Samira Achbita arbetade som receptionist via säkerhetsföretaget G4S, men kom efter tre år på att hon ville bära hijab på arbetsplatsen. När hon fortsatte att insistera på detta blev hon så småningom uppsagd, med motiveringen att det inom företaget inte var tillåtet att bära synliga religiösa, politiska eller filosofiska symboler.
Hon gick då förstås till domstol för att få skadestånd, och lika självklart fick hon i denna kamp stöd av organisationen "Centrum för lika möjligheter och rasismbekämpning". Hon fick avslag och överklagade då till nästa instans, som i sin tur vände sig till EU-domstolen för ett klargörande.
En av EU-domstolens generaladvokater slog nyligen dock fast att det inte handlar om direkt religiös diskriminering om det finns ett allmänt företagsreglemente som inte vilar på stereotyper eller fördomar. Denna jurist tillägger att religion för många människor kan vara en viktig del av den personliga identiteten, och att religionsfrihet är en grundläggande del av det demokratiska samhället, men att en arbetstagare bör iaktta en viss återhållsamhet på arbetsplatsen.
Nu inträffar det verkligt bisarra i denna historia, som vid det här laget har pågått i flera år. Den belgiska regeringen har i dagarna skickat en egen advokat till EU-domstolen för att få fallet att klassas som diskriminering och se till att företag inte längre har rätt att förbjuda sådana religiösa symboler på arbetsplatsen.
VTM Nieuws har gjort ett litet reportage, där en tidigare intervju med denna Samira ingår:
I ett pressmeddelande kritiserar Vlaams Belang regeringen i starka ordalag. Partiet kallar tvisten för "juridisk jihad" och skriver bland annat:
"Den belgiska regeringen, som alltid står först när det gäller att slaviskt utföra varje vansinnigt diktat från de totalitära EU-organen, går i detta slöjmål mot EU-domstolen. Därmed bevisar de att deras islamofili väger lite tyngre än deras eurofili, två oikofoba dogmer som genomgående - men lyckligtvis inte i detta fall - går hand i hand."
Pressmeddelandet hänvisar också till sociologen Ruud Koopmans, som menar att slöjan är "den bästa förvarningen om islamisk fundamentalism". Man påpekar i detta sammanhang också att få platser visar upp så många slöjbärare som stadsdelen Molenbeek, varifrån många terrorister har kommit.
Jag tar upp denna historia för att den inte bara blir ännu en liten anekdot om islams integrationsproblem, utan också visar att inte heller andra folk kan lita på sina regeringar, samtidigt som vi påminns om att det över hela Europa finns partier som kämpar mot denna utveckling.
De Standaard
Het Laatste Nieuws
När företag inte längre har rätt att förbjuda religiösa och politiska symboler på arbetsplatsen kommer de att akta sig noga för att anställa kvinnor med utomvästlig bakgrund eftersom de när som helst plötsligt kan få för sig att spöka ut sig i huckle eller niqab så det ser ut som om företaget har en bankrånare anställd.
SvaraRaderaMycket väl dold diskriminering och trixande blir konsekvensen när fascistoida politiker vill tvinga på företag islams fanatiska utövare.
Jag kan tänka mig att den belgiska staten vill göra någon slags markering och därmed stävja vad den anser vara "islamofobi", och att man tycker det är extra viktigt nu, med tanke på terroristdåden i Bryssel. Samtidigt bör det vara enskilda företags ensak vilka policyer de har, såvida de behandlar alla religioner lika.
SvaraRadera