Islamisterna som föll offer för vithetsprivilegiet

Masoud Kamali

Det är ingen hemlighet att jag tycker att de flesta ledartexter och krönikor i svensk etablerad media håller en alltför låg nivå, även rent stilistiskt, men framför allt intellektuellt, då inga tankegångar eller argument verkar vara för ologiska eller motbevisade för att ännu en gång framföras. Här bemöter jag ofta dessa, men det finns dessutom alster som är så patetiska att inte mycket finns att kommentera. De talar för sig själva och ogiltigförklarandet ligger så att säga redan i själva texten, och jag låter dem därför passera.

Idag ger SvD utrymme för en sådan text, men eftersom en del av dess nyckelord och grumliga tankegångar är tämligen frekventa i det offentliga samtalet, ska jag ändå kommentera den. Att alstret, "Muslimer måste kunna ta plats i svensk politik", dessutom är undertecknat av den ökände Masoud Kamali, lyfter absurditeten till ytterligare en dimension.

Han dök första gången upp i offentligheten när han 2002 skulle säga någonting om hedersmordet på Fadime Sahindal och då invände att mord där förövare och offer i stället har svensk bakgrund ses som någonting "modernt" och "normalt", en antydan om att detta mord inte var mycket orda om. Han hävdade också att hederskultur helt enkelt inte fanns, utan att det var någon sorts fantasier som likt det mesta i hans värld kommer ur rasism. Föga förvånande kom han att plockas upp och omhuldas av Mona Sahlin, som utsåg honom till särskild utredare där hans slutsatser genomgående kom att bli att hela samhället genomsyrades av rasism och strukturell diskriminering. När allt fler forskare började ifrågasätta Kamalis metoder och slutsatser, menade Mona Sahlin att kritiken hade "rasistiska undertoner".

Denna bakgrund kan vara värd att känna till när man med en tilltagande känsla av overklighet tar del av dagens debattartikel. Den handlar om det orättfärdiga i behandlingen av Mehmet Kaplan och Yasri Khan, och Masoud Kamali är på högvarv redan från början:

"Återigen har antimuslimska attityder fått fritt spelrum i medier och inom den svenska västcentriska politiken. En man från Mellanöstern har vägrat ta en vit kvinna som dessutom är journalist och filmar händelsen med dold kamera i hand. Den vita privilegierade blicken ser händelsen som ett hot mot kvinnors frigörelse."

Här får tämligen enkla förlopp en överdriven och högtravande ideologisk inramning. Själv skulle jag hävda att det faktum att kvinnan var vit inte spelade någon som helst roll i sammanhanget och hur episoden hanterades. Inom Miljöpartiet verkade många kvinnor vara genuint upprörda över beteendet och det vanligaste argumentet var att ett feministiskt parti inte kan ha företrädare som inte vill skaka hand med kvinnor. Förvisso tycker inte heller jag att handskakningsproblematiken har någonting med jämställdhet att göra, eftersom principen gäller även från kvinna till man, men reaktionerna har än mindre med "västcentrisk politik" eller "den vita privilegierade blicken" att göra. För övrigt är just handskakningsbeteendet det minsta problemet med sådana individer, eftersom en hel del ideologi också följer med.

När Yasri Khan utsätts för den vita blicken

Det som Kamali ger uttryck för är helt enkelt den vanliga, och mycket tröttsamma, amerikanska universitetsvänsterjargongen som har anammats av den svenska nyvänstern. Denna idévärld ska komma att prägla även resten av inlägget. Problematiken runt Mehmet Kaplan reduceras till:

"Mehmet Kaplan som länge har kämpat för att även muslimer får plats i det svenska politiska systemet får lämna sin post anklagad för att vara antisemitisk för att han mitt i ett brinnande krig där israeliska regeringen bombade försvarslösa palestinier i deras överbefolkade hem i Gaza jämförde behandlingen av palestinier med Nazitysklands förtryck och mord på judar på 30-talet."

Det uttalandet var endast ett av många, där vi till exempel också minns hur IS-medlemmar jämfördes med svenska frivilliga i Finlands krig mot Sovjetunionen. Det mest anmärkningsvärda med Kaplan är dock hans band till islamismen, i form av till exempel Muslimska brödraskapet, vilket också gör det självklart att han "länge har kämpat" för att muslimer ska bekläda politiska poster i Sverige, något som Kamali lyfter fram som berömvärt och som på något sätt skulle stå i motsättning till anklagelserna.

Texten når sedan själva huvudpoängen:

"Efter Kaplans avgång riktas den antimuslimska kampanjen mot Miljöpartiets olika funktionärer med muslimsk bakgrund. Logiken är enkel: du ska inte vara praktiserande muslim för att få plats i den svenska politiken. Detta är den nya tolkningen av religionsfriheten i Sverige."

Vilka företrädare ett politiskt parti väljer har absolut ingenting med religionsfrihet att göra, vilket till och med Kamali borde förstå. Problemet var inte heller deras religionstillhörighet, som vänstern har den största respekt för, utan när deras agerande och kontakter kom i konflikt med partiets värderingar. Personligen skulle jag gärna se att praktiserande muslimer helt saknades på maktpositioner i Sverige, men dit är det minst sagt en bit kvar och det finns mängder med muslimer i den svenska politiken. Av någon anledning blir det sedan återigen dags för den "vita kvinna" som Kamali har fastnat för och vi får ytterligare lite postkolonialistiskt relativiserande:

"Orsaken i fallet Khan är att han vägrat ta en ”vit kvinna” i hand. Observera att det inte handlar om att han inte hälsade på en kvinna utan att han inte tog henne i hand, det vill säga bara en form av flera hälsningsfraser som gäller i världen. Det finns miljontals kvinnor och män i världen som inte hälsar genom att ta en annan människa i hand. Det finns även kvinnor som av religiösa eller andra skäl inte vill ta en man i hand; ska dessa kvinnor tvingas att ta en man i hand i jämställdhetens namn? Det har otaliga gånger framförts att ”kvinnor känner sig kränkta”. Frågan är vilka kvinnor det pratas om här? Är det hundra miljontals kvinnor runt om i världen och i Sverige som inte ser en utebliven handskakning som kränkning, utan som deras mänskliga rättigheter, eller kvinnor som ser världen från sina inskränkta vita privilegier?"

Vad Kamali förstås bortser från, sannolikt medvetet, är att vi befinner oss i Sverige, där handskakningen är etablerad sedan århundraden. Nej, naturligtvis talas det inte om de "hundratals miljoner kvinnor runt om i världen" som föredrar en annan hälsningsform, eftersom det är fullständigt irrelevant när det handlar om beteende inom ett svenskt politiskt parti. Vi vet att "vita privilegier" är en oundviklig term i dessa kretsar, som även här upprepas på ett närmast Tourettes-liknande sätt, men för en normal människa är det mycket svårt att se vad någon form av privilegier har med saken att göra. Enligt dessa teorier är förvisso den vite alltid förtryckare, och den icke-vite alltid förtryckt, men bekvämt nog glömmer Kamali att en man enligt samma teorier alltid förtrycker en kvinna.

Sedan blir det särskilt löjeväckande:

”Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering” slog fast redan 2006 att ungdomar och människor som inte tillhör majoritetssamhället och delar samma religion och livserfarenheter måste ges möjlighet att delta i beslutsfattande processer i Sverige för att motverka marginalisering och radikalisering av dessa individer."

Slog fast? Det var ju din egen utredning, din skojare, som av en mängd andra forskare sågs som rent kvacksalveri. Vid ett par tillfällen uttrycker Kamali en särskild vrede mot en viss grupp och tillämpar då exakt samma teknik som brukar användas mot till exempel Hanif Bali, även om det här formuleras något mindre vulgärt:

"I detta destruktiva agerande finns personer med invandrarbakgrund som genom ställningstaganden mot personer som Kaplan och Khan vill bevisa sina sanna västvänliga väsen som mycket bättre skulle passa in än Kaplan och Khan som ministrar och befattningshavare i Sverige."

Orden som Kamali här egentligen vill använda är "husneger" och "husblatte", tillmälen som numera ofta riktas mot personer med invandrarbakgrund som inte tillhör nyvänstern eller accepterar en offerroll underkastad "det vita privilegiet".

Sammanfattningsvis använder Masoud Kamali alltså hela nyvänsterns teoretiska verktygslåda för att helt enkelt säga att Mehmet Kaplan, Yasri Khan och Omar Mustafa inte skulle ha avlägsnats och att deras stukade karriärer beror på, som alltid, rasism och diskriminerande strukturer. Dock skulle jag vilja fråga honom, med tanke på att vi befinner oss i Sverige och att både han själv och Mehmet Kaplan har flyttat hit, vilka det är som är de verkliga kolonisatörerna. Det kanske är de själva som använder en kolonial blick när de ser oss som otrogna och i vårt samhälle avvisar varje form av anpassning och respekt för ursprungsbefolkningen?

Visst, man kan tycka att allt det här är för dumt för att kommenteras, men Kamalis nonsens publiceras trots allt i en av de större tidningarna, som dessutom är borgerlig. Även om ytterst få människor spenderar sina dagar med att fundera kring vithetsprivilegium och intersektionalitet, får dessa tankegångar ett oproportionerligt stort inflytande i den offentliga debatten. Masoud Kamali har under större delen av sitt vuxna liv försörjt sig på de diskriminerande strukturerna och kallas idag professor. Därför kan det vara värt att hålla ett öga på även det mest imbecilla nonsens, så att det också kan bekämpas.