Anders Lindberg på nya irrvägar

Aftonbladets Anders Lindberg har som uppgift att plädera för socialdemokratisk politik, men i migrationsfrågan verkar han drivas av en sorts egen fanatism. Han tycker förstås att diskussionen om en mer återhållsam linje har gått alldeles för långt och skriver i dag att "Nu räcker det med flyktingpopulism". Inledningen är bisarr:

"I J.R.R. Tolkiens romansvit Sagan om ringen är Moria en underjordisk stad som tidigare bebotts av dvärgar. På alvernas språk betyder namnet 'den svarta avgrunden' och Morias gruvor är hemvist för demoner och onämnbara fasor. Verklighetens Moria är ett flyktingläger på den grekiska ön Lesbos. Det ligger ovan mark men i övrigt verkar skillnaderna mot sagans värld ganska små."

Referensen till just Tolkien är lite rolig, eftersom det ibland något grovt sägs att, precis som i berättelsen, ett idylliskt landskap blir invaderat av orcher. Förhållanden i flyktingläger är naturligtvis ofta mindre angenäma, men det har egentligen inte särskilt mycket med debatten om hur stort inflödet till Sverige ska vara. Tvärtom skulle Sverige, om vi nu vill, kunna göra en betydligt större humanitär insats i sådana läger, än genom den mycket dyra placeringen här. Exempel från lägret Moria säger också något mer än vad Lindberg tänker sig:

"Förra månaden dödades en 14-årig afghansk pojke och människorättsorganisationer larmar om sexuellt våld mot kvinnor."

Och detta ska vi absolut ta hit? Den som inte ens kan hålla sig från att begå sexuella övergrepp under väntan kommer inte nödvändigtvis att kunna låta bli i Sverige.

Migranter köar för att registrera sig i Moria.

Hur snabbt kan vi få hit dessa unga män?

Lindberg uttrycker som så ofta den personliga stolthet asylvurmarna känner inför inflödets rena siffror:

"Till stor del handlade det så kallade 'andrummet' om att Sveriges lagstiftning fram till 2015 inte var konstruerad för att klara så många människor på en gång. Trots detta uteblev systemkollapsen. Det svenska samhället, Migrationsverket, kommunerna och frivilliga organisationer som Svenska kyrkan och Rädda barnen gjorde tillsammans den största humanitära insatsen i vårt lands historia. Från krigets Syrien har sammanlagt 175 000 människor fått en fristad här. Det är något vi kan vara väldigt stolta över."

Det är ett antal som är oerhört mycket högre än vad som rimligen kan absorberas i ett land av Sveriges storlek. Återigen, vi skulle kunna vara än stoltare om vi hjälpte de hundratusentals riktiga flyktingar som befinner sig i Syrien eller dess grannländer, men för figurer av Lindbergs snitt räknas endast hur många som passerar gränsen in i Sverige.

Nej, den där systemkollapsen som det gärna raljeras kring handlade inte om lagstiftningen, utan om att just mottagningssystemen inte kunde hantera en sådan anstormning. Har vi verkligen en rimlig nivå på inflödet om frivilligorganisationer måste rycka ut för att ge åtminstone tak över huvudet? Dessutom var det knappast bara verkliga flyktingar från Syrien som anlände 2015, utan också exempelvis 35 000 afghanska män utan asylskäl, en grupp som kommer att orsaka samhällsproblem i många år framöver.

Anders Lindbergs verklighetsfrånvända retorik fortsätter:

"Men det politiska systemet var i chock, från höger till vänster fanns en känsla av att man hade tappat kontrollen över utvecklingen. I november 2015 drog Stefan Löfvens regering i handbromsen och stängde gränserna. Den 20 juli 2016 infördes sedan den tillfälliga begränsningslagen som stramade åt flyktingpolitiken. Men pendeln slog tillbaka för kraftigt och när lagen förlängdes i somras röstade en stor majoritet av riksdagen för att lätta något på reglerna för familjeåterförening."

En känsla av att man hade tappat kontrollen? Hösten 2015 kom det 10 000 personer varje vecka, och det hade politikerna av allt att döma inte alls förberett sig för. Och nej, det var ingen som "stängde gränserna". Dels fortsatte asylsökande att komma, dels skulle enormt många uppehållstillstånd delas ut. 2016 fick 110 569 asyl- och anhöriginvandrare uppehållstillstånd, följande år 84 585 och 2018 blev siffran 69 796. Asylvurmare tänker sig på något sätt att varje år börjar om från noll, som om tidigare års asylsökande inte stannade kvar, och krävde därför snart efter att vågen avtog 2016 att kranen måste skruvas på för fullt igen. 

Anhöriginvandring är en stor del av det totala inflödet, och gör att vi får fenomenet där ett ankare skickas ut till Sverige, som sedan ska få hit resten. Det gäller inte bara de afghanska sönerna, utan även exempelvis somaliska mödrar som tillfälligt lämnar alla barn på plats. Lindberg avslöjar sig gång på gång:

"I dag är flyktinginvandringen mycket låg i ett historiskt perspektiv och Migrationsverket har börjat avveckla förläggningar och säga upp personal. Men debatten lever kvar i 2015. Moderaterna krävde nyligen att asylinvandringen ska minska med 70 procent till omkring 5 000 personer per år, långt under skammens gräns."

Exakt hur är det ett problem att antalet asylsökande är lägre än tidigare år? Det är ju alldeles utmärkt att de enormt dyra förläggningarna avvecklas, för att inte tala om den avmattade invasionen i sig. På vilket sätt är det en "skam" om färre skulle söka asyl i Sverige? Lindbergs förljugenhet når ofta rent komiska nivåer:

"Det är trots allt genom öppenhet mot omvärlden och medmänsklighet som vi har byggt världens modernaste land. Vi är ett internationellt föredöme i jämlikhet och tillit mellan människor samtidigt som vi har en av de mest teknologiskt avancerade och globala ekonomierna. Populism däremot bygger inga bra samhällen."

Suck. Kommer dessa människor aldrig sluta blanda ihop "öppenhet" med omfattande asyl- och anhöriginvandring? Det är inte genom ett stort inflöde från Tredje världen som Sverige blivit ett modernt land, och för jämlikhet och tillit mellan människor är ett sådant inflöde förödande. Egentligen är det märkligt att personer som Anders Lindberg vill blanda ihop faktiska framgångar i det socialdemokratiska samhällsbygget med senare fenomen som kommer att helt förstöra det.

Om ni nu tänker att Lindberg inte riktigt har fått med samtliga floskler, kan jag lugna er med att de kläms in mot slutet:

"Det låter kanske självklart, men när man lyssnar på SD, M och KD kan man lätt få intryck av att det inte finns någon asylrätt och att Sverige inte är bundet av internationella förpliktelser eller EU:s lagstiftning."

De där mytiska konventionerna som på något sätt gör att Sverige ska ha ett mycket större inflöde än alla andra.

"De försörjningskrav Sverige ställer för familjeåterföreningar bör tas bort. Det handlar om människor som redan är här och som behöver få möjlighet att rota sig och komma in i samhället. Med familjen kvar i något krigsområde blir det mycket svårare."

Källa på det? Egentligen är det helt fantastiskt att svensken inte bara förväntas försörja den som fått uppehållstillstånd, utan också dennes alla anhöriga. Ytterligare en bit saknas för den som verkligen vill öppna kranen maximalt, men den kommer:

"För det fjärde borde den skyddsgrund som brukade kallas 'humanitära skäl' återinföras. Regeln, som gav möjlighet att stanna till exempelvis svårt sjuka barn eller andra med väldigt ömmande skäl, togs bort när politiken skärptes."

Det är lätt att få intrycket att Lindberg, och andra med samma mål, helst skulle se att inga regler alls fanns och att oändligt många fler kom jämfört med 2015. Vår kamp är inte riktigt över för att Moderaterna talar om ett "volymmål". Även Lindbergs avslutning blir avslöjande:

"Däremot kanske den inte vinner nästa månads Sifo. Så frågan är vad som är viktigast för politikerna?"

Fantastiskt. Vi andra trodde att politikerna ska väljas som våra representanter, och inte endast vara administratörer av ett folkutbyte.