måndag 24 november 2014

Marcus Birros avsked




Det oppositionella webbradioprogrammet Radio Länsman hade i sin förra sändning Marcus Birro som gäst. Det var stort för programmet och det var stort av Birro, eftersom han inte tillhör det vi kan kalla "rörelsen". Han skriver också krönikor i Expressen och reaktionen lät inte vänta på sig; han fick omedelbart sparken. På sin blogg berättar han bland annat om hur "en av hans tusen chefer" ringer upp honom mitt i natten för att fördöma:

"Han förklarar att tidningen ser mycket allvarligt på att jag talat nedsättande om Expressen i  ett för tidningen suspekt sammanhang. Jag förklarar att jag möjligen varit naiv och definitivt okunnig vilken typ av program jag svarat på frågor i men inser också att sammanhanget inte på något sätt är olagligt eller liknande. Det är ett ifrågasatt sammanhang och jag borde nog ha tagit reda på lite mer om det."

Självklart kan man inte kritisera Thomas Mattssons tidning utan konsekvenser, men jag tycker Birros utläggningar om att han inte kände till vilken typ av program det är lite tråkiga. Samma sak sade nämligen Ulf Nilsson efter att ha skrivit i Dispatch International och fått sina fiskar varma. Det är ens ansvar att veta någonting om publikationerna man figurerar i, men själv tycker jag inte ens att det spelar någon roll. Både Nilsson och Birro ska kunna figurera var som helst och endast stå till svars för det de själva säger. Jag har själv figurerat i Radio Länsman och blivit publicerad på Fria Tider, Avpixlat, Dispatch International, Nya Tider och så vidare, men det betyder inte att jag nödvändigtvis står bakom varje inlägg som görs i dessa alster av andra, något som jag inte heller hinner ha fullständig överblick över. Jag skriver gärna var som helst, då jag inte tycker att "sammanhanget" spelar en avgörande roll, och jag skulle till och med kunna bjuda Expressen på en krönika.

Birro verkar uppriktigt förvånad över tidningens agerande:

"När bytte Expressen namn till Pravda?"




Hur är det möjligt att exempelvis Expressens valkampanjer undgått honom? Vi talar alltså om en tidning som såg som sin stora uppgift att bekämpa ett enda parti, med vilka metoder som helst. Birro berättar vidare om klimatet på tidningen:

"Redan för ett år sedan ringde samma chef upp mig och förklarade att det nu var slutskrivet om Gud i tidningen. Denna vädjan (att betrakta som ett krav) kom trots att cheferna vet att det är just de texterna som verkligen nått ut till den stora massan, och som alltid länkats, gillats och uppskattats på samtliga sociala medier, en del enskilda texter över etthundratusen gånger Det spelade ingen roll. Jag var tvungen att sluta."

"Flera krönikor jag skriver blir stoppade. Tonen mot mig från chefer, medarbetare och ledning förändras. En del av dem slutar säga hej när jag är på redaktionen. Jag känner hur förtroendet för mig vacklar. Det är en väldigt plågsam och sorglig känsla."

Jag litar på att Marcus Birro ger oss den sanna versionen här. På Thomas Mattssons egen lilla blogg sägs inte ett ord om detta, trots att han alltid ägnar utrymme åt hyckleri kring journalistiska principer. Till SvD säger han dock det vi alla kunde förvänta oss:

"När det gäller Exponerat är det min generella uppfattning att man som opinionsbildare, och kanske särskilt som journalist, bör vara restriktiv med att associera sig med krafter som motverkar god publicistik och som på hatsajter sprider främlingsfientlighet."

Jag förstår som vanligt inte riktigt hur dessa tidningar resonerar. De är kommersiella produkter och en mångfald av inslag och åsikter borde stimulera till mer läsning, men istället får vi en samling krönikörer som alla trängs i den smala åsiktskorridoren. Egentligen borde varje tidning ha åtminstone en krönikör som exempelvis sympatiserar med SD, men då skulle sannolikt Jan Helin och Thomas Mattsson sitta löst. Det räckte att Ulf Nilsson skrev om positiva effekter av kolonialismen för att vänsterpöbeln ropade på Mattssons avgång.

Även Birro har nu fått uppleva det hat som sedan länge är vardagsmat för sant oppositionella:

"Jag vill också gratulera alla dem av er som de senaste dagarna ägnat er åt kollektiv masspsykos och passat på att virtuellt veva några slag när ni sett mitt namn.

Jag vill gratulera alla er som hört av er till mig och cheferna och krävt min avgång. Jag vill gratulera den delen av vänstern som älskar att mordhota och hata sina meningsmotståndare i den gyllene Älska olika-andans namn.

Jag vill säga grattis och bra jobbat till alla er som äskar att se korridoren av åsikter smalna av. Jag vill gratulera alla er små, förkrympta hjärtan som jagat mig med hugg och slag den här senaste tiden. Jag hoppas ni är nöjda nu."

Från sverigedemokrater till borgerliga ledarskribenter och nu Marcus Birro. Det börjar bli ganska många som vänstern vill tysta. Jag får väl i min tur, dock utan ironi, gratulera Birro till att ha tagit ett steg mot att bli oppositionell, någonting mycket finare än att leverera krönika nummer tusen av Anders Lindbergs snitt.







2 kommentarer:

  1. Tja, det är väl Expressen i ett nötskal...en smal och mycket trång åsikts-
    korridor, där alla ska tycka lika, och där en alltmer utbredd vänsterpöbel
    skrämmer bort läsarna med sin Pravda-mentalitet.

    Thomas Mattsson står ner till knäna i sin fientlighet mot andra åsikter än
    sina egna, och kommunikationen med läsarna är lika med noll. Han maler
    ältar sitt "främlingsfientlighet", och att läsarna sviker Expressen tycks han
    inte förstå. För övrigt, nog borde Marcus Birro ha vetat bättre, än att ge
    sig in i Expressens söndervittrande getingbo, som allt mer börjar likna en
    myggsvärm av ren idioti och flum-fluffig propaganda/åsiktsdiktatur.

    Jag gör som många andra...bojkottar slasket, inte läsvärd, inte köpvärd,
    och inte det minsta trovärdig.

    SvaraRadera
  2. Tog upp det jag också: http://karpstryparn.blogspot.se/2014/11/dns-webredaktor-mattias-karlsson-och.html

    SvaraRadera