Ovanligt dumt från asylfanatiker

Eskilstuna-Kuriren tillhör inte min dagliga genomläsning, men av en händelse stötte jag där på ett alster med särskilt låg nivå, alltså även jämfört med det nonsens vi matas med av de större tidningarna. Spontant kände jag att texten var för dum för att bemötas, men det visar sig att skribenten ifråga har fått liknande verk publicerade på många platser och dessutom säger sig ha doktorerat i statsvetenskap. En sådan titel gör ingen intelligentare, men studierna borde ha gett en viss insikt. Frånvaron av en sådan blir dock pinsamt uppenbar vid en genomläsning av denna Clara Sandelinds text "Flyktingar borde demonstrera mer".

Hon utgår från Kent Ekeroths utspel och nivån sätts omedelbart:

"Det förvånande är dock inte att ett parti som inte för så länge sedan bestod av nynazister vill ta ifrån invandrare grundläggande yttrande- och organisationsfriheter."

Det är å andra sidan inte heller förvånande att en asylfanatiker avfärdar all invandringskritik som nazism, även om man tycker att en statsvetare borde lägga ribban något högre. Utspelet gällde inte heller "invandrare", utan personer vars asylansökan inte ens hade behandlats, och den främsta poängen handlade inte om demonstrationsrätten, utan om huruvida personer under utredningstiden borde hållas på en plats. Nåväl, Clara Sandelinds huvudpoäng är att migranter borde demonstrera i högre utsträckning:

"Det som förvånar är att man så sällan hör talas om flyktingar och andra migranter, som på något sätt protesterar mot lagar som så kraftigt minskar deras möjlighet att ta sig bort från krig, förtryck och fattigdom."

Här avslöjar hon i själva verket just varför sådana lagar behövs, även om hon saknar den kognitiva förmågan att själv förstå det. I världen finns ett par miljarder människor som skulle vilja ta sig bort från krig, förtryck och inte minst fattigdom. Att dessa människor skulle flytta till Europa är, för att uttrycka det försiktigt, inte en särskilt hållbar lösning. Claras inställning är något bisarr:

"Trots att många migranter befinner sig långt, långt ner på den globala maktskalan förväntar vi oss att de ska finna sig i de invandringslagar som bestäms med nationers, snarare än migranters, intressen i åtanke. Det är lagar som dessutom ändras frekvent – i det svenska fallet till och med retroaktivt. Ändå fogar de flesta migranter sig. I en av de mer uppmärksammade bilderna från Europas flyktingkris ser man hur en prydlig kö av tusentals flyktingar ringlar sig från taggtrådsstängslen i Östeuropa."

Självklart ska ett lands invandringslagar, likt övriga lagar, stiftas med nationens intresse i fokus, men man kan sannerligen ifrågasätta om det sker i praktiken. Om så vore fallet, skulle Sverige ha stoppat asylinvandringen för länge sedan. Även tanken att migranter inte ska behöva "foga sig" i andra länders lagar är intressant. Jag har själv besökt en mängd länder i världen, och kan till exempel tycka att det är besvärligt att Uzbekistan kräver visumansökan någon månad i förtid och att hela förfarandet är onödigt dyrt, men ändå ställde jag mig inte med ett plakat så snart jag landat. På samma sätt skulle jag gärna bo och arbeta i Australien, men får snällt finna mig i att jag inte bara kan slå mig ned där.

Även Nigeria har passkontroller och gör
åtskillnad mellan medborgare och icke-medborgare.

Clara fortsätter dock att plädera för någon sorts global anarki, för att folkvandringen till de oförtjänt "rika" länderna ska flyta på så snabbt som möjligt:

"Den princip om nationellt självbestämmande som ligger till grund för hela det globala systemet, indelat i suveräna stater, antas innebära att ett land kan välja precis vilka invandringslagar de vill. Det finns goda skäl att ifrågasätta det moraliska i den principen. Globalt sett är rika och fria länders restriktiva migrations- och flyktingpolitik en delorsak till att många låses in i förtryck och fattigdom. Alla invandringsrestriktioner innebär dessutom en frihetsinskränkning som måste rättfärdigas. Om invandringslagar leder till att människors grundläggande rättigheter – som rätt till familjeliv – undergrävs kan de inte rättfärdigas."

Ofta när man läser liknande drömmerier, och Clara Sandelind är inte unik, undrar man hur de egentligen föreställer sig att världen ska se ut. De som kritiserar gränser och nationalstater brukar aldrig redogöra för någon sorts alternativ. Bör en världsregering eller FN reglera allting på en global nivå? Ska olika folk fortsätta att få ha nationella regeringar och parlament, men just invandringen vara fri? Den som fortfarande har åtminstone en fot i verkligheten inser att det snabbt skulle förvandla hela Europa till samma typ av region som de som människor lämnar, även om personer som Sandelind tycker att nationell lagstiftning är omoralisk.

Det är också en märklig tanke att det är svensk lagstiftning som förtrycker människor runt om i världen, men den sammanfaller ju med idéerna om hur svenskar har ansvar för hela världen och att alla jordens nödställda bör komma just hit. Nej, det är inte reglerad invandring i Europa som kränker "människors grundläggande rättigheter" i Mellanöstern, utan deras egna ledare och deras eget folk. Än mindre splittrar Sverige familjer i utlandet, även om det gärna hävdas när regler kring anhöriginvandring diskuteras. Inte heller är det Europa som orsakar död på Medelhavet, utan smugglarna som tillhandahåller båtar och människorna som sätter sig i dem.

Avslutningsvis får vi en uppmaning till "motstånd":

"När så är fallet, när invandringslagarna inte är moraliskt försvarbara, kan det ibland vara rätt att göra fredligt motstånd, liksom civil olydnad ibland kan vara befogat för att protestera mot orättvisa lagar. Irreguljär invandring, som en flykt över Medelhavet, skulle kunna ses som ett sätt att göra motstånd."

Visst, lyd bara de lagar ni tycker om. Då skulle ni väl inte heller tycka att det var principiellt felaktigt om de som motsätter sig asylinvandringen gör "motstånd", till exempel genom att bränna ned asylboenden? Det kanske är många som inte tycker att det är moraliskt försvarbart att byta ut ett lands befolkning och rasera samhället, eller att ta biståndsmedel från de verkligt utsatta för att kunna placera afghanska män på andra sidan jorden. Det är för övrigt intressant, och inte lite cyniskt, att Clara ser båtturerna över Medelhavet som "motstånd", men det är förstås inte hon själv som dör.

Som sagt, detta alster behövde egentligen inte bemötas, då dess nivå och förvirring framgår vid en snabb genomläsning. Den mest intressanta aspekten är inte Clara Sandelinds naivitet, utan att svenska medier glatt publicerar hennes funderingar, vilket förstås säger en hel del om även deras nivå. I SvD, som ändå ska vara "oberoende moderat", har hon flera gånger fått skriva på ungefär samma tema på kultursidan. Också på DN:s kultursida har hon fått breda ut sig, där hon till exempel kunde berätta "Därför finns ingen motsättning mellan invandring och välfärdsstat", vilket föga förvånande inte underbyggdes med några ekonomiska argument, utan visade sig handla om "föreställningar" på någon sorts filosofiskt plan.

Det finns gott om undermåliga tänkare här i världen, och helst skulle man naturligtvis vilja lämna dem åt sitt, men problemet i Sverige är att så fort någon av dem förkunnar sin tillhörighet på etablissemangets sida i invandringsdebatten, får de fritt spelrum överallt. Ingen kvalitet avkrävs, inga hållbara argument, endast ett intygande om rätt värdegrund. Vi väntar otåligt på att den där pendeln ska svänga och någon sorts förnuft infinna sig.