Socialdemokrater i offensiv mot verkligheten

Mikael Damberg (S)

Efter de senaste våldsdåden, som egentligen inte är några nya fenomen, kallade inrikesminister Mikael Damberg till "samtal" mellan alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna. I SVT:s Agenda förklarade han skälet till att ett enda parti skulle stå utanför:

"Vid sidan av att vi har valt att jobba på det viset för att vi har en annan värdegrund än Sverigedemokraterna, så är det också så att Sverigedemokraterna i sin förklaringsmodell på det här är för grund. Det här är ganska komplexa frågor där vi också måste ta seriösa åtgärder som leder till resultat."

Detta språk har vi hört förut, och i klartext betyder "komplexa frågor" och "seriösa åtgärder" att ingen koppling får göras till det mångkulturella projektet. Som vanligt blir det lite märkligt varje gång ett parti anger att de tydligen har samma värdegrund som partier som ska vara deras motståndare, i detta fall Moderaterna och Kristdemokraterna. 

Andra delar av socialdemokratin rycker nu in för att försvara hållningen, och först ut är föga förvånande Aftonbladets Anders Lindberg, som ställer frågan Vad tror ni SD kan bidra med?". Tja, vad ska Vänsterpartiet bidra med? Liberalerna? Lindberg drar direkt igång med den gamla och tämligen trötta retoriken:

"I går bjöd inrikesminister Mikael Damberg (S) in de demokratiska partierna till samtal om åtgärder mot gängbrottsligheten."

Även detta har vi hört förut, men egentligen är det fantastiskt att man utan vidare kan stämpla ett parti som "odemokratiskt", trots att det håller kongresser och deltar i samma val som alla andra. Det ska bli än mer förljuget:

"Brottsbekämpningen bör precis som försvarspolitiken inte urarta i politiskt spel. Särskilt inte efter de brutala skjutningarna av två kvinnor i Malmö respektive Vällingby, det vore inte värdigt. Reaktionen från Ulf Kristersson (M) kom på snabbt: 'SD måste vara med också'. Politiskt spel, alltså. Om man funderar lite väcker svaret det en hel del frågor. Var inte poängen med blocköverskridande samtal just att undvika den 'debatten om debatten' som Kristersson nu drog i gång?"

Nu var det ju inte Kristersson som startade den debatten, utan självklart Mikael Damberg. Jag har faktiskt svårt att förstå varför han valde att agera på detta sätt. Om alla partier hade bjudits in skulle inte SD:s närvaro varit svår att motivera och man hade direkt kunnat ta itu med själva ämnet. I stället understryks än en gång att partiet utgör själva navet i svensk politik. Dessutom ska man komma ihåg att det inte bara är "SD" som utesluts vid alla dessa tillfällen, utan också över en miljon medborgare.

Textens avslutning blir:

"Sverigedemokraterna är i dag den ledande politiska kraften för att ställa människor mot varandra och öka utanförskapet i just de områden där vi i stället måste öka förtroendet för samhället. Genom sin retorik och politik försvårar de arbetet för integration, sammanhållning och brottsbekämpning. SD är ingen samtalspartner - de är ett avskräckande exempel."

Det är knappast SD som har skapat utanförskap eller försvårat integration, sammanhållning och brottsbekämpning, utan snarare själva inflödet i sig. Anders Lindberg berömde sig själv för att Sverige 2015 tog emot 163 000 asylsökande, men då får man faktiskt också ta ansvar för dessa helt förutsägbara konsekvenser.

Samtidigt upplåter Aftonbladet sin debattsida åt SSU Malmö, som rentav vill hävda att "Mångfalden är Malmös styrka – inte svaghet". Skälet är, helt ologiskt, att "Vi är inte kommunen som inför tiggeriförbud eller andra rasistiska förslag". För övrigt är det förstås lite festligt att till och med tiggare nu har blivit en ras, och det utvecklas:

"Jag är positivt inställd till politiken som Socialdemokraterna bedriver i Malmö. Vi är inte kommunen som inför tiggeriförbud, slöjförbud eller andra rasistiska och främlingsfientliga förslag."

Säger Leith Al-Bayati. Egentligen finns det bara ett enda problem i Malmö:

"Malmö är inte en felfri stad, vi har ännu utmaningar som kräver reformer. Vi ska inte försköna den strukturella diskriminering som sker i vår stad, där alldeles för många aktivt exkluderas på grund av sin hudfärg, etnicitet eller religionsuppfattning."

Visst. Roligast i dagens socialdemokratiska offensiv mot SD och själva verkligheten är nog Filipstads kommunalråd Per Gruvberger (S), som i Expressen skriver under den fantastiska rubriken "SD:s politik är förödande för ställen som Filipstad". Vi talar alltså om en kommun som tvingats på knä av asyl- och anhöriginvandringen, något som inte har drivits på av just SD. Om man känner till hur kommunpolitiker av detta snitt brukar argumentera, är förklaringen inte förvånande:

"De senaste budgetmotionerna från SD har lagt de stora besparingarna precis på de utgiftsområden som är viktiga för oss i Filipstad. Dels de ersättningar som riktar sig till kommuner för mottagandet och dels de områden som den statliga ersättningen till den nyanlände bekostar. Ovanpå det angriper de hela tiden den kommunala utjämningen som har till uppgift att ge likartade ekonomiska förutsättningar för kommuner."

Alltså, i teorin är mångkultur toppen, men vi måste få pengar för att kunna hantera allt negativt den medför. Även det har vi hört förut.