Kommun ska betala resa för "ensamkommandes" familj

Denna morgon noterar jag en mindre nyhetsartikel i tidningen Norra Skåne, som visserligen är två dagar gammal, men vars allmänintresse jag anser motiverar uppmärksamhet. Även om man inte har något större förtroende för svensk invandringspolitik och den förvaltning som hanterar den, lyckas man fortfarande bli förvånad över hur långt förfallet har gått i detta land.

"Ett ensamkommande flyktingbarn har rätt till 6000 kronor i reseersättning från Hässleholms kommun för att hans familj ska kunna komma till Sverige. Kammarrättsdomen överraskar kommunen. 

Pojken ifråga fick permanent uppehållstillstånd för en tid sedan, vilket ledde till att även modern och tre syskon fick uppehållstillstånd på anknytning till pojken. Nu vill de resa hit. – men har ingen möjlighet att själva bekosta sin resa. Röda Korset har beslutat att gå in med så kallat resebidrag. Men pojken måste själv stå för egenavgiften om 6000 kronor."

Det är alltså denna egenavgift, som Hässleholms skattebetalare bör betala, för att få in denna nya familj på orten. Socialnämnden i Hässleholms kommun hävdar, vilket är helt rimligt, att de bara har ansvar för de som vistas i kommunen, men Kammarrätten anser alltså att detta ansvar, och därmed kommunens skattemedel, även gäller resten av världen. Detta torde vara samma fall som behandlades av Förvaltningsrätten i Malmö förra året, men som av kommunen alltså överklagats till Kammarrätten, där de gjort samma groteska bedömning. Det handlar som vanligt om afghaner.

"Kammarrätten påpekar att pojken känt sig maktlös, ledsen och haft sömnsvårigheter på grund av moderns situation, vilket påverkat hans skolarbete och integrering negativt.
– Mot denna bakgrund bedömer kammarrätten att biståndet varit nödvändigt för att NN ska uppnå en skälig levnadsnivå, skriver kammarrätten i sin dom och slår fast att kommunen måste betala."

Resor för familjemedlemmar ingår nu alltså i skälig levnadsnivå? Är det ingen som tycker att "pojken" gjorde ett eget val, när han åkte över halva jorden och alltså lämnade modern? Tar man ett sådant beslut är det faktiskt läge att bita ihop och göra sitt yttersta med både skolarbete och integration. Framför allt kan man inte kräva vad som helst från det nya landet. Det är dock inte ankarbarnet som är den verklige brottslingen här, utan de svenskar som fastslagit domen i Kammarrätten, vilket i detta fall borde ha varit i Göteborg.

Kommer svensken någonsin att resa sig?