Blandade idiotier om Nice

Som en del har noterat har bloggen haft en månads uppehåll, som härmed är tänkt att brytas. Dagens tidningsskörd bjuder naturligtvis på mer nonsens än jag nu hinner bemöta, men en patetisk debattartikel påminner idag om de idiotier som har levererats av svensk media efter terrorattentatet i Nice. Om detta dåd har jag egentligen inte så mycket att säga, mer än att det som vanligt är lika förväntat som det är fruktansvärt. Ett västeuropeiskt land som huserar en viss andel muslimer får helt enkelt uppleva liknande händelser med jämna mellanrum.

Den debattartikel jag åsyftade ovan har den föga blygsamma rubriken "Lyssna på oss för att stoppa extremismen". De fyra författarna som alltså har svaret på hur denna extremism stoppas har som gemensam nämnare att de uppbär lön från olika mer eller mindre suspekta organisationer. Anna Ardin är ju mest känd för att ha diktat ihop en historia om hur hon skulle ha blivit våldtagen av Julian Assange, något som har medfört en hel del obehag för honom, men uppenbarligen inte ligger henne till last. Nu är hon tydligen "projektledare" för en organisation som kallas "Forum" och ska syssla med inte alldeles tydliga "idéburna organisationer med social inriktning". Henrik Melius är "verksamhetsledare" för en än diffusare organisation, kallad "Spiritus Mundi", vars egentliga verksamhet möjligen skulle klarna om jag fann det mödan värt att studera den närmare. Camila Salazar är knuten till Fryshuset, där man tydligen kan uppbära titeln "kunskapsområdeschef". För att komplettera denna trio undertecknas alstret också av islamisten Omar Mustafa, "förbundsrektor Ibn Rushd".

Henrik Melius ute och nätverkar

Så låt oss då lyssna på dem. Inledningen lyder:

"Med anledning av årsdagen för det fruktansvärda attentatet på Utöya och den senaste tidens attacker i Frankrike, Turkiet och övriga världen intensifieras diskussionen om hur vi bäst motverkar den våldsbejakande extremismen. Kraven på hårdare tag och fler repressiva åtgärder för att kunna gripa potentiella terrorister blir allt fler men ger fel svar. Det som verkligen skyddar, och historiskt har skyddat, oss från våldet på lång sikt är i stället hög tillit, stark demokrati och framtidstro."

Vi förstår att ni socialdemokrater och islamister bara måste nämna Utöya, men det förblir en närmast unik händelse bland tusentals muslimska dåd och skedde dessutom för fem år sedan. För ungefär lika länge sedan fick Sverige sin första självmordsbombare, något som aldrig nämns i dessa sammanhang. Typiskt nog är det just Utöya som på slutet nämns som anledningen till inlägget, några dagar efter händelsen i Nice.

Det är dock naturligtvis deras tankar om vad som "verkligen skyddar oss" som är både intetsägande och helt gripna ur luften. Hög tillit? Ja, det vi kan kalla tillit vet vi effektivt raseras av just det mångkulturella samhälle som vi snabbt har påtvingats, en utveckling som också kommer att erodera viljan att exempelvis betala skatt. Stark demokrati? Vad menar ni ens med det och har ni fått bifall av Omar Mustafa på den punkten? Lika diffust är "framtidstro". Nåväl, de försöker precisera sina tankar, som givetvis sammanfaller med den "verksamhet" som de själva bedriver:

"Det sociala arbete som civilsamhället – idrottsföreningar, teatersällskap, religiösa församlingar, kvinnojourer och många andra – står för har länge varit avgörande för Sveriges unikt höga nivåer av tillit."

Ofta när man läser texter som denna, blir man lite nyfiken på hur själva skrivprocessen har gått till. Har en person tagit på sig författandet, eller har de hjärnstormat ihop en gemensam text? Hur är det överhuvudtaget möjligt att plita ned "teatersällskap" som en viktig faktor bakom tillit i ett land, vilket i sin tur förebygger terrordåd? Hur mycket analys och självkritik ligger bakom ett sådant innehåll? Jag tänker sticka ut hakan och helt enkelt föreslå att Sverige har haft historiskt höga nivåer av tillit på grund av en homogen befolkning och möjligen en kultur som i många avseenden främjar tillit. Vad orsaken är kanske inte ens spelar någon roll, eftersom vi nu ska vara ett mångkulturellt land och därmed kanske rör oss mot någon sorts klansamhälle. I detta nya fantastiska samhälle kan vi nog räkna med att idrottsföreningar och teatersällskap kommer indelas enligt etniska linjer. Att "religiösa församlingar", med tanke på den nya religiösa bilden, skulle innebära någonting positivt för att motverka extremism är ytterst tveksamt.

Omar Mustafa

De fyra författarna bjuder avslutningsvis rentav på tre punkter för detta arbete mot extremism, där den första och tredje är rent snömos, men den andra mycket typisk:

"Vi måste alla erkänna och motverka den växande islamofobin i Europa och förstå hur den högerextrema ideologin fungerar som motor för våldsbejakande islamism. Att se på det muslimska civilsamhällets organisationer som inkubatorer för religiöst motiverat våld är kontraproduktivt, då dessa organisationer i själva verket är en del av lösningen."

Fullständigt nonsens. Islamismen behöver inte hämta, och har inte heller hämtat, någon energi från "den högerextrema ideologin". Islamismen har uppstått i Mellanöstern, i olika vågor, utan någon kontakt med dagens europeiska partier. Den berömda "islamofobin" kommer i själva verket från vad människor ser av islam i praktiken, exempelvis terrordåd, och inte ur någon "högerextremism". Ordet i sig är ett islamistiskt knep för att flytta fram positionerna och bemöta varje form av kritik, även om det nu också villigt används av vänsterns dhimmis. För övrigt vet vi att det som här kallas för "det muslimska civilsamhällets organisationer" inte bara är inkubatorer, utan i många fall finansiellt stödjer terrorrörelser och bjuder in våldsbejakande talare.

Lisa Bjurwald

Bland mängden imbecilla och förljugna svenska kommentarer kring Nice störde ett alster från i förrgår mig särskilt. Under den något fåniga rubriken "Vive la résistance" vill Lisa Bjurwald säga någonting om saken. Rubrikens slagord kommer från den franska motståndsrörelsen under andra världskriget, där vi kan utgå ifrån att Lisa Bjurwald precis som nu skulle varit en medlöpare, men som inte heller har någonting med hennes alsters innehåll att göra. För några år sedan var hon någorlunda profilerad som en av de vars sysselsättning var "kampen mot högerextremism" och jag har från och till undrat vad hon gör nuförtiden. Hon har tydligen iallafall blivit krönikör på, givetvis, Aftonbladet. Hennes alster är, även med författaren och tidningen i åtanke, häpnadsväckande dumt:

"Först vill jag slå hål på myten att partier som SD och franska Front National är islamismens fiender. Faktum är att de göder varandra. IS gör sitt bästa för att föra fram Marine Le Pen till presidentposten och därmed radikalisera fler muslimer till sin kamp. Le Pen gör detsamma, fast med rasistisk propaganda riktad till vita."

Här bjuder hon i verkligheten på just en myt som är mycket populär i de politiskt korrekta kretsarna, och den går i olika tappningar ungefär ut på det som Bjurwald skriver ovan. Varken hon eller någon annan som förfäktar denna tanke har någon aning om Islamiska statens mål, men det ligger närmare till hands att tro att IS gärna ser att den muslimska invandringen till Europa fortsätter oförtrutet. Med vapen kan de ju inte erövra vår kontinent, vilket gör den demografiska taktiken lämplig. Efter gissningarna följer de rena lögnerna, och jag tror inte att Lisa Bjurwald har någon som helst källa till påståendet att IS "gör sitt bästa för att föra fram Marine Le Pen till presidentposten". Än märkligare är påståendet att Marine Le Pen skulle bedriva rasistisk propaganda, dessutom till just vita. Front National talar aldrig om raser och Marine Le Pen säger uttryckligen att hon kämpar för alla fransmän "oavsett deras färg, religion eller när de fick sitt medborgarskap". Själv tycker jag nog att de sista två kriterierna har betydelse, men så ser partiets linje ut. Redan under faderns tid fanns för övrigt medlemmar som inte var purfransmän, och de lär idag vara än fler i takt med att stödet ökar.

Det är som vanligt fascinerande att betrakta hur bisarr vår tid är och hur bland annat ordet "rasism" har tappat all betydelse. Vi kan ju exempelvis påminna oss om vad Charles de Gaulle, något av det moderna Frankrikes hjälte, sade 1959:

"Det är mycket bra att det finns gula fransmän, svarta fransmän och bruna fransmän. De visar att Frankrike är öppet för alla raser och att det har en universell roll. Men under förutsättning att de förblir en liten minoritet. Annars är inte Frankrike längre Frankrike. Vi är trots allt först och främst ett europeiskt folk av vit ras, grekisk och latinsk kultur och kristen religion."

I vår tid åtalas Marine Le Pen för "uppvigling till rashat" för att hon jämför gatuböner med en ockupation. Den totala genomklappningen uppvisar Lisa Bjurwald med följande mening:

"Nice är inte bara känt för sol och bad utan för att vara Front Nationals högborg. Det är en nyckel till att förstå dådet."

Nej, det är inte en nyckel eller på något sätt sant eller relevant. Gärningsmannen bodde i Nice, vilket är den enda stora nyckel vi behöver för att förstå varför platsen valdes. Inte nog med att Lisa Bjurwald tror att Front Nationals stöd i staden har någonting med saken att göra; hon tycker dessutom att det får oss att "förstå dådet". Nice är inte heller på något sätt partiets "högborg". Historiskt sett har det fått höga valsiffror längs hela sydkusten, men Nice har aldrig varit en av de städer som har haft en FN-borgmästare och är det inte heller nu. En ort som däremot ofta av fransk press har kallats för partiets skyltfönster är den lilla staden Hénin-Beaumont i norr, där Steeve Briois erövrade borgmästarposten redan i valets första omgång 2014. Det verkar, milt sagt, inte som att Lisa riktigt är expert på det som ska vara hennes främsta område.

Sammanfattningsvis är det fantastiskt vilka krumbukter våra undervisare tar till för att försöka dölja de enklaste samband och själva verkligheten. Det här är inte svårt. Det är ingen slump att länder som Storbritannien, Frankrike och Belgien har fler muslimska terrordåd än Polen, Tjeckien och Ungern. Attackerna i Paris riktades inte mot stadens "liberala och mångkulturella delar", utan mot platser där många människor samlades. Attacken i Nice hade ingenting med revolutionen, frihet-jämlikhet-broderskap eller Front National att göra, utan riktades, återigen, mot en plats med många människor i gärningsmannens hemstad.