lördag 29 november 2014

Det danska exemplet. Igen.


Dansk Folkepartis partiledare Kristian Thulesen Dahl
och före detta partiledaren Pia Kjærsgaard

En mycket viktig uppgift för svenska journalister är att på olika sätt bekämpa Sverigedemokraterna. När valet i september visade att partiet var den enda egentliga vinnaren, frågade dessa journalister sig oblygt "Vad gjorde vi för fel?". Nu handlar det om vad journalister och politiker kan göra för att tränga tillbaka SD. De verkar helt oförstående inför principen att medborgarna röstar fram sina representanter.

I Sverige har det varit mycket viktigt att markera avstånd, för att inte "legitimera" eller "normalisera" SD eller kritik mot den förda invandringspolitiken. Att isolera och ständigt demonisera partiet troligen är kontraproduktivt, har ofta tillbakavisats med hänvisningar till Danmark, där man menar att de borgerliga genom att använda Dansk Folkeparti som stödparti, förvred hela samhällsdebatten till att bli mer "främlingsfientlig". Detta gamla spår plockas idag upp av Sydsvenskans ledarredaktion, under rubriken "Följ inte efter Danmark". Man inleder med:

"Att Dansk folkeparti nu är största parti i Danmark ställer krav på eftertanke i Sverige."

Som vi alla förstår handlar den där eftertanken inte om huruvida det är klokt att ha en många gånger större asylinvandring än Danmark, eller om även avvikande åsikter ska få framföras, utan självklart om hur SD bäst bekämpas:

"I Sverige frågar sig många varför inte de borgerliga gör upp med Sverigedemokraterna. Det skulle kunna leda till majoritet i riksdagen, i Skånes regionfullmäktige och inte minst i många av länets 33 kommuner. Ett svar finns i Danmark.

Det danska exemplet visar på ihåligheten i hypotesen att den effektivaste vägen att tränga tillbaka ett parti som Sverigedemokraterna är att acceptera samarbete med partiet eller anamma en främlingsfientlig agenda, retorik, attityd eller politik."

Det är helt absurt hur mycket kraft som ägnas åt hur SD ska bekämpas och vad som gynnar eller missgynnar partiet. De borgerliga ska inte göra upp med SD för att "tränga tillbaka" dem, utan för att det är logiskt, leder till stabilare styre, samt respekterar en opinion som finns bland många moderater ute i landet. Ett samarbete med SD skulle också kunna bli ett alibi och en väg ut ur det där inmålade hörnet, där man kan visa på de parlamentariska situationerna i riksdag, regioner och kommuner, och säga att tyvärr måste vi nu dra ned på invandringen, därför att förhandlingarna är ett givande och tagande.

Det blir sedan, föga förvånande, dags för Sydsvenskan att slänga fram epiteten och nyckelorden:

"Det finns gott om skäl att hålla SD på armlängds avstånd, skäl byggda på ideologi och anständighet. Åtskilliga politiker vill inte ha något att göra med ett parti som har rötterna i en brunaktig politisk sörja och som än idag – trots uttalad nolltolerans mot rasism – delar upp människor i vi och dom."

Det var mycket duktigt att få med "anständighet", "brunaktig sörja" och "vi och dom" i ett så kort stycke, även om jag saknar "människosyn" och "järnrör". Som jag har sagt förut; att blanda in "anständighet" i politisk retorik visar på ren idioti, eftersom ordet är helt meningslöst och olämpligt i en diskussion. Man skulle lika gärna kunna säga att det är "oanständigt" att fortsätta ha ett enormt inflöde av asylinvandrare till Sverige, när det är brist på arbeten och bostäder och där mycket annat får stå tillbaka av ekonomiska skäl. "Vi och dom" är så dumt att det knappt behöver kommenteras, men vi vet att man på alla andra politiska områden ställer grupper mot varandra och gör prioriteringar.

Sydsvenskan avslutar med insikten om att isoleringen av SD sannolikt inte är en fruktsam taktik, men att det viktigaste ändå är att posera med godhet:

"Svenska partiers vägran att befatta sig med Sverigedemokrater är ingen garanti för att SD minskar i popularitet. Det kan vara tvärtom, SD kan fortsätta att öka. Taktik är dock inte allt. Att göra det som är hedervärt räcker långt."

Fortsätt ni göra det "som är hedervärt", medan samhället förfaller. Oavsett hur ni "anständiga" journalister och politiker nu agerar, så kommer verkligheten i kapp allt fler och stödet för SD kommer att öka. Den stora frågan förblir huruvida det är för sent, eller om detta land fortfarande kan räddas.






5 kommentarer:

  1. Hederverdig ja. Svenske journalister lever i en merkelig boble hvor de tror at det er deres oppgave å lære opp det Svenske folk til å godta en masseinnvandring som for alltid vil forandre Sverige - til et dårligere lang å leve og bo i.

    Det er ikke hederverdig - men nedlatende å tro at den vanlige borger kan tenke selv. Videre er det ikke hederverdig for journalister å drive ensidig propaganda imot et enkelt folkevalgt parti; å lyve, å overdrive og fordreie. Det er et brudd på alle journalistiske idealer.

    Svenske journalister må være de dårligste i hele den vestlige verden. Ettertiden vil dømme dem hardt. Internett glemmer ikke - og som Merit Wager skrev for en stund tilbake: hun tror det er for sent for Sverige. Hun har skrevet og skrevet men PK eliten vil ikke høre. Nå skriver hun for at det i ettertiden skal være dokumentert hvem som er skyldige i at kanskje verdens mest suksessrike velferds stat - iløpet av noen tiår avviklet seg selv.

    Svenske "journalister" har et uvanlig stort ansvar i så måte - godt dokumentert her på Tobbes blogg. Da har jeg også svart på det avsluttende spørsmålet ditt Tobbe - jeg tror det er for sent for Sverige nå som nærmere en halv million bidragsavhengige kommer i løpet av en 5 års periode. Dessverre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skrivefeil: Det er ikke hederverdig - men nedlatende å tro at den vanlige borger IKKE kan tenke selv.

      Radera
  2. Jag vill inte låta defaitistisk, men jag undrar om det trots allt inte är för sent.Jag tror, detta är min käpphäst, att den svåraste motståndaren till förändring är godhetsindustrin, inte politikerna. Om t ex Sandvik plötsligt skulle träda i likvidation för att sedan försvinna skulle det bli en hel del uppståndelse. Dock blir det etter värre om godhetsindustrins många inflytelserika personer och grupper skulle se sig hotade.
    Vägen mot en "failed state" kanske ännu är lång, men om vanvettet med massinvandring forsätter ser jag ingen anledning varför vi inte kommer dit en dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men godhetsindustrin är väl ändå helt beroende av skattepengar för att kunna existera? Om denna källa sinar så borde ju deras korthus rasa?
      Rune

      Radera
  3. Om det är för sent för Sverige? Det är en fragmenterad fråga. Men visst anser jag det är försent att att återgå till den trygghet som fanns. Vi alla inser vilka enorma förödelser massinvandringen kostat vårt Sverige.

    Jag klandrar inte den svensken som packar sin väska och tar sin familj till något nordiskt grannland. Det är inte den personen som velat detta, journalisterna får själva leva i det.

    "Failed state", kommer det? Om massinvandringen fortskrider är det ett faktum. Annars har vi nog det som nu: mycket slödder och mer otrygghet.

    / Magne

    SvaraRadera