Stefan Löfvens patetiska nationaldagstal

Först nu har även jag hunnit ta del av Stefan Löfvens tal i Rinkeby. Många av er har kanske redan sett det, men jag vill ändå ge några kommentarer. Det var det mest patetiska tal jag hittills har hört från denna dag, även om jag inte har sett hela Erik Ullenhags framträdande vid Islamic Center i Malmö.

Till att börja med tycker jag att det är en aning nedlåtande att åka ut till Rinkeby och anta att invånarna enbart vill höra om rasism. Det är också mycket bisarrt att en ledande politiker använder nationaldagen till att tala om nazism, i 1940-talets Tyskland dessutom, inför invandrare. Dessutom var själva inramningen deprimerande, där publiken verkade mer intresserad av att filma sig själva, än höra Löfvens orerande. Jag förvånas också av vilken usel talare han är, som på ett föga entusiasmerande sätt läser upp en märklig text och är tvungen att titta på stödlappar ett par gånger för varje mening. När Jimmie Åkesson talar, kommer tillresta dit för att vända ryggen som någon sorts protest, men när Stefan Löfven talar, vänder de egna anhängarna ryggen av ren tristess.





En dag som 6e juni 2014 tänker Stefan Löfven alltså på Sofie Scholl. Inte nog med att det är helt groteskt att lägga ut texten om henne på vår nationaldag i Rinkeby; även hans faktauppgifter är felaktiga. Sofie Scholl hängdes inte, utan avrättades med en mindre giljotin, vilket var en vanlig avrättningsmetod i Tredje Riket och faktiskt förekom i både Väst- och Östtyskland under de följande åren. Inte ens denna detalj fick Stefan Löfven rätt. Han ville gärna tala om nazism, men saknar naturligtvis all kunskap om den historiska nazismen. Det är inte en särskilt bildad person som vi sannolikt kommer att få som statsminister om några månader.

Det blir också något av ett hyckleri när han talar om att "nazister" försöker skapa rädsla och skapa misstänksamhet mellan människor. Vad gör han då inte själv, när han åker ut till ett invandrarområde, där många kanske inte följer den svenska samhällsdebatten särskilt noga, och börjar orera om en nazistisk fara?

Det har också uppmärksammats att Löfven sedan oblygt citerar proften Mohammed, för att vinna några poäng. Vad Löfven, eller den som har plockat fram citatet, troligen inte förstår, är att "broder" här inte betyder alla andra, utan andra muslimer. Att främja islam är knappast ett sätt att bygga solidaritet mellan befolkningsgrupper, eller skapa en "öppen och välkomnande gemenskap". Men visst, han fick förstås en applåd. En komisk detalj är att Löfven faktiskt säger att han vill skapa ett Sverige "där alla behandlas olika".

Följande passage är också lite löjeväckande när det uttalas av just denne man:

"...utan kunskapen i ditt huvud, och kraften i din själ, är det som avgör vilken väg i livet som du tar."

Om denna princip hade varit sann, skulle vi aldrig behöva se Stefan Löfven på landets högsta post.