett dokument av denna typ dock ett stort problem, eftersom våra politiker älskar det alldeles oavsett hur bindande det är.

Den svenska regeringens naivitet och bristande respekt för den egna befolkningen kan inte visas mycket tydligare än vad Heléne Fritzon just gjorde.