Nej, det var inte komplext

Det är många av oss som har uppskattat TV4:s Marcus Oscarsson under en längre tid. Han förefaller kunnig och han nämner partierna utan löjliga epitet. Hans kritiker, bestående av andra tv-figurer, menar att han är mer underhållande än upplysande. Jag tycker nog att han är tillräckligt upplysande, och ser inte problemet i att göra politik underhållande och intressant. Kritikerna kan ju också betänka vad TV4 vidare har i sitt stall, som Tilde de Paula och Steffo Törnquist.

I morse förvånades jag dock, eftersom jag tyckte att skärpan var som bortblåst. Till att börja med inledde Oscarsson med att berömma talman Andreas Norlén, "för att han tagit rätt beslut i varje steg". Jag berörde hyllningarna av Norlén i det förra inlägget, så jag ska försöka hålla mig kort, men en viss upprepning är omöjlig att undvika. Talmannen står näst högst i hierarkin efter kungen och har en månadslön på 172 000 kronor. Vad var det då för perfekta beslut han tog i varje steg? Jag har förstås inte följt detta lika noggrant som Oscarsson, men det måste ju ha handlat om att bjuda in rätt personer i rätt ordning och vid rätt tillfälle. Det har definitivt inte handlat om tekniska komplikationer under en rymdexpedition.

Komplext när NASA leder rymdprogram.

Hur kan vi ens utvärdera något som perfekt steg i varje läge när det vecka efter vecka inte leder någonstans? Hans fingerfärdiga och geniala planering av fikapauser och sonderingsrundor är ju inte värd någonting alls om inget resultat genereras. Jag kanske har skapat ett otroligt Excel-ark här, men ska jag hyllas även om jag aldrig visar det för någon och det aldrig kommer att användas? Var det särskilt originellt att Kristersson och Löfven var de som fick sondera först, så att en månad gick? Var Annie Lööfs sonderingsrunda meningsfull, vilket den direkt inte var, när vi ändå fick bevittna hennes presskonferenser månader efteråt?

Ärligt talat påminner hyllningarna av Norlén nu om de som Anders Ygeman (S) fick under några veckor, om någon minns, egentligen för att han kunde ge intervjuer utan att verka direkt förståndshandikappad som statsministern. Vi ska snart lämna Norlén, men mot slutet av det momentet raljerar Marcus Oscarsson om att de som klagar ska byta kläder med talmannen, med tillägget "det här är en rejäl uppgift". Ja, jag tror på fullt allvar att en stor mängd personer hade löst detta avsevärt mycket snabbare. Kanske är Norlén inte alls kompetent, utan den sämste tänkbare personen i den rollen.

Sedan blir det än märkligare när Oscarsson plockar fram sin nummer 2, där vi får veta att "det var en väldigt komplex situation". Det var det definitivt inte! Den var enormt enkel och att den skulle skapas var känt redan före valet. Festligt nog visar han en bild för att illustrera komplexiteten:

Hur är detta så komplext att det är omöjligt att lösa månad efter månad? I bästa fall behöver man över 50 procent för att ha majoritet i kammaren. Nu styr 32 procent. För att sätta ihop detta hade man 100 procent. Räknar man bort de som är alltför oanständiga, vad nu det betyder, har man fortfarande 82 procent att bygga med. Jag vill inte säga att jag skulle löst det direkt, främst för att det låter lite dumt, men en mängd människor hade kunnat plocka fram några scenarier Dag 1 och sedan fastställa regering Dag 2. Eller visst, låta egona diskutera sinsemellan i en vecka, men fyra månader är helt oacceptabelt.

Det är när nästa bild dyker upp som påståendet om komplexiteten blir skrattretande på riktigt:

Vem som helst som någonsin byggt lego
ser direkt flera omedelbara lösningar.

Vi ser här alltså fördelningen mellan främst "blocken", och dess brist på komplexitet är så uppenbar att ett mindre barn nog hade kunnat få till det. Någon må ogilla SD, och det finns friktioner mellan vissa andra partier, men det är inte i något universum komplext!

Problemet med Sverige är förstås att alla fortfarande verkar fast i tanken att det finns två deltagare, där den som blir störst bildar regering. Efter valen i exempelvis Nederländerna ser det alltid ut som de "komplexa" bilder Oscarsson visar upp. Jag skulle kunna räkna upp hur många länder och val som helst som inte slutar med blocket 143 och blocket 144. Här är en bild av valen i Nederländerna 2012 och 2017:

Så vad gör man där? Nu består den styrande koalitionen av högerliberaler, kristdemokrater, ett litet liberalt parti och ett litet kristet parti. Tidigare var det socialdemokrater och högerliberaler. Man har stött sig på Geert Wilders PVV. Det nya och "högerextrema" Lijst Pim Fortuyn kom 2002 nästan direkt att ingå i regeringen som ett av tre partier, och fick rentav posten som migrationsminister.

Vänj er. Anpassa er. Inse att SD är en del av folkets representanter, och att allt inte handlar om partiledares prestige. Att minst tre personer vill bli partiledare gör inte landets ledning "komplex". Om ni inte klarar det, får ni se till att skapa vettiga system att hantera er parallella verklighet så att den på något sätt fungerar för medborgarna.