Kommunisten Petter Larsson läser liberal invandringspamflett

Petter Larsson på Aftonbladets kommunistiska ledarsida,
humoristiskt döpt till "Aftonbladet kultur".

Så har då även kommunisten Petter Larsson läst Jesper Strömbäcks bok "Utan invandring stannar Sverige". Han störs framför allt av de liberala och kapitalistiska inslagen, men i stort sett har han tagit till sig huvudbudskapet och kan förkunna att "Invandrare kan göra oss alla rikare". Själv har jag inte läst boken, utan nöjer mig med de trötta floskler som levererades när författaren självklart fick ta plats i TV4:s morgonsoffa:

Det är lite intressant att TV4 direkt inleder med att hävda att Strömbäcks medverkan på något sätt handlar om att "nyansera" debatten, som om de någonsin skulle ha bjudit in till exempel Jan Tullberg eller Karl-Olov Arnstberg. Nej, Strömbäck får naturligtvis delta enbart för att han framför den vanliga linjen, som här kan presenteras som vetenskaplig sanning. Observera att han dessutom inte är professor i ekonomi, utan i journalistik och politisk kommunikation, vilket kanske säger en del. Redan det inledande påståendet att "alla positiva effekter" av invandring faller bort i diskussionen gör att det blir svårt att ta honom på allvar, eftersom vi hör dessa påstådda fördelar dagligen.

När jag hör Jesper Strömbäck använda ordet "forskning" får jag lite samma känsla som när Henrik Arnstad gör det. Att lite luddigt hävda att Sverige "stärks", när han i själva verket försöker säga att det finns ekonomiska vinster, är ingen vetenskaplig analys och han framstår helt enkelt, likt Arnstad, som en politisk aktivist.

I stort sett allt som Jesper Strömbäck i detta framförande säger, är rena floskler eller helt enkelt osanningar. Petter Larsson skriver inledningsvis:

"Journalistikprofessorn har lämnat sin läst och kastat sig över den brännheta invandringsfrågan. Ambitionen är att lägga sina egna åsikter åt sidan och gå till forskningen: vad vet vi egentligen?"

Med tanke på vad Jesper Strömbäck säger i ovanstående inslag tror jag inte för ett ögonblick på att det skulle ha varit ambitionen. I mina ögon är det alldeles uppenbart att han först har bestämt sig för en linje och en boktitel, för att sedan leta med ljus och lykta efter mer eller mindre verklighetsfrämmande tankegångar för att stödja dessa. En sådan bok skulle även jag snabbt kunna sätta ihop, då jag har hört alltihop förut. Att "lämna sin läst" låter ju nyfiket och öppensinnat, men man skulle lika gärna kunna säga att Strömbäck skriver om någonting som han inte förstår. Det ska erkännas att även Petter Larsson delvis ser igenom snömoset:

"Åsiktsutrensningen lyckas väl inte riktigt: Hela boken genomsyras av övertygelsen om invandringens välsignelser. Det är turkiska köttbullar, nyföretagande, kulturblandning och innovationskraft. Till och med den, för den inhemska allmogen, förödande stormaktstiden – möjliggjord av utländska kanonspecialister och legosoldater – är en pusselbit i framgångssagan."

Det blir ofta så här när liberaler ger sig in på området; en "dynamik" som magiskt uppstår av alla former av invandring blandas med historiska anekdoter som inte har någonting som helst med dagens massiva asylinvandring att göra. Ett tusental valloner har inte samma påverkan som hundratusentals muslimer. Även om Petter Larsson själv har ett antal socialistiska invändningar, föreställer han sig en lämplig publik:

"Det gör boken till en perfekt pamflett – jag menar det – för borgerligt sinnade läsare, som här kan hitta en tillgänglig och övertygande berättelse om varför en generös invandringspolitik är bättre än en snål. Det är inte oviktigt. Bara om stora delar av borgerligheten stödjer tanken på ett öppet land kan striden mot nationalhögern vinnas."

Det stora problemet är att de argument som verkar framföras, återigen med brasklappen att jag faktiskt inte har läst boken ifråga, inte är särskilt övertygande. Ännu en gång måste jag också protestera mot användningen av "öppenhet" som direkt liktydigt med omfattande asylinvandring från tredje världen. Det är dessutom enormt komiskt att Petter Larsson, som inte är ekonom, här analyserar ekonomiska argument från Jesper Strömbäck, som inte heller är ekonom:

"Men allt beror som vanligt på hur man räknar. Att titta på skatter kontra ersättningar från socialförsäkringarna är en sak. Men det finns också skalfördelar. Sådant som infrastruktursatsningar och försvarskostnader växer inte proportionerligt med befolkningen. Vi har ju ungefär lika många Jas-plan, oavsett om det är nio eller tio miljoner människor som betalar dem. Räknar man in sådana gemensamma åtaganden, blir kostnaden för invandringen några tiondels procent av BNP, eller rent av en vinst."

Visst, och med detta resonemang har Nigeria och Bangladesh enorma skalfördelar. I själva verket kostar asylinvandringen årligen mer än hela försvaret. Det är inte heller riktigt så att arbetande asylinvandrares skatteinbetalningar täcker kostnaderna för samma grupp, och fenomenet blir helt enkelt en nettokostnad. 

Bangladesh har stora skalfördelar den dag
då de äntligen börjar bygga stridsflygplan. 

En lögn som har använts av både borgerliga och rödgröna regeringar dyker sedan upp:

"Däremot kan man lugnt konstatera att Sverige haft både god tillväxt, ett år under finanskrisen undantaget, hyggliga reallöneökningar och fina statsfinanser under hela 2000-­talet, samtidigt som vi haft en betydande invandring."

I verkligheten har tillväxten per capita, det relevanta måttet, stått stilla under senare år. Total BNP har ökat, vilket den gör automatiskt när befolkningen växer, och då kan vi återigen se Nigeria och Bangladesh som förebilder. Det är nästan intressant hur olika man tolkar argument utifrån sin egen ideologi, och Petter Larson lyfter i detta sammanhang upp en relevant aspekt:

"Om jag glatt sväljer köttbullar och valloner, SCB-statistik och långtidsprognoser, så måste jag ändå ta avsked av Strömbäck då han i slutkapitlet skissar en integrationspolitik som är kalkerad från den näringslivshöger som sponsrat hans arbete – boken är delvis betald av Svenskt näringsliv."

Som vanligt är livet inte särskilt svårt när man följer med strömmen och anammar den påbjudna linjen. Inte nog med att Jesper Strömbäck alltså får betalt av Svenskt näringsliv genom sitt ställningstagande, hur illa underbyggt det än må vara, han får också en biljett till medierna för att marknadsföra sitt alster. Ytterligare några "argument" stör Petter Larsson:

"Snabbare validering och mer utbildning är väl i princip alla ense om, men värre är de rut-jobb och nya låglönebranscher Strömbäck förespråkar enligt logiken att det är bättre med en skitlön än ingen lön alls. 'Sedan', skriver han 'är det också mycket viktigt att det finns goda möjligheter att avancera till bättre och mer välbetalda jobb'."

Även jag är helt för att utländska betyg så smidigt som möjligt, enligt nödvändiga regler, ska kunna omvandlas till svenska, men det stora problemet är ju faktiskt inte de där ingenjörerna som inte får anställning, utan den stora grupp som inte har någon som helst relevant utbildning. Då måste man, vilket är liberalernas stora dröm, skapa ett låglöneproletariat som för en billig penning kan utföra sysslor som idag är olönsamma. Egentligen behöver vi inte fundera så mycket på vad en socialist har för problem med en liberal i detta sammanhang, eftersom vi väl känner till huvudlinjerna. 

Vänstern håller sig nu fast vid att alla begränsningar av asylinvandring är rasism, vilket förstås gör att en ohämmad sådan på något sätt blir antirasism. De måste upprepa mantran om "rasism", "solidaritet" och "människosyn", eftersom en omfattande asylinvandring i verkligheten inte går att kombinera med den välfärdsstat de samtidigt vill se. Det går lättare för en liberal, och Svenskt näringslivs incitament är uppenbart. Eftersom dessa näringslivsliberaler ändå inte bryr sig om Sverige och svenskarna, kan man tycka att de helt enkelt borde flytta både sig själva och sin verksamhet till låglöneländer, i stället för att här försöka skapa någon sorts mångkulturellt kaos. Varför inte lägga alla fabriker i Nordkorea, där de till sitt förfogande kan få en hel befolkning som slavarbetskraft? För den enskilde liberalen är det kanske drömmen om hemhjälp och trädgårdsmästare som hägrar, och då vill man inte gärna lämna Lidingö. 

När liberalen äntligen kan leva som
den förtjänar även i Danderyd.

Lite intressant är också att Petter Larsson, som ändå måste förespråka "öppenhet", förstår en del av detta:

"Det är alltså den redan sämst betalda delen av arbetarklassen – kassörskor, städare, servitriser – som ska betala integrationen med lägre löner, medan företagsägare och välbeställda ska kunna casha in billigare arbetskraft och servas av statssubventionerad hemhjälp."

Ja, Petter, där sätter du fingret på det absurda i vänsterns invandringslinje. Vad håller ni egentligen på med? De föreställer sig antagligen som vanligt att allt inflöde kan absorberas av bidrag och arbetstillfällen i den offentliga sektorn. Finansieringen får väl antingen ske från det där magiska trädet eller "tas från de rika". En och annan vänsterindivid drömmer säkert också om att situationen ska leda till ett revolutionärt klimat, där vi äntligen får våra egna rasmotsättningar och upplopp.

Festligt nog avslutar Petter Larsson med just ovan nämnda föreställningar:

"På sikt vore det förmodligen en utmärkt investering: hundratusentals arbetsföra människor som kan bygga det nya Europa. Men de korttänkta budgethökarna slog till. Den striden är inte över. Men den vänster som förespråkar en generös asylpolitik måste också ta kamp för stora offentliga investeringar. Överskottsmål och utgiftstak måste ryka. Annars väntar SD:s stängda gränser eller borgerlighetens låglönejobb."

Problemet med dessa drömmar är naturligtvis att inte alla kan ingå i den offentliga sektorn, eftersom varje anställning faktiskt innebär en utgift för staten, alldeles oavsett hur välbehövligt arbete dessa människor utför. En allt större skattefinansierad sektor är inte vägen till välstånd och utveckling. Och ärligt talat, vad ska den utomeuropeiske asylinvandraren utan utbildning göra i den offentliga sektorn? Arbeta som socialsekreterare? Som sjuksköterska eller lärare? Det nya Sverige kommer inte ens att bli det där lönedifferentierade Brasilien som liberaler kanske drömmer om, eller ett någorlunda välfungerande Östtyskland som kanske socialister tänker sig, utan snarare ett Irak, vars välstånd, trygghet och utvecklingsnivå minst sagt lämnar en del att önska. 

Det börjar bli hög tid att liberaler och socialister erkänner sina tankefel och sitt nederlag, ty i denna debatt har de sannerligen inte mycket att komma med. Framtiden tillhör oss.