måndag 20 oktober 2014

Ännu en intressant analys av Bjørn Stærk om Sverige




Bjørn Stærk är en norsk programmerare, som även deltar i samhällsdebatten, bland annat genom sina krönikor i Aftenposten. Han kommenterar ibland den kvävda debatten i Sverige, som genom hans norska ögon naturligtvis ter sig fullständigt bisarr. Hans kommentarer är intressanta, då han förefaller vara en sorts liberal, men alltså är kritisk mot den svenska situationen ur en närmast objektiv synvinkel. Jag har tidigare lyft fram hans alster här, i "Bjørn Stærk om Norge, Sverige och etniska motsättningar" och "Svenskarna kväver invandringsdebatten".

dagens krönika i Aftenposten tar han åter upp detta tema och ger oss en bild av det svenska klimatet som vi svenskar väl känner till. Hans budskap sammanfattas i ingressen:

"Den svenska offentligheten har brutit samman. Den behöver en bredare åsiktskorridor och mindre folkuppfostran."

Han skildrar sedan hur kommunister som Ali Esbati och Åsa Linderborg propagerar för att viss debatt överhuvudtaget inte ska föras, och bjuder på en sammanfattning, även den självklar för oss svenskar med öppna ögon:

"För mig verkar det som om en stor del av det offentliga samtalet här har kollapsat, i synnerhet den som har att göra med invandring, nationell stolthet, mångkultur och främlingsfientlighet. Samtalet är argt, bittert, polariserat. Det är ett samtal där många kunniga människor inte känner sig hemma, och där det är viktigare att markera att du har den rätta värdegrunden, än att faktiskt veta vad du talar om."

Stærk vänder sig mot den svenska beskrivningen av Norge och Fremskrittspartiet, men verkar inte riktigt förstå att den bilden kommer från en mycket liten grupp på vänsterkanten, som dock råkar ha en mycket stor megafon i form av exempelvis Aftonbladet Kultur. Han ser Sverigedemokraterna som mer extrema:

"Det är Sverige som har ett islamhatande parti i Riksdagen. Fremskrittspartiet spelar på islamrädsla, men om Siv Jensen hade sagt vad Jimmie Åkesson säger om islam, tror jag att Fremskrittspartiet hade kollapsat vid valurnorna."

Det verkar som att Stærk baserar ovanstående främst på det berömda "muslimer är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget", vilket jag i och för sig kan instämma i, men där formuleringen inte kommer från Jimmie Åkesson, utan från Aftonbladet själva. Att starkare kritik mot islamiseringen skulle ha raserat stödet för Frp har jag svårt att tro, men detta kan troligen Stærk bedöma bättre.

Ett antal svenskfientliga diskuterar att
"vägra ta debatten" på Publicistklubben

Bjørn Stærk efterlyser egentligen en mellanposition i den svenska invandringsdebatten. Att någon sådan inte finns är naturligtvis märkligt, men själv ser jag inget behov av någon mellanväg. Sveriges situation är så extrem att jag gärna placerar mig på ena kanten där ett totalt stopp är nödvändigt, liksom en viss repatriering. Det enda jag egentligen har svårt för i Stærks texter, och han har sagt det förut, är talet om att vi bara ska acceptera islam, eftersom "det är här för att stanna". Han är kritisk till Avpixlat, vars totala förakt för etablerad media han ogillar, liksom bilden sidan ger av islam:

"Detta är en miljö som menar att hela religionen islam är livsfarlig, inte bara islamismen. Många av dem vill inte acceptera att islam har kommit för att stanna i Skandinavien. De drömmer om en framtid där islam inte längre är närvarande här. Det är skrämmande."

Jag menar att det är något naivt att dra denna skarpa gräns mellan islam och islamism. Har man det ena, så får man också det andra. Tillåter man en massinvandring av muslimer, så får man också islamister och jihadister på köpet, utöver alla de övriga problem som denna kultur skapar i Västvärlden.

Stærk kritiserar Avpixlat och menar att det är illa att sidan är den viktigaste oppositionskällan och att liknande platser är de enda där invandringskritik framförs. Han har också noterat vad som får och inte får sägas i den svenska invandringsdebatt som kan föras offentligt:

"Resultatet är att den invandringsdebatt som pågår i de stora medierna för det mesta är irrelevant. Visst talar man om invandring. Men debatten är ett minfält. Du måste vara försiktig med var du trampar. Du kan till exempel säga att integrationen inte fungerar tillräckligt väl. Det gjorde många efter Husby-upploppen. Men du kan inte säga att invandringstakten, volymen, bör minskas. Det gjorde migrationsminister Tobias Billström. Då fick han smäll på fingrarna av en samlad svensk offentlighet. Hans egen chef, statsminister Reinfeldt, sade 'vi pratar inte på det sättet'."

I artikeln lyfts också fram hur enorm den nuvarande invandringen faktiskt är, genom en jämförelse med det klassiska invandringslandet USA:

"USA hade en stor invandring, men de hade också många fler barnfödslar än vi har. I Norge och Sverige utgör invandring nu över två tredjedelar av befolkningstillväxten, jämfört med en tredjedel den gången. Det är stort. Det är radikalt. Det kan inte ske smärtfritt. Någon måste beskriva den smärtan på ett ärligt och sakligt sätt. Det är journalisternas uppgift."

Stærk låter bli, troligen medvetet, att påpeka att även invandringens art är helt annorlunda. Européer som kommer till ett land där det finns arbete, är inte samma sak som muslimer som kommer till ett välfärdssamhälle.

Bjørn Stærks krönika förtjänar att läsas i sin helhet och jag har här endast lyft fram lösryckta avsnitt som jag tycker är särskilt intressanta. Texten är egentligen inte särskilt anmärkningsvärd, då beskrivningarna är välkända för oppositionella svenskar, men det är intressant att höra dem från en norrman, som inte ens tillhör "vår sida".





2 kommentarer:

  1. Vi ska aldrig, under några omständigheter, acceptera islam.
    Denna ideologi har inte i västerländska demokratier att göra över huvud taget. Varken förr, nu eller i framtiden.

    SvaraRadera
  2. Muslimer som kommer till ett Välfärdssamhälle, det passar som hand i handsken,de skattebetalarna betalar straffskatt till de som vördar Allah.

    SvaraRadera