Tiggeriförbud

Så har då vår civilminister Ardalan Shekarabi svagt öppnat upp för ett tiggeriförbud, ett utspel som av de flesta ses som en testballong för att se hur framför allt Miljöpartiet reagerar. Vi kan börja med att titta på några av de förväntade reaktionerna från de vanliga misstänkta, där ett genomgående tema förstås är att man "inte kan förbjuda fattigdom". Bland annat bjuder Aftonbladets Oisin Cantwell på ett sådant alster, där redan inledningen ur min synvinkel är lite märklig, men självklart inte jämfört med vad som komma skall:

"Den som hävdar att frågan är enkel är dock inte helt ärlig. I Europa diskrimineras och förtrycks romer. Många av dem lever i djupt armod och har inget alternativ till att tigga. Situationen är oacceptabel, men några snabba lösningar existerar inte."

Då får han gärna kalla mig oärlig, för jag skulle säga att varken problemet eller lösningar är särskilt komplicerade. Även om så inte är fallet idag, borde svenska lagar syfta till att göra Sverige till ett så väl fungerande land som möjligt. Huruvida rumänska eller bulgariska medborgare är fattiga eller ej ska inte vara svenska politikers främsta fokus. Det blir snart dags för de rena känsloargumenten och det som brukar kallas floskler:

"Ministern ska bland annat titta på Norge, som har infört en möjlighet för kommunerna att utfärda lokala förbud. Möjligen kommer Shekarabi dock att sucka då han upptäcker att endast en norsk kommun utnyttjar möjligheten. Övriga delar av Norge vill inte framstå som så hjärtlösa.
Min invändning är först och främst moralisk. Det är fel att förbjuda människor att sträcka fram en vädjande hand och be en medmänniska om stöd. Ett samhälle som säger att det inte är tillåtet att i nöd be om hjälp är ett ovärdigt samhälle."

Efter "hjärtlös", "moralisk" och "ovärdigt", kommer senare det eviga "anständig", exempel på de fördummande uttryck som gärna används av etablissemanget för att omöjliggöra all vettig debatt. När någon slår fast att någonting helt enkelt är "fel", finns förstås inte mycket att tillägga. Nåväl, jag tycker att det är fel att Sverige ska vara en attraktiv marknad för tiggeriturism, och så får jag leva med att jag då blir "hjärtlös". Vi bjuds därefter på en liten reservation:

"Men innan ni nu kastar er över mejlen för att förklara att jag är en naiv, vänsterextremistisk drömmare så vill jag ha fört till protokollet att min moral är just min och att jag är medveten om att många andra har en annan uppfattning."

Jag skickar aldrig mejl till journalister och de flesta, inklusive Cantwell, har sedan länge blockerat mig på Twitter, men det verkar som att de faktiskt får en hel del återkoppling i postlådan. Oisin Cantwell må vara en självgod och arrogant mediefigur, men jag uppfattar honom inte som vänsterextremist, utan snarare som en rätt typisk representant för Södermalms journalister. Så kommer det då:

"Min andra invändning är att det inte går att lagstifta bort fattigdom genom att kriminalisera de svagaste. Och lagar som inte fyller någon vettig funktion är i regel dåliga lagar."

Nu skulle ju inte heller syftet vara att lagstifta bort fattigdom, utan den fullt vettiga funktionen att få bort dessa personer från Sveriges alla gathörn. Möjligen skulle man kunna göra Södermalm till en särskild frizon för romska turister. Låt oss lämna Aftonbladets juridiske expert, för att i stället se hur de faktiska vänsterextremisterna funderar. Feministiskt initiativ är givetvis emot ett förbud och deras företrädare bjuder generöst på ett antal idiotier. Anna Rantala Bonnier (just det), gruppledare i Stockholms stad, säger:

"Att hävda att den svenska modellen ska försvaras genom att kriminalisera fattigdom är det största hotet mot den solidaritet som är grundbulten i svenska modellen och skulle innebär att vi låter SD diktera villkoren för svensk välfärdspolitik."

Nu kan man undra vad SD har med saken att göra, förutom att partiet har motionerat om detta länge, men framför allt är det obegripligt hur romer från Rumänien och Bulgarien plötsligt blir ett inslag i den "svenska modellen" och att svensk välfärdspolitik nu omfattar dessa.

Anna Rantala Bonnier

Hon fortsätter med sin speciella syn på vad det svenska samhället är:

"Regeringen fortsätter kriminalisera och utesluta samhällets mest utsatta och göra livet svårare för de som har det svårast. Ett samhälle bedöms efter hur de tar hand om sina svagaste och domen mot regeringen kommer att vara hård."

Snarare känner Socialdemokraterna ett visst tryck att agera, just eftersom de fruktar väljarnas dom om situationen tillåts fortgå och rentav eskalera. Det här med folkets och historiens dom är alltid intressant, eftersom vi också hör det från vänstermänniskor när det handlar om migranter. De är då alldeles övertygade om att deras barnbarn kommer att fråga varför Sverige inte tog emot fler asylanter, och helt oförmögna att föreställa sig att framtidens fråga kanske kommer att bli den motsatta.

Ett av de kanske mest bisarra inläggen i denna fråga kommer från Per Wirtén på Expressens kultursida. Han tycker att svenskarna, möjligen han själv undantagen, nu ska ge tiggarna sedlar:

"Vänd Shekarabi ryggen. Ägna i stället helgen åt Alexandra Pascalidous dokumentärserie 'Vi kallas tiggare' på SVT Play och ge sedan mer pengar än någonsin i muggarna. Skippa mynten, ge sedlar. Det är en bra protest. Den gör skillnad i strävsamma människors liv."

Den romska gruppen har kallats mycket, men "strävsam" är relativt ovanligt. Per Wirtén skulle kunna skicka en del av sin förmodligen respektabla inkomst direkt till Rumänien, men det viktiga i detta sammanhang är väl som vanligt att posera med sin människosyn, snarare än att faktiskt göra någonting.

Personligen tycker jag att ett tiggeriförbud kan vara en väg, eftersom det viktiga bör vara att göra Sverige så oattraktivt som möjligt för denna grupp och deras aktiviteter. Om de ständigt blir bortkörda och lönsamheten minimeras försvinner också incitamenten för att åka till andra sidan Europa. Det finns inget som helst skäl till att Sverige ska se ut som ett u-land på grund av andra länders medborgare. Vi skulle kunna arbeta på olika sätt för att förbättra situationen i de berörda länderna, även om vi inte har någon skyldighet att göra det, men lösningen kan inte vara att deras fattiga ska åka till Sverige. Kan det inte snart vara dags att prioritera detta land och dess befolkning?