Medieetablissemanget jublar åt ännu ett litet halmstrå

Några av tänkarna på Aftonbladets ledarredaktion

Det är intressant att se hur snabbt och närmast krampaktigt etablissemangets mediefigurer suger åt sig varje halmstrå som på något sätt, med lite god vilja, kan indikera att saker och ting går deras väg. Vi såg ett utmärkt exempel på detta fenomen när rapporten om medier och migration presenterades, och de ur 60 sidor med iakttagelser och statistik fastnade för en tabell som verkade visa att de etablerade mediernas ledarsidor huvudsakligen skrev neutralt om invandring. Då var det inte aktuellt med någon reflektion eller källkritik, utan detta lilla avsnitt presenterades som den slutgiltiga sanningen om invandringsdebatten och hånfullt och självbelåtet kunde nu alla anklagelser om vinkling och mörkläggning en gång för alla förkastas. Aftonbladets Anders Lindberg, vars egen tidning Aftonbladet alltså uppskattades att till 94 procent skriva "balanserat" om invandring på ledarsidan, ägnade en hel dag åt att uttrycka sin belåtenhet på Twitter. Märkligt nog verkade han inte det minsta förnärmad över att hans egen 100 procent positiva inställning till massinvandring på detta sätt neutraliserades.

Idag släpptes ännu en sådan nyhet, som just Anders Lindberg omedelbart tog till sitt gyllene hjärta, presenterad av självaste LO. Många tänker sig kanske att denna organisation ägnar sig åt att försvara arbetstagares rättigheter, men de har rentav en ansvarig för "strategi och opinion i digitala medier". Denne heter Johan Ulvenlöv och kan i Aftonbladet berätta hur man undersökt i vilken grad alternativa medier delas på sociala medier, vilket han gör med den sedvanliga terminologin:

"Enligt en undersökning från LO har delningarna på sociala medier från rasistiska hatsajter som Avpixlat, Exponerat och Fria Tider gått ner med 74 procent sedan november 2015."

Om vi bortser från de tröttsamma epiteten, kan man förstås fundera över vad denna nedgång innebär. Även om vi antar att siffran är alldeles korrekt, behöver den inte alls säga någonting om dessa sidors popularitet. Det är till att börja med något misstänkt att vi inte får någonting att jämföra med, exempelvis vad som händer med delningarna av Aftonbladets alster. Är människor generellt mindre benägna att på detta sätt sprida artiklar och har även antalet delningar från Aftonbladet minskat? Det vet vi inte, men vi vet att ett bra mycket mer relevant sätt att bedöma sidors popularitet är genom antal besökare och sidvisningar.

Johan Ulvenlöv, som räknar delningar
och gillamarkeringar på Facebook.

Tydligen har LO sysslat med denna typ av verksamhet förut och beskrivningen av en tidigare "granskning" är skrattretande:

"I en tidigare granskning presenterad av LO i höstas upptäcktes att vissa artiklar med rasistiskt innehåll, ofta rena lögner, kunde få lika stor spridning på Facebook som riktiga nyheter, skrivna av riktiga journalister."

Jag tar naturligtvis del av många alternativa medier och mitt intryck är faktiskt inte att rena lögner förekommer särskilt ofta. Dessa sidor har förstås en agenda, vilket gäller även de där lite finare sidorna, de med "riktiga nyheter" och "riktiga journalister". För övrigt saknar jag själv journalistutbildning, men jag anser att det arbete jag gör för Nya Tider och de artiklar jag där skriver inte på något sätt är underlägset det som Aftonbladet presterar. LO:s krystade slutsats är pinsamt förutsägbar:

"Även om diskussionen om flyktingkrisen och regeringens åtgärder fortfarande är aktuell, har den på senare tid blandats upp med andra diskussioner. Ett exempel är den flera månader långa debatten om sänkta löner och arbetstagares villkor som rasat i Sverige. Ett annat är diskussionen om den svenska modellen som återigen blivit en konfliktfråga i politiken."

Att LO lever på frågan om arbetstagares villkor, och att Stefan Löfvens rådgivare vill trycka på begreppet "den svenska modellen", betyder absolut inte att asylinvandringens betydelse eller destruktivitet har minskat. Arbetstagare drabbas i högsta grad av olika aspekter av asylinvandringen.

Oavsett om LO:s observation har någon betydelse eller ej, är den förstås alltför välkommen för att Anders Lindberg ska låta den passera. På den där balanserade ledarsidan funderar han drömmande på om "En nätdebatt utan hatsajter är möjlig". Självklart blir han exalterad över ett scenario där bara medieetablissemangets utvalda får debattera, i den mån det då överhuvudtaget skulle bli mycket till debatt.

Lindbergs inlägg är dock en märklig historia, eftersom större delen av texten endast är en svartmålning av Nyheter Idags Chang Frick. Där får vi veta att han "försöker" få sin sida att likna en nyhetssida, att han i princip arbetar åt Vladimir Putin och att han har specialiserat sig på nätdrev mot enskilda. Just Nyheter Idag är en lite märklig måltavla i detta sammanhang, då den egentligen inte har någon ideologisk agenda och den enda drivkraften, enligt Chang Frick själv, är ekonomisk. Han brukar dessutom kalla sig libertarian, en något udda beteckning i de kretsar som diskuteras.

Mot slutet av sitt inlägg kommer då Anders Lindberg till det som kanske skulle vara poängen, om inte nidporträttet hade tagit all energi:

"Drömmen vore självklart ett politiskt samtal där den högerpopulistiska makten på nätet brutits och där ingen längre blir trakasserad för sina åsikter. Men då måste alla tänka på att inte ge hatet spridning."

Nej, ingen ska behöva trakasseras för sina åsikter, men det klimatet slår åt alla håll, och vad Anders Lindberg egentligen vill är att endast han själv, och några andra väl utvalda mediefigurer, ska få styra debatten. Jag tror att den tiden för alltid är förbi.

Detta medieetablissemang måste förbanna internets framväxt. Inte nog med att de nu måste erbjuda sin fina journalistik gratis, producerad av dem som de gärna kallar "riktiga journalister"; de tvingas dessutom se hur alldeles vanliga människor med andra åsikter plötsligt kan göra sina röster hörda på nästan samma villkor. Att det finns en sorts rädsla för denna mångfald, kan vi ana genom hur mycket uppmärksamhet de ägnar alternativa medier och vilket tvångsmässigt behov de verkar ha av att alltid förse dessa med olika nedsättande epitet. Denna skräck är kanske ett betyg så gott som något och en indikation om att vi gör det rätta.