Stefan Löfvens märkliga kommentarer från USA

Stefan Löfven befinner sig nu, tillsammans med övriga nordiska regeringschefer, på besök i USA. Med jämna mellanrum uttalar han sig för svensk media och han har bara idag fällt ett antal tämligen märkliga kommentarer.

Låt oss börja med historien om den före detta sverigedemokraten Margareta Larsson, som har uppmärksammats för att hon tar ut full riksdagslön trots att hon aldrig är där. Om detta säger Stefan Löfven i Aftonbladet bland annat:

"Är man vald till Sveriges riksdag så uppbär man ett ansvar och arvode för uppdraget, då ska man också fullgöra det. Allt annat är fel."

Jag håller med fullständigt och har ingenting att anmärka på ovanstående uttalande. Man kan dock tycka att Stefan Löfven har en lång rad av mycket större bekymmer och själv är ansvarig för en del fadäser som borde stämma till lite eftertanke och självkritik. Vi minns till exempel att han tog in en islamist i regeringen, som nu kan lösa ut en fallskärm värd minst ett par av Margareta Larssons årslöner.

Förhoppningsvis var funderingarna kring denna ledamot svar på en direkt fråga. Därefter blir Löfvens kommentarer desto märkligare:

"Det där måste SD ta itu med, även om hon har lämnat dem så är det för dem hon är vald."

På vilket sätt ska de "ta itu" med detta? Om de kunde, skulle de naturligtvis ha avlägsnat henne så snart hon lämnade partiet. Det stora problemet är just att ledamöter på olika nivåer anses vara valda som individer, trots att väljare i verkligheten röstar på partier. Därför kan man i kommuner, landsting och riksdag sitta som "politisk vilde", ett fenomen som är fullständigt absurt. Eftersom alla partier borde vara kritiska till detta system, är det obegripligt att det inte har gjorts om för länge sedan.

Aftonbladet ställer sedan den mycket naturliga frågan om reglerna borde göras om och får det häpnadsväckande svaret:

"Jag har inga förslag på regelförändringar, det där måste SD ta itu med."

Självklart är det reglerna som måste förändras och att statsministern fördömer en enskild ledamot utan att känna något behov av systemförändringar är ofattbart. Svarar han på detta sätt därför att det absolut viktigaste är att peka ut SD? Att det är reglerna som måste omarbetas beror förstås på att denna typ av tvivelaktigt beteende sker även inom andra partier och framför allt kan komma att ske inom alla partier så länge som systemet kvarstår. Att Margareta Larssons agerande nu är helt enligt reglerna gör det inte moraliskt rätt, men regler finns just för att vi inte kan förlita oss på människors moral.

Svenska politiker tycker att det är oerhört viktigt att få en temporär plats i FN:s säkerhetsråd, vilket många menar förklarar bland annat biståndsminister Isabella Lövins (MP) besök i små önationer i Stilla havet. Stefan Löfven känner sig dock mer positiv efter att de nordiska länderna fick beröm av självaste Barack Obama och sade vid en pressträff:

"När USA:s president säger att vi har mycket att bidra med så tycker jag att vi i Sverige ska lyssna till det."

Och något sådant säger han inte till besökare från andra länder? När Italiens, Perus eller Bhutans regeringschefer är på besök, säger Barack Obama då till dem att det finns absolut ingenting de kan bidra med? Visst, vi hörde inte konversationen och ser inte hela sammanhanget, men vår erfarenhet av Löfven säger oss att det mycket väl kan vara exakt som det ser ut.

Bland Stefan Löfvens svårigheter finns en oförmåga att bedöma vad en statsminister bör och inte bör uttala sig om, vilket vi såg till exempel då han pekade ut Christer Pettersson som Olof Palmes sannolika mördare. I TV4 bjöd han följaktligen glatt på sina omdömen om amerikanska presidentkandidater. Han vill se Hillary Clinton som president, vilket han knappast hade behövt säga, och uttalar sig också om den ledande republikanske kandidaten:

"Det Donald Trump ger uttryck för, det skrämmer mig rätt mycket, faktiskt." 

Jag tycker att det är mycket olämpligt för en statsminister att på förhand ge negativa omdömen om personer som kan bli andra länders ledare. Om Trump blir president och som sådan fattar ett beslut som vår regering ogillar, går det bra att kritisera detta, men ett svepande fördömande av detta slag riskerar att skada Sverige alldeles i onödan.

Att Löfven sedan höll ett tal, vilket han egentligen aldrig borde göra offentligt, där han kallade John Kerry för Kennedy och skämtade om att de "inte var fulla än", är ytterligare en pinsamhet. Vi påminns också om hur han i ett tal i Indien i stället nämnde Kina.

Jag har tidigare sagt att Socialdemokraternas oförmåga att attrahera intelligenta människor är ett demokratiskt problem och vår nuvarande statsminister är tyvärr ett utmärkt exempel. Den som genom partiets hemlighetsfulla process vaskas fram som partiledare har stor chans att förr eller senare också bli statsminister, eftersom en betydande andel av det svenska folket röstar på Socialdemokraterna oavsett vad som sker och vilka företrädare de har. Man skulle nästan kunna säga att det är ren tur som har gjort att vi inte har haft en statsminister Sahlin eller en statsminister Juholt. I stället har vi nu alltså Stefan Löfven.