"Sverigedemokraternas skräckfilm från rymden"

Under ovanstående märkliga rubrik sker dagens attack mot Sverigedemokraterna i Aftonbladet. Ledarartikel tar sitt avstamp i det nyligen avslutade årsmötet för SD Stockholms stad och är som vanligt full av epitet och lögnaktiga formuleringar:

"Vann gjorde William Hahne, som också är vice ordförande i SDU, Sverigedemokraternas hårdfört nationalistiska ungdomsförbund."

Det stämmer att ungdomsförbundet talar om nationalism, medan moderpartiet insisterar på socialkonservatism, men det är svårt att se att denna nationalism skulle vara särskilt "hårdför". Efter en liten genomgång av turerna kring Hahne och Kasselstrand, konstateras:

"Detta är ett riksdagsparti, alltså." 

Det finns en hel del att säga om styrningen av partiet, men det är knappast unikt för just SD. Se på hur det går till i exempelvis Socialdemokraterna vid val av partiledare, eller turerna kring Omar Mustafa. Man skulle kunna se Hahnes och Kasselstrands kandidaturer som ett tecken på en vital interndemokrati, som helt verkar saknas i Socialdemokraterna och Moderaterna. Det blir sedan dags att använda det där tendentiösa språket som våra medier är så förtjusta i:

"Ute i landet flyttar man fram sina positioner, och det finns exempel på att personer med kopplingar till mindre rumsrena högerextrema organisationer har agerat legosoldater i denna maktkamp."

Användandet av ordet "rumsrent" är alltid fånigt, särskilt i detta sammanhang, eftersom samma medier inte heller vill se moderpartiet som "rumsrent", "anständigt" eller ens "demokratiskt". Lika populära "fotsoldater" har här ersatts med det än grövre "legosoldater". Det förljugna resonemanget om "kulturrasism" dyker också upp:

"I stället har man försökt lansera en teori om kultur som gemenskapsbärande projekt. Det är människors "kultur" - inte deras ras - som gör att de inte passar in i Sverige."

Nej, det ena ersätter inte det andra, eftersom det är två helt olika saker. Man måste vara bra indoktrinerad för att inte tro att kultur påverkar människor och samhällen. Det räcker med att titta på det hedersvåld som förekommer i Sverige, som är ett mycket främmande kulturellt inslag. Efter att som vanligt ha vänt sig till Expo för oberoende expertkommentarer, avslutas artikeln med en förklaring till den bisarra rubriken:

"Vem som vinner återstår att se, men en slogan från Hollywood-filmen "Alien vs Predator" känns passande här: Oavsett vem som vinner... förlorar vi."

Det mest patetiska i ovanstående stycke, förutom den pinsamma referensen, är att skribenten sannolikt menar att hela Sverige på något sätt förlorar oavsett vilka kandidater som vinner. Om vi istället väljer att tolka formuleringen lite illvilligt, och antar att den syftar på medieetablissemanget, så är vi nog många som hoppas att deras totala nederlag står runt hörnet.