Teaterrecension lyckas få med lögner om Front National

Tydligen har en teater på Skeppsholmen satt upp en teaterpjäs kallad "Vår klass", vars tema garanterar lyriska recensioner. En av dessa recensioner kommer från DNs Maria Schottenius och har fått rubriken "Jakten på syndabockar är fortfarande densamma".

"Galeasens ”Vår klass” handlar om en polsk skolklass och deras väg genom Förintelsen till modern tid. En omskakande pjäs som för tankarna till det nygamla syndabockstänkandet i dagens Europa."

Redan denna inledning gör det klart för oss att vi inte bara kommer att få höra om pjäsen ifråga, utan även få lära oss hur förintelsen hänger ihop med Europavalet 2014. Det ger även en möjlighet för Schottenius att, förutom att skriva om en pjäs, få posera med sin värdegrund och bjuda på lite politisk propaganda.

Ganska snart kommer då den direkta kopplingen till det nyligen genomförda valet:

"Även om man inte ska dra för långtgående paralleller till nazismen, vilket är en farlig trivialisering av förintelsen, är syndabockstänkandet detsamma. Och resultatet i EU-valet obehagligt."

Kritik mot invandringspolitiken handlar inte om att utse syndabockar, utan om funderingar kring vad en alltför omfattande invandring kommer att få för konsekvenser för det framtida samhället. Eftersom det inte är någon vetenskaplig universell sanning att resultatet i EU-valet var "obehagligt", skulle det vara klädsamt om personer som Maria Schottenius infogade ett litet "jag tycker att".

Det är dock Schottenius okunniga och fantasifulla beskrivning av Front National, vad nu det har med pjäsen att göra, som irriterar mig mest:

"Marine le Pen, just nu den mest framgångsrika nationalistledaren i Europa med en presidentpost i sikte är helt inriktad på att stärka känslan av nationalism och patriotism. Hon gör det genom att poängtera den särskilda kvaliteten med infödda fransmän i många led; ”stubbarna” (Français de souche) som kommer ur den franska jorden. Hon manar fram ett kretsloppstänkande, en blodsmystik, i förening med en ärofull historia. Nationen tillhör dem som har krigat och kämpat för sitt land i generationer. Där fransmän, har ni er tillhörighet och trygghet! Och per automatik stängs de andra ute, de som inte har rätt till blodet och jorden. Blut und Boden." 

Fullständigt nonsens. Marine Le Pen hävdar aldrig att man måste vara etnisk fransman i många led, eller att detta skulle innebära någon särskild kvalitet. Överhuvudtaget är nationalitetsbegreppet i Frankrike mindre kopplat till etnicitet, än i exempelvis Sverige, på grund av landets koloniala historia. Nya Kaledonien, Franska Polynesien, Franska Guyana och övriga utomeuropeiska departement, ses helt enkelt som delar av Frankrike, och dess befolkningar följaktligen som fransmän.

Français de souche är ett vanligt och neutralt begrepp och ingenting som Marine Le Pen har hittat på. Det skulle vara mycket intressant att få höra Schottenius berätta om när och var hon har hört Marine Le Pen tala om "blodsmystik" och "Blut und Boden". När det gäller att ha stridit för Frankrike, är det många som har gjort det utan att vara etniska fransmän, från främlingslegionärer till de så kallade harki, frivilliga som stred på Frankrikes sida i det algeriska självständighetskriget. Lögnerna om Marine Le Pen fortsätter:

"Uttalandet om att muslimerna ockuperar fransk jord så som nazisterna gjorde med Frankrike under andra världskriget, kan betraktas som ett av hennes grövre retoriska grepp."

Det var dock inte vad hon sade. Hon sade att gatuböner, som blockerar hela gator, var en ockupation på samma sätt som den tyska var det. Inga retoriska grepp är så grova som de som används av svenska journalister och som huvudsakligen består av lögner.

Schottenius avslutar med en liten lektion i värdegrund:

"En av de viktigaste lärdomar att dra är att identitet aldrig få komma i första hand. Det är genom medborgarskap som vi ska bygga samhällen. Det är inte religion, region, ras eller kön som ska styra. Jag är kvinna och har en karta av identiteter; min personlighet färgas av dem. Men i första hand är jag medborgare med en medborgares rättigheter och förpliktelser. Om vi kan ha det för ögonen och göra den prioriteringsordningen faller de andra sakerna på plats. Då kan man vara katolik, muslim eller jude, utan problem. Då kan ingen pervers trygghetsretorik få fäste."

Människor ser sig dock sällan som medborgare i första hand, utan är oändligt mycket mer färgade av kultur, religion och ideologi. Att allt det andra bara faller på plats om vi fokuserar på medborgarskapet är också en något verklighetsfrämmande uppfattning. I så fall skulle vi överhuvudtaget inte ha några integrationsproblem. Det är dock riktigt att man inte behöver oroa sig för någon "pervers trygghet" om man ser till att på rekordtid fylla ett land med hela världens kulturer och religioner. Detta behöver å andra sidan inte bekymra Maria Schottenius nämnvärt än, eftersom hon bor på Södermalm.