Manlig vänskap och partibidrag

I dagens Expessen har Lars Lindström en liten kolumn, som skall handla om vänskap mellan män. Han börjar med att berätta om att denna ofta är torftig, och om en bok han läst som berör just detta. Sedan, via den smidiga övergången "vilka vänner har de politiska partierna?", handlar det helt plötsligt om Sverigedemokraterna, ett parti Lindström ofta försöker smutskasta.

Det som han har hängt upp sig på denna gång gäller bidragen från organisationer och privatpersoner till de politiska partierna. Tydligen har Moderaterna nu svängt i denna fråga, vilket gör att SD är det enda riksdagspartiet som motsätter sig en redovisning av vilka som gett finansiellt stöd till partiet.

"Alla SD-politiker som alltid tjatar om att vi inte "vågar prata öppet" om samhällsproblem i Sverige är nu de enda som inte vill "avpixla" bilden av partigåvor. Snacka om självmål."

Man kan tycka att en redovisning av partibidrag är nödvändig för att se vilka eventuella band ett parti har, och för att motverka korruption. Men, jag vill då påminna om att SD lever med en hotbild som andra partier inte gör. Att skicka några hundralappar till Centerpartiet är helt ofarligt, att göra det till SD är det inte. Skulle SD lägga upp en lista på vilka som stödjer partiet, skulle denna omedelbart tas om hand av bland annat Expo, och sympatisörer får räkna med påhälsning av vänsteraktivister. Men det är kanske detta Lindström är ute efter? Han kanske håller med statsminister Reinfeldt att om man har de här åsikterna så får man räkna med att bli misshandlad?

 

Att sedan koppla ihop denna fråga med att prata öppet om integrationsproblem, är så ointelligent och barnsligt att det inte behöver kommenteras.