tisdag 10 november 2015

Karin Pettersson bjuder på ännu en referens till 1930-talet




Det är intressanta tider att följa svensk politik. Moderaterna, som enligt traditionen ska vara det huvudsakliga oppositionspartiet, använder plötsligt ord som "ohållbar" och "tryck", trots att det hittills ansetts strida mot heliga principer om "människosyn" och "anständighet". Det är dock Socialdemokraterna, dessutom i allians med Miljöpartiet, som regerar landet. Vad tycker de? Kommer Socialdemokraterna kunna göra rationella begränsningar av asylinvandringen, när de har Miljöpartiet som barlast?

Låt oss för skojs skull titta på hur en socialdemokratisk "tänkare", idag i form av Aftonbladets Karin Pettersson, ser på saken. Rubriken är satt till ingenting mindre än "Fascism är värre än höjt utgiftstak" och ger er skiljelinjen som tydligen gäller: Låna till omfattande invandring eller Benito Mussolini. Innan vi kommer in på 1930-talet, ges vi en uppfordrande inledning:

"Nej, det finns inga enkla svar på dagens flyktingkris. Någon gång kommer krigen i Syrien och Irak att ta slut och läget i Afghanistan stabiliseras. Men vi vet inte när. För den som vill värna asylrätten är det enda realistiska att ställa in sig på att Sverige och Europa kommer att behöva ta emot fler människor under en tid framöver. Allt annat är önske­tänkande."

Som om att nuvarande nivå på anhörig- och flyktinginvandringen kan fortgå utan förödande konsekvenser för Sverige inte skulle vara önsketänkande. Att världens konflikter kan vara svåra att lösa är inte på något sätt samma sak som att Sverige och Europa måste ge uppehållstillstånd och medborgarskap till enorma mängder människor. Om vi ska vänta på att Afghanistan blir ett stabilt land kommer snarare Sverige att närma sig Afghanistan än tvärtom.

Karin Pettersson ställer sedan frågan "Vad behöver göras för att stärka sammanhållningen i vårt land?", vilket ska ta henne in i det där mytomspunna årtiondet. Det är svårt att föreställa sig en mer effektiv metod att splittra ett land än att bedriva massinvandring från avlägsna kulturer. Sammanhållningen som efterlyses av Karin Pettersson är dock en sammanhållning i den politiska toppen:

"Jag återvänder i dessa dagar ofta till Björn Elmbrants bok ”Innan mörkret faller”. I den beskriver han hur socialdemokrater och bondeförbundare –
dåtidens centerpartister – kohandlade om den ekonomiska politiken på 1930-talet.
Socialdemokraterna såg riskerna med den växande fascismen i kombination med ekonomisk kris och ökad arbetslöshet. Analysen stod på två ben, där demokratin var det centrala och ekonomin verktyget."

Jag börjar bli ganska luttrad och antar att Pettersson menar att fascismen idag kommer från Sverigedemokraterna, även om de inte nämns vid namn. Kanske menar hon att alla försök till att begränsa invandringen, oavsett varifrån de kommer, är fascism. Hennes beskrivning är naturligtvis historielös och patetisk. Till att börja med hade Sverige inte någon massinvandring under 1930-talet. Dessutom, vilket alltid gärna glöms bort, stod Socialdemokraterna själva för en hel del som idag uppfattas som fascism, med tvångssteriliseringar, makarna Myrdals "Kris i befolkningsfrågan" och så vidare. Det kan också vara ett skäl till att nationalsocialistiska och fascistiska partier inte var särskilt starka i Sverige under detta årtionde.

Med tanke på att Karin Pettersson tidigare avfärdat realistisk politik som "önsketänkande" blir den andra delen av hennes alster något komisk:

"Människor som kommer hit måste få arbeta och bidra. Statliga beredskapsjobb bör införas för dem som inte kommer in på arbetsmarknaden på annat sätt. Bostadskrisen måste tas på allvar. Sverige skulle behöva ett nytt miljonprogram.
Kraftiga resursförstärkningar behövs till skola, vuxenutbildning, socialtjänsten och kommunerna."

Jaha, men då så, varför har ingen tänkt på ovanstående? Jag försöker faktiskt oftast låta bli att raljera, men ibland blir driften övermäktig. Om vi istället tittar på de konkreta åtgärder hon föreslår, framstår de också som något hårresande. Ett nytt miljonprogram för att absorbera volymerna? Vi ska alltså, av någon anledning, i rask takt skapa ett hundratal nya Rosengård, Rinkeby och Hammarkullen. Med nuvarande invandringsvolym kan vi få ett helt nytt utanförskapsområde varje vecka. Att varje år sätta tiotusentals nya medborgare i beredskapsjobb är inte heller gratis. Den ekonomiska aspekten har Pettersson dock redan klarat av:

"De svenska offentliga finanserna är urstarka. Att höja utgiftstaket är enkelt och borde vara självklart att göra i detta läge. Liksom att låna till de
insatser som behövs."

Självklart kan vi låna för att bekosta folkutbytet. Vi kan också bygga nya utanförskapsområden och tältläger. Hela den politiska eliten kan gå samman för att genomföra detta. Men är det önskvärt?





5 kommentarer:

  1. Hej Tobbe!

    Roligt att du är tillbaka på banan och skriver.
    Dina analyser är bland de bästa ute på nätet

    mvh L,S

    SvaraRadera
  2. "Det engagemang som drev Astrid
    uttrycker hon så här i ett brev den 20
    juli 1976 till
    Anne-Marie Fries
    , där hon
    skriver:
    ”Jag blir mer och mer upphetsad ju mer jag
    verkligen ser och förstår vad det är sossarna
    håller på med. Sannerligen, det är ett ödesval,
    som förestår oss.”
    Vad Astrid vände sig mot var Överhets
    -staten. Hon kunde också uttrycka sig här:
    ”Frihetens storm ska komma och den ska
    knäcka förtryckarna som när träd knäcks och
    faller. Den ska gå fram med ett dån och sopa
    bort vår träldom och äntligen göra oss fria.”
    Eller på ett lite mer konkret sätt så här:
    ”Om det är sant att politik är konsten att
    hindra människor från att lägga sig i det som
    angår dem (3) , så kan ingen den konsten
    bättre än den svenska socialdemokratin och
    dess regering. Den bestämmer allt för oss, var
    och hur vi ska bo, vad vi ska äta, hur våra barn
    ska fostras, vad vi ska tycka och tänka, allt!”
    I dag skulle Astrid ha sagt, att medierna
    övertagit den rollen, vilket de ju också gjort."

    Jan Gillberg i DSM

    /Högerexorsisten

    SvaraRadera
  3. Karin Pettersson får en fantasilön på 128 000 i månaden för att skriva dravel i Aftonbladet. Det har arbetsgivaren Schibstedt råd med eftersom de enligt min mening, liksom resten av dagspressen, inte gör rätt för sig i samhället. Blaskorna har en speciellt låg moms på 6 %, det borde vara 25 %. Det är en muta från makten för att slippa kritisk granskning, och den tas villigt emot.

    SvaraRadera
  4. Ett nytt miljonprogram är verkligen ett önsketäknande. Miljonprogrammet genomfördes under guldåren på 60-talet när svensk industri gick på högvarv och levnadsstandarden höjdes år efter år och en miljon bostäder skulle byggas till arbetande och skattebetalande svenskar som bodde i omoderna bostäder. Skulle Sverige idag ha råd med ett nytt miljonprogram? Lever Karin Pettersson kvar i 60-talets framgångssaga? Hur ska afghanska fåraherdar och somaliska analfabeter ha råd med t.ex. en trea för åtta-tio tusen i månaden? "Sociala får betala" är väl det självklara svaret och skattebördan blir än tyngre och på lång sikt skrämmer iväg både löntagare och företagare från Sverige. Och vad hjälper det om Sverige lyckas bygga en miljon bostäder på tio år när det väller in en miljon nya lycksökare vartannat år. Sannolikheten är ju väldigt stor att massinvandringen ökar än mer om staten genom ett nytt miljonprogram skulle signalera "kom till Sverige och få en ny fräsch bostad! Staten dvs skattebetalarna betalar!"

    PS. Härligt att du är tillbaka igen, Tobbe!

    Stig

    SvaraRadera