fredag 17 juli 2015

Återigen oro inför borgerliga sanningssägare




Petter Bergners inlägg "Lägg inte det pussel som normaliserar Sverigedemokraterna" i Sundsvalls Tidning har förstås uppskattats av den sedvanliga twittervänstern, trots att författaren verkar se sig själv som liberal. Alstret bjuder inte på någonting nytt, utan ger uttryck för vänsterns vanliga förfäran inför borgerliga skribenter som tar upp problem som asyltrycket och romska tiggare. Framför allt oroas skribenten, som så ofta, av Sverigedemokraterna. Redan ingressen är typisk:

"Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra. På grund av partiets program, politik, företrädare och förbindelser lever SD i isolering."

Att ett parti genom sitt program och sin politik skiljer sig från andra partier torde vara ganska normalt, även om utvecklingen i Sverige allt mer gått mot att de olika partierna försöker likna varandra. Kan någon på rak arm förklara de stora ideologiska skillnaderna mellan Centerpartiet och Folkpartiet? Eller ens mellan Socialdemokraterna och Moderaterna? Att SD skulle ha så aparta företrädare och "förbindelser", vad nu det är, kommer troligare från saker Bergner snappat upp från Expressen, än från någon verklighet. Att SD isoleras är i själva verket fullständigt bisarrt och har enbart med invandringsfrågan att göra, ett ämne som de övriga partierna bestämt är oberörbart.

I artikelns inledning görs en jämförelse som kunde ha varit intressant:

"Den situation som partiet än så länge befinner sig i påminner om hur det dåvarande kommunistpartiet en gång behandlades. Men jämförelsen mellan behandlingen av SD och dåvarande SKP/VPK haltar, och det inte bara därför att det handlar om partier med helt olika ideologisk hemvist."

Vi förstår här att skribenten anser att kommunismen i grunden är någonting gott, medan kritik mot den förda invandringspolitiken är fruktansvärt. Sedan är det inte alldeles sant att VPK isolerades på samma sätt som SD. Partiet fick visserligen aldrig sitta i regeringen, men Socialdemokraterna hade aldrig, åtminstone inte i modern tid, några problem att få stöd av eller diskutera med dem. Den intressantaste jämförelsen skulle handla om hur man hanterar "partiets historia", som det brukar heta när det handlar om SD. Vänsterpartiet kritiseras aldrig för sin historia, som bland annat handlar om samarbete med diktaturerna i Östeuropa. En mängd företrädare för Vänsterpartiet blev medlemmar när partiet fortfarande hette Vänsterpartiet Kommunisterna, men det räckte med ett namnbyte för att denna ideologiska koppling skulle glömmas.

Därefter kommer Bergner till sin huvudsakliga poäng:

"Det börjar bli alltför många inom den borgerliga offentligheten som ständigt tassar runt på gränsen till ok. Ofta över, men alltid tillräckligt nära gränsen för att hoppet tillbaka blixtsnabbt ska kunna göras, om någon försöker syna korten.
[...]
Synen på asylrätten, människor i utsatthet och muslimer vrids gradvis om."

Vänstern föredrar alltid att dessa ämnen överhuvudtaget inte berörs. Även borgerligheten står inför ett dilemma, eftersom SD ökar om den förtiger dessa samhällsproblem, men också om den vågar belysa dem. Det är helt enkelt så att SD är det enda riksdagsparti som har relevanta svar på avgörande frågor. Det är för övrigt knappast borgerliga debattörers förtjänst att syn på asylinvandring och muslimer förändras. Den processen sköter nämligen samhällsutvecklingen utmärkt på egen hand, där problemen med den enorma invandringen blir allt tydligare och den muslimska närvaron allt större. Sedan kommer själva skälet till att Bergner oroar sig för frispråkiga borgerliga skribenter:

"Något som SD hittills har saknat är en struktur av opinionsbildare, institutioner och fria intellektuella som ger de egna perspektiven förankring i samhällsdebatten. Vänsterkrafterna har exempelvis Göran Greider, Johan Ehrenberg och en lång rad både talföra och briljanta feminister. SD har Ian Wachtmeister."

Idiotiskt. Att Bergner inte läser alternativa medier betyder inte att fria opinionsbildare saknas i det som ibland kallas den "sverigevänliga" rörelsen. Tvärtom, det finns hur många som helst, där personer som Stefan Thorsell, Mats Dagerlind och många fler vida överträffar Göran Greider i analysförmåga. Jag skulle själv vilja se mig som en oberoende oppositionell debattör. Att nämna Ian Wachtmeister skulle väl ha någon komisk poäng, men i verkligheten är han knappast den förste man kommer att tänka på i dessa sammanhang.

Vänstern kommer inte att kunna stoppa sanningen kring förbjudna frågor att tränga igenom. Att vissa borgerliga röster nu försiktigt börjar beröra dessa problem är kanske lovvärt, men det är ett alltför sent och försynt uppvaknande. Vår sidas verklighetsbeskrivning och våra åsikter kommer att triumfera med eller utan deras hjälp.




12 kommentarer:

  1. Den här typen av naiva och oförstående skribenter som Petter Bergner
    representerar, har inte den blekaste aning om vad deras läsare/väljare
    tycker, och de har inte en susning om vilka nya strömningar som rör
    sig i det samhälle som de ska rapportera om.

    De blundar frenetiskt, och tror på fullaste allvar att vi väljare köper de-
    ras floskler rakt av. Ack, du milde, vilka naiva dumbommar. Tro mig,
    ännu fler tidningar kommer att byta ut sina kommunistiska ledarskri-
    benter...och gör de inte det, så väntar en total kollaps och konkurs.

    SvaraRadera
  2. Orakad och allmänt ovårdad, ett säkert tecken på den löjliga identitetspolitiken som präglar personer som är vänster och inbillar sig att de är vänsterintellektuella.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det stämmer. Är det fradga han har runt käften, eller resten från pridefesten?

      Radera
  3. Självfallet är de oroliga för att borgarna skall börja samarbeta med Sd. Då är vänsterns maktinnehav borta.

    SvaraRadera
  4. Jag blir så trött på dessa journalister - allmänt okunniga men ändå så självgoda. Och så tror de att de har något att tillföra debatten. Och de tror till och med att det som de vill tillföra är viktigt - något som inte "vanliga" människor själva kan tänka ut. I själva verket har de redan förkastat dessa tankar som ointelligenta. Men det vet ju inte journalisterna om eftersom de har hand om megafonen.
    Ändå tröttare blir jag dock på "barnrumpe-journalisterna, som nu denne Bergner. De är ungefär som tonåringar - de tror att de redan vet allting. Skall bli skönt när media går i graven och det inte längre finns några journalister utan endast alternativmedia.
    /Gunnar B.

    SvaraRadera
  5. Mediafolkets verklighet är det dom läser i varandras medier. Man kliar varandras ryggar och myser tillsammans i inskränkt tro att man vet bäst. Det man skriver är riktat till andra skribenter, inte till läsarna.

    SvaraRadera
  6. Vänstern är dom största förlorarna när verkligheten väl tränger sig på.

    SvaraRadera
  7. Hej Tobbe,
    För mig är du helt i klass med Thorsell och Dagerlind som oppositionell debattör.
    Så sakteliga sker ett uppvaknande i Sverige, det är oundvikligt med tanke på hur landet håller på att förändras (försämras), är nyfiken på hur politiker och journalister som Bergner kommer att uppträda när de inser att det inte längre går att söva folket med standardtexter om allas lika värde och SDs bruna historia.

    MVH
    Anna

    SvaraRadera
  8. Tobbe din ödmjukhet hedrar dig, men frågan kunde lika gärna varit om de är i samma klass. Ni är förvisso alla tre, bland de femton viktigaste i folkrörelsen. Den särskilda nisch du fyller, gör dig
    oundgänglig på ett tydligare sätt än andra.
    Jag skulle rekommendera en veckodag att göra din grej här på sidan. Det skulle minska pressen.Eller varför inte göra den i N.T. och få betalt?
    För övrigt kunde

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sådant är trevligt att höra. För NyT skriver jag nyhetsartiklar, om Sverige, världen och ibland till och med kultur. På denna sida kan jag vara mer argumenterande. Ambitionen är att här uppdatera flera gånger i veckan, något beroende på vad som händer och förstås vilka uppdrag jag har för NyT.

      Radera
    2. Det låter bra det.
      Och vi är nog många som dricker ur bägge källorna för säkerhets skull. ( N.T.
      förmedlar oftast klarsyn. Enda som skär
      sig är deras låsning vad gäller Israel.
      Härom veckan framhölls i princip
      Sveriges invandringpolitik som förebild i
      ivern att kritisera landet.
      Artikeln kunde lika gärna skrivits i AB.
      Hursomhelst ha d bra nu Svensken.

      Radera
  9. "Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra"

    Nej, gud ske lov så är de inte det. De andra partierna är ju som stöpta i samma form - en värdegrundsform som gpr ut på att islamisera Sverige och radera ut Sveriges kultur, välfärd och sociala och rent fysiska trygghet.
    SD är inte som andra partier men de andra partiernas företrädare är inte som andra svenskar och journalisterkåren är ännu mer aparta, påminner mer om en sekt än som några sorts megafoner för folkets röst. Men de är alldeles för omnipotenta och för narcissistiska för att inse det själva vilket denne Vergners artikrl är ett av många exenpel på.
    Att SD och den Sverigevänliga rörelsen inte har någon intellektuell elit som den imbecilla intelligentian med kommunistiska diktaturkramare som Jan Myrdal, mytomaniska champagnesocialister som Jan Guillou och Robert Aschberg som samarbetar med kriminella organisationer är jag tacksam för. Jag är innerligt trött på sådana besserwissers som enbart rör sig på den metafysuska nivån och ljusår från verkligheten, teoretiker som rapar ur sig klyschor och marxistiska teser och svepande formuleringar ur FN-deklarationer som de dessutom felciterar (som t.ex. den om "människors lika värde", (ska vara "värdighet")). Sådan metafysisk garnering skär sig med ett jordnära parti och rörelse som utgår från och beskriver verkligheten som den är.
    Vänstern har ju dessutom byggt hela sin ideologi på en utopi om det klasslösa samhället där alla är kamrater och systrar men resultatet har alltid I ALLA KOMMUNISTISKA LÄNDER lett till diktatur, förtryck och folkmord trots den tjusiga ideologiska överbyggnaden. Alla "kamrater" blev istället olyckskamrater eller angivare i korrupta socialistiska stater. Det finns ingen vettig anledning för varken SD eller Front National, Geert Wilders PVV, Lega Nord, Dansk Folkeparti m.fl. att efterapa det eller någonting annat i vänsterns sorgliga historia.

    Stig

    SvaraRadera