Ett besök i identitetsvänsterns omvända värld

Roya Hakimnia föreläser
om socialistisk sjukvård

Den som vill få en viss inblick i hur nyvänstern resonerar, eller snarare vad de hämtar direkt från USA, bör läsa ETC. Där får vi i viss mån lite klasskamp och utopisk socialism, men minst lika mycket om rasistiska strukturer, extremfeminism, hyllande av massinvandring och försvar av islam, där motståndarna alltid är vita, män eller helt enkelt fascister. Av naturliga skäl blir det vanligen förvirrat, patetiskt, förljuget och direkt lögnaktigt.

Idag bjuder Roya Hakimnia, rakt igenom genomsyrad av alla identitetsvänsterns dogmer, på ett alster kallat "Högerextrema hotet i medieskugga". För att kunna leda i bevis att de berömda "högerextremisterna" behandlas alltför välvilligt av svenska medier, är det lika bra att ljuga redan från början:

"Vi är de nya hbtq-vännerna, menar rasisterna, och Sverigedemokraterna höll så under Prideveckan ett eget tåg i Rinkeby. Lögnen och splittringen bland rasister i frågan avslöjades bara två dagar senare när Nordisk Ungdom attackerade det stora Pridetåget mitt i centrala Stockholm. Ja, fascister attackerade Prideparaden, missade ni kanske det?"

Här staplas märkligheterna i koncentrerad form. Jag var givetvis inte själv på plats, men i den film som finns kring Nordisk Ungdoms närvaro ser det knappast ut som någon "attack", snarare som att de själva attackerades. Om någon vet mer och rentav bevittnade det hela, får ni gärna ge ett vittnesmål i kommentarsfältet. Det är också svårt att se hur en aktion från Nordisk Ungdom, attack eller ej, på något sätt skulle säga något om Sverigedemokraterna. Det fungerar förstås om man inkluderar alla man ogillar under begreppet "rasisterna", det som i andra sammanhang brukar kallas att "dra alla över en kam". Inte heller organiseras Pride Järva av Sverigedemokraterna.

Jag har tidigare mer utförligt förklarat varför det inte är hyckleri när patriotiska rörelser talar om hbtq-personer som en grupp som hotas av islams framryckning, men sammanfattningsvis beror det på att få nationalister vill förfölja denna grupp. Att inte känna entusiasm inför ett evenemang som Pride, vilket för övrigt inte heller alla direkt berörda gör, är inte samma sak som att vilja kasta homosexuella från höga byggnader.

Festligt nog är det Roya själv som sedan uppvisar det totala hyckleriet:

"Först beskrevs fascistattacken av bland andra DN och Aftonbladet som en situation där 'en grupp' med 'budskap' provocerade 'en del' Pridedeltagare och blev bortkörda av polis och Pridedeltagare (eloge till alla som drev iväg dem inklusive den cykelpolis som motade bort dem med sin cykel)." 

Jaha, nu är plötsligt "drev iväg" och "motade bort" värt en eloge? Det är så här vänstern brukar se på demokrati och våldsanvändning; när oliktänkande håller ett möte eller får några riksdagsplatser är det alldeles förfärligt, medan våld mot dessa alltid är riktigt. Det handlar aldrig om principer, utan endast om den egna sidan och åsikten. Just denna enorma ensidighet och brist på självkritik fortsätter:

"Expressen i sin tur, hade inför Pride istället prioriterat att granska de 'rosa-svarta', det vill säga anarkofeministerna och queera, som enligt detta 'grävjobb' är det största hotet mot hbtq. På grund av deras kritik mot deportationen av hbtq-flyktingar, mot klassamhället och det faktum att Pride alltmer blir ett kommersiellt jippo. De som känner sig hotade av dessa visar sig, surprise surprise, vara just de som de rosa-svarta kritiserar: moderater." 

I Roya Hakimnias värld är det förstås inget problem om moderater känner sig hotade, då hennes egen sida alltid gör rätt och alla andra alltid förtjänar våld och hot. Läs gärna ovanstående citats sista mening en gång till. Så skulle man kunna håna det mesta; "Jaha, Roya känner sig hotad av högerextremister, surprise surprise, just henne som de kritiserar". Vi ska naturligtvis aldrig lita blint på Expressen, men i deras reportage vittnar ändå ett antal personer om att de faktiskt ser just detta rosasvarta block som det stora hotet.

Blockets plakat och vad själva skriker är nog inte heller något påhitt:

"Medan de på taket – de flesta identifierar sig som 'hen' – sjunger: 'avskummen kan be sin sista bön' läser jag deras plakat. Det står att queers hatar poliser, att man ska slå tillbaka och att gaypoliser kan dra åt helvete. På ett rosa tyg med svarta bokstäver står det att man ska vara stolt när ens 'syskon' tar till våld."

Jag är ingen expert på vad Pride ska handla om, men det verkar ändå konstigt om det skulle vara mot kapitalism och för "död åt borgare", som ett rosasvart plakat tydligen löd. En så kallad "HBT-liberal" berättar:

"Droppen var när jag gick Pridetåget i Malmö. En maskerad man skrek hatramsor tio centimeter från mitt ansikte. Jag försökte få kontakt med polisen men var omringad. Min då 8-åriga dotter stod precis bredvid mig och grät utan att de brydde sig."

I Roya Hakimnias speciella världsbild blir det lätt och ska helt enkelt inte skildras, ty om det inte stämmer med kartan, så finns det inte:

"Journalisten Josephine Freje försvarar sig mot kritiken med att hon gillar att skriva om det som ingen annan skriver om. Men ibland finns det faktiskt en anledning till att folk inte skriver om vissa saker. Till exempel för att det problemet inte finns."

Själv skulle jag snarare säga, även om jag förstås är partisk, att om en tidning som Expressen för en gångs skulle belyser vänstervåld, så är det nog högst verkligt. För Roya finns det en fiende och endast den ska skildras:

"I sommar höll också tyska högerextrema barnläger i svenska skogar. Samtidigt som Prideveckan drillades där barn, vissa inte ens i skolåldern, iklädda uniformer från den nazistiska gruppen Sturmvogel. Vissa familjer har varit nazister i generationer och anledningen till att de drar hit är att denna grupp och många liknande är förbjudna i Tyskland. Men i Sverige går det fint.Tråkigt att behöva komma med en klyscha, men föreställ dig om islamister hade haft barnläger? Eller att IS attackerat Pride? Det hade blivit lite annorlunda rubriker och respons."

I verkligheten uppmärksammades denna lilla aktivitet något enormt av svenska medier. Jämförelsen med islamister haltar minst sagt och är ytterst förljugen. Islamister håller föreläsningar, har barnläger och familjedagar hela tiden, utan ett enda kritiskt ord i media. Om IS skulle ha attackerat Pride, skulle de inte nöja sig med att stå med en banderoll, utan i vanlig ordning ha mördat dussintals. Inte ens förebyggande av sexuella trakasserier godkänns av Roya Hakminia, om det riktas mot fel grupper:

"På tidningen The Guardians hemsida finns en film från en genuskurs riktad mot invandrade i Norge, där står en lärare med knagglig engelska (sämre än många av de medelklassyrier hon utbildar), som trycker fram en powerpointbild på en kvinna med hijab och en kvinna i kortkort och lär ut: hon vill inte ligga med er bara för att hon har kort kjol."

Uppenbarligen behövs denna undervisning på just denna nivå, vilket vi bland annat ser genom det tilltagande antalet incidenter på badhus och festivaler. Huruvida det är särskilt effektivt kan man ju ifrågasätta och den verkliga lösningen är förstås att inte fylla Skandinavien med muslimska unga män. Undervisningens egentliga målgrupp är inte heller "medelklassyrier", utan de afghanska unga män som fritt invandrar hit, men jag vågar gissa att Roya även skulle förneka några som helst kulturella skillnader i kvinnosyn mellan Sverige och Afghanistan. Textens avslutning fortsätter på det inslagna temat:

"Vi undervärderar det fascistiska hotet, den ideologi som egentligen inte är ett hot längre utan en verklighet, representerad i riksdag och regeringar, i lagar mot flyktingar, på gator. Fascism, nationalism och rasism är redan institutionaliserad i Sverige medan islamismen, som vi tror är det största hotet, finns i utsatta områden i periferin. [...] Ett trick är att byta ut SD, högerextrema, nazister med 'IS' då och då, och se verkligheten tydligare."

Ja, det skulle sannerligen vara ett trick, eftersom det inte är så världen ser ut. Att hon rentav kallar denna omkastning att "se verkligheten tydligare" är alldeles fantastiskt, men man måste antagligen skapa en parallell verklighet för att få ihop identitetsvänsterns teorier. På vilket sätt fascism är representerat i regeringar och är institutionaliserat i Sverige lär vara obegripligt utanför Royas kretsar. Islamism håller sig dessvärre inte i "utsatta områden i periferin", utan har just varit representerat i vår regering och har numera sannolikt anhängare i varje svensk kommun.

Roya Hakimnia uppvisar helt enkelt en förbluffande enögdhet och förvriden bild av världen. Man kan då ställa sig frågan om inte jag gör samma sak, när jag nu bemöter denna bild. Jag tycker inte det, eftersom jag inte förespråkar attacker mot vare sig moderater eller homosexuella. Jag skulle inte heller påstå att NMR:s attack i Kärrtorp aldrig ägde rum och att ingen därför ska skriva om den, även om man kan ifrågasätta om denna närmast unika händelse motiverar veckor, månader och år av ältande. Dessutom avvisar jag inte Royas skriverier rakt av, utan läser faktiskt vad hon skriver och begrundar innehållet. Man kan också tycka att det inte finns någon anledning att läsa vad som skrivs på ETC och än mindre fundera kring resonemangen, men det har dels ett underhållningsvärde, dels får denna nyvänstersekt en hel del oförtjänt genomslag.

Den som orkar kan avslutningsvis titta på ett några år gammalt avsnitt av SVT Debatt, där det framgår hur välvilligt islamister behandlas av media och hur mycket de syns och hörs. Vi får där se ännu ej avpoletterade aktivister som Fatima Doubakil, som aldrig hittar något negativt med islam och alltid är osympatisk. Möjligen är just hon mer av en identitetskarriärist, som numera bär slöja i rätt sammanhang, men vi får också se Mehmet Kaplan och Michael Skråmo, konvertiten som sedermera har anslutit sig till IS. Ämnet är, lika självklart som parodiskt, "islamofobi" och rentav "hetsjakt på muslimer". Det är alltid lika fascinerande hur dessa personer upprört kan sitta och orera om den fobi de utsätts för, aldrig med ett uns av självkritik, för att sedan visa sig vara exakt de extremister vi alltid har misstänkt, till exempel när de åker till Syrien för att mörda otrogna.