Mordet på Jo Cox

Igår mördades den brittiska parlamentsledamoten Joanne "Jo" Cox, då en man både sköt och knivhögg henne. Det är förstås mycket tragiskt och får en ytterligare dimension om det nu skulle visa sig, vilket många hävdar och verkar hoppas, att det var politiskt motiverat.

Till skillnad från politiker och medieposörer tänker jag inte säga att "mina tankar går till hennes anhöriga", för det gör de varken hos mig eller de som nu känner ett behov av att påstå det. Det är pinsamt att se hur en mängd svenska personer som inte ens hade hört talas om Jo Cox före dådet nu på sociala medier vill exponera hur de är nära tårar. Dådet ska dock fördömas och det gör även jag.

De svenska reaktionerna uppvisar precis det hyckleri och de dubbla måttstockar som man kunde förvänta sig och dessvärre har vant sig vid. Exakt samma människor som vid varje muslimskt terrordåd skyndar till för att förklara att händelsen inte har med islam att göra och att det viktigaste är att inte muslimer svartmålas, tycker nu att det är mycket viktigt att fokusera på gärningsmannens politiska åsikter, dessutom innan motivet till mordet är fastställt. Det beror på att han är vit och verkar ha haft kopplingar till någonting av det som brukar sammanfattas som "extremhögern". Ingen av islamapologeterna kommer nu att ställa sig upp och uttrycka sin solidaritet med "högerextremister" och understryka att det finns tusentals "högerextremister" som inte har någonting med dådet att göra.

Jag tänker inte själv använda dessa dubbla måttstockar. Om det finns ett ideologiskt motiv till gårdagens dåd tycker jag absolut att man kan lyfta fram och diskutera det. Samtidigt finns det faktiskt ett antal skillnader mellan detta mord och islamistiska dåd. Jihadisterna finner stöd i skrifterna och får också stöd av en ganska stor grupp av både auktoriteter och vanliga troende, medan jag tror att det skulle vara svårt att hitta en enda EU-kritiker som stöder mordet på Jo Cox. Islamistiska gärningsmän har också ofta, som till exempel vid terrorattackerna i Paris, ett helt nätverk som hjälper till med vapen och olika former av logistik. Det är inte heller belagt med dödsstraff att lämna Britain First, kritisera partiet eller porträttera dess ledare.

Gårdagens mord aktualiserar också ett annat fenomen som jag här har tagit upp med jämna mellanrum. Inte nog med att det vid islamistiska dåd alltid blir viktigast att friskriva ideologin och dess anhängare; dessa ska inte ens behöva förhålla sig till allt det våld som ideologin uppenbarligen skapar, eftersom redan frågan skulle vara en stor kränkning. Om det skulle visa sig att gårdagens mördare delar någon åsikt med mig, har jag inga som helst problem med att ta avstånd från både honom och hans gärning. Det innebär inte att jag tar på mig något ansvar för händelsen, vilket alltid är ursäkten när vissa muslimer inte vill ta avstånd.

En flitig medlem av twittervänstern bjöd på en reaktion som främst säger väldigt mycket om hur vänstern ser på personer och åsikter:

Här kan vi sannerligen tala om en "vi och dom-mentalitet" och vad som faktiskt sägs är att mordet skulle ha varit mindre tragiskt om det hade drabbat en invandringskritiker. Denne fine jurist verkade helt oförstående inför problemet med denna inställning, sannolikt eftersom det för honom är fullständigt naturligt att dela in människor i "bra" och "dåliga" utefter hållning i invandringsfrågan. Denna mentalitet präglar all migrationsdebatt i Sverige och är själva grunden till dagens polarisering. Själv jublar jag absolut inte för att den mördade inte var "en av oss". Jag har tagit del av Jo Cox pläderingar för invandring, och tycker att de är förkastliga, men det innebär inte att jag skulle önska att hon drabbades av någon form av våld.