Simulerad upprördhet efter Kent Ekeroths utspel

Mediernas favoritbloggare

"Interasistmen" (IRM) är en tämligen fånig sida, som genom sina infantila attacker på Sverigedemokraterna har givits status som auktoritet i medierna och där gärna framställs som en relevant och viktig aktör i samhällsdebatten. Sidans affärsidé är i stort sett att leta upp något uttalande av någon sverigedemokrat som anses förkastligt, för att sedan raljera lite kring detta, givetvis med den usla språkbehandling som präglar de flesta vänsterinitiativ. Jag följer inte sidans skriverier och skulle vanligen inte bemöta något infantilt trams därifrån, men det har varit en relativt nyhetsfattig dag och dagens lilla angrepp på SD publiceras trots allt i en större tidning.

Den speciella status som medierna ger alla som deklarerar sin avsky för SD, leder förstås till att IRM:s frontfigur Henrik Johansson likt Expo får sitta i de soffor och skriva debattartiklar i de tidningar han vill. Idag bjuder Expressen på lite utrymme, så att vi alla kan få veta att Johansson tycker att "SD måste sparka ut Kent Ekeroth nu".

Det här är så enormt dumt. Alla som har någonting med IRM att göra avskyr SD och sidans enda syfte är att förklara hur förfärligt och rasistiskt partiet är. Det blir därför lite märkligt, och ordet hyckleri ligger nära till hands, att påstå att SD plötsligt är för fint för Kent Ekeroth eller, omvänt, att han är för otäck för SD. De är väl rasister och fascister allihop? Varifrån kommer denna nyfunna omsorg om partiet? Ni ser inte mig sitta och kräva att Vänsterpartiet utesluter exempelvis Rossana Dinamarca, eller Miljöpartiet någon av alla sina islamister.

Den där typiska dumdrygheten, som räknas som humor och fyndigheter inom nyvänstern, dyker direkt upp i form av citationstecken:

"2012 skrev Jimmie Åkesson ett brev till alla medlemmar inom Sverigedemokraterna där han betonade att Sverige'demokraterna' är ett demokratiskt parti som har nolltolerans mot extremism och rasism. Nolltoleransen skulle bli det verktyg SD skulle använda för att rensa partiet på extremism, föra Sverigedemokraterna in i finrummet och bana väg för framtida allianser inom Svensk politik. Såhär 4 år senare kan vi bara konstatera att verktyget har varit extremt trubbigt, men framför allt godtyckligt."

Ännu en gång måste jag alltså förklara att demokrati handlar om fria val och ett antal andra friheter, men faktiskt inte, trots att det i Sverige närmast framställs som det enda kriteriet, en viss hållning i invandringsfrågan. Hur nolltoleransen har använts har diskuterats och kritiserats av många av partiets sympatisörer, och det är knappast en ny eller briljant analys som Henrik Johansson här levererar. Förevändningen för att angripa SD denna gång, genom en låtsad indignation över en av partiets företrädare, är förstås utspelet om att asylsökande inte bör röra sig helt fritt under utredningstiden:

"Ekeroth vill strypa rätten att demonstrera för asylsökanden och fängsla dem i 'transitcentrum' trots att de inte begått något brott. Men är det här verkligen något nytt? Självklart inte, Ekeroth har talat om dessa 'transitcentrum' i flera år, men få har reagerat, framför allt inte SD själva. Istället för att använda sig av nolltoleransen valde SD i stället att ge honom sitt stöd, igen. För det är nämligen så att det inte är första gången Ekeroth uttalar sig eller agerar rasistiskt/extremistiskt. Det här har pågått i snart tio års tid och Åkesson har gång på gång valt att titta åt ett annat håll när Ekeroth gör sina hätska utfall."

Att de inte har begått något brott är ett idiotiskt argument och helt irrelevant i detta sammanhang. Transitcentra, eller hur de nu ska benämnas, är inte ett straff, utan syftar främst till att hålla asylsökande på plats, så att myndigheterna vet var de är och de inte kan avvika under utredningstiden eller efter meddelat avslag.

Många medieröster och posörer har fastnat för det där med demonstrationsrätten, men jag tolkar Ekeroths utspel som en reaktion på de asylsökandes förmätenhet, vilket i sin tur leder vidare till tankar kring hur man kan se till att avvisningar kan genomföras och till invandringspolitiken i stort. Framför allt är det oerhört bisarrt, även om vi är vana vid att ordet har förlorat all mening, att kalla förslaget "rasistiskt". Ett sådant förfarande skulle nämligen inte grunda sig på ras, utan på de aktuella personernas status och läge i asylprocessen, alldeles oavsett kulör och övriga drag. Aktörer som IRM och etablerade medier har länge tyckt om att lyfta fram Kent Ekeroth som särskilt "hätsk", men många sympatisörer uppskattar hans frispråkighet och, återigen, eftersom samma aktörer ändå tycker att SD och Jimmie Åkesson är fruktansvärda extremister kan man undra vad problemet är.

Vi får sedan några exempel på de överträdelser man anser att Ekeroth har gjort, något som jag varken kommer att kontrollera eller kommentera, men en förebråelse är mycket vanlig:

"Vi skulle kunna fortsätta rada upp exempel efter exempel och skriva om järnrörsskandaler och hur Ekeroth ligger bakom Avpixlat, men det tänker vi inte."

Den där filmsnutten har sannerligen antagit mytiska proportioner och nu blir det rentav plural, men vi har å andra sidan hört otaliga gånger hur historien har blivit allt ifrån "slogs med järnrör på stan" till "jagade utlandsfödda med järnrör". För de flesta sverigedemokratiska sympatisörer är det ingen större belastning att ha ett finger med i Avpixlat, eftersom det ses som en fullt legitim nyhetstjänst, som kvalitetsmässigt vida överträffar vänsterskapelser av IRM:s snitt. Mot slutet bekräftas då inläggets verkliga syfte, förutom att ge Henrik Johansson ytterligare lite rampljus som "antirasistisk" aktivist:

"Vill SD framstå som det minsta trovärdig i sin nolltolerans och om de någonsin vill påbörja sin resa mot bredare allianser inom svensk politik måste Ekeroth sparkas ut. Fram tills den dagen, om den mot förmodan kommer, är det varje demokrats förbannade plikt att ge SD kalla handen och förklara att Sverige'demokraterna' är ett parti av extremister för extremister. Eller som någon skrev till oss: 'Du behöver inte vara rasist för att rösta på SD, men du kan vara helt säker på att du röstar på ett rasistiskt parti' "

Som om etablissemangets, för att inte tala om dessa aktivisters, förakt för SD hänger samman med en enda persons medlemskap. Skulle SD, om Ekeroth lämnade, plötsligt inte längre vara "ett parti av extremister för extremister"? Eftersom IRM närmast dagligen identifierar andra extremister och rasister i partiet verkar det inte särskilt sannolikt. Det finns lika lite skäl att ta detta lilla angrepp på allvar som det finns vid något annat tillfälle då media vill lyfta fram någon eller något som de tycker är uppseendeväckande inom SD. Det handlar aldrig om någon person eller företeelse som de tycker är ovärdigt ett så fint riksdagsparti, utan är alltid bara ytterligare lite brus i den eviga kampanjen mot all opposition.

Avslutningsvis kan jag påminna om att jag alltså inte är medlem av SD eller har något personligt skäl att försvara partiet, utan som vanligt vänder mig mot idiotier i medier och samhälle. Själv ser jag en diskussion om eventuella transitcentra som irrelevant, då jag förespråkar att dessa asylsökande i stället får vända vid gränsen.