Dagens posör: Carl-Johan Bergman

I dag bjuder chefredaktören och den ansvarige utgivaren för Dalarnas Tidningar på en av de där texterna vars syfte endast är att presentera undertecknarens egen vidsynthet och därmed godhet.
Carl-Johan Bergman understryker denna skillnad mellan sig själv och oss lite sämre människor redan i ingressen:

"Vilken bild symboliserar Dalarna för dig?
Jag är övertygad om att ditt svar skiljer sig från mitt, och det av flera skäl."

För säkerhets skull får vi först, innan det verkliga budskapet kan hamras in, en totalt intetsägande förklaring:

"Traditioner ser olika ut beroende på flera faktorer, men kanske framför allt på hur vi väljer att förvalta och/eller utveckla det traditionella; vad som är en stark tradition för dig behöver inte vara det för mig och tvärtom."

Så småningom närmar sig Bergman dock kärnan, som handlar om en bilaga som tidningen ger ut, och framför allt dess omslagsbild, som givetvis blev:

Föga förvånande blir det sedan förljuget:

"Bilagans omslagsbild, som SR Dalarna tog upp till diskussion, visar en ung kvinna med huvudduk, hon ramas in av grönska. På tidningsspråk är det en typisk genrebild – helt enkelt en bild som i det här fallet ska förmedla sommarkänsla. I mitt tycke gör den det."

Rent nonsens. Det är ingen "genrebild" som är den självklara för att förmedla "sommarkänsla", utan ett medvetet val för att undervisa den inskränkta allmogen. Det är också ett exempel på den provokation som vårt etablissemang numera njuter av att göra: "Haha, det här gillar ni inte, men vad ska ni göra åt det?". Självklart är det ingen normal svensk, och inte heller Carl-Johan Bergman, som direkt kopplar ordet "sommar" till en islamisk slöja. För att vi inte ska tvivla på hans fulländade människosyn, kompletterar han med:

"Och symboliserar också det Dalarna jag tycker så mycket om, att Dalarna är en varm plats med plats för alla."

Då hade han kunnat visa gamla och unga, eller exempelvis någon med en funktionsnedsättning, men nej, det är islam som ska in. Precis som den ultimata mångkulturen allt mer har blivit muslimsk monokultur, anses slöja vara det allra finaste som man kan visa upp. Det är ett sätt att visa att budbärarens godhet är maximal, eftersom han omfamnar även det mest motbjudande. Jag undrar ibland om vi inte till viss del kan lasta kristendomen för denna västerländska masochism, med dess tankar på att älska sin fiende och vända andra kinden till.

Carl-Johan Bergman går sedan över till den obligatoriska andra delen i dramaturgin, den som avhandlar reaktionerna:

"Hittills har nio personer mejlat mig (två har ringt, varav den ena ville ha ytterligare ett exemplar) med åsikter om sommarbilagans omslagsbild. Vad som sagts? Tre har varit positiva, sex negativa, i vissa fall med rasistiskt och/eller islamofobiskt tilltal. Reaktionerna kom också efter att bilageomslaget börjat spridas i sociala medier av människor med en politisk agenda som inte syftar till att alla människor har lika värde."

Ja, han får verkligen också in det där uttrycket, även om det är logiskt och lingvistiskt tveksamt att en agenda kan "syfta till att alla människor har lika värde". Vi får väl i alla fall vara tacksamma för att han åtminstone skiljer på "rasistiskt" och "islamofobiskt". Den uppfostrande tonen blir sedan övertydlig:

"För det första är en av DT:s många uppgifter att inte befästa stereotyper och därför aktivt arbeta för att motverka att sådana ytterligare befästs.
För det andra är Dalarna mångkulturellt, det ska DT spegla.
För det tredje är min bestämda uppfattning att en omslagsbild på en ung, mörkhyad kvinna med huvudduk inte förtjänar en debatt om vad som verkligen speglar Dalarna. För det är en bild av Dalarna sedan länge."

Återigen måste jag ställa frågan varför just en slöjbeklädd kvinna anses vara själva symbolen för mångkultur. Det skulle ha varit både mer normbrytande och spännande att visa en medelålders kinesisk man, något vi aldrig ser i dessa sammanhang. Observera att Carl-Johan Bergman verkligen uttryckligen säger att tidningens uppgift är att visa upp muslimer, så att svenskarna inte får för sig att Dalarna på något sätt skulle vara svenskt. Avslutningen blir förstås också något förljugen:

"Det omvända resonemanget är ju det om i vilket sammanhang en sådan omslagsbild är okej, när en sådan passar. I den diskussionen, som slår fast en bild och exkluderar en annan, vill jag inte hamna. Och inte du heller, tror jag. För i vilken riktning går vi då? Och vilken ensidig bild ger vi då av vårt mångfacetterade samhälle?"

Nej, Carl-Johan, låtsas nu inte ännu en gång som att detta var ett naturligt val av sommarbild. Det paradoxala är ju att dessa posörer i sin iver att avskaffa svenskheten just ger en ensidig bild. Vi har fått en situation där det har blivit närmast otänkbart att verkligen använda en bild av en blond kvinna, medan en bild som Dalasommars av någon anledning anses bevisa de inblandades godhet. Faktum är att Carl-Johan Bergman själv råkar bekräfta detta, då han som fin person också blev intervjuad av Sveriges Radio, och säger:

"...om vi skulle ha slagit fast en norm, och på våran etta haft en ung, blond tjej, med en blomsterkrans i håret, som ler in i kameran...då skulle jag ha funderat på vad är det för bild vi sätter av Dalarna."

Ett annat exempel på detta fenomen var när Skånska Dagbladet skulle illustrera vädret i Skåne:

Jag fann då att bilden i själva verket var tagen utanför Tel Aviv i Israel, men ändå ansågs vara en bättre "genrebild" för det skånska vädret. För övrigt är en person som Carl-Johan Bergman, som är uppvuxen i Dalarna och nu skriver för en tidning i Dalarna, den siste som kan lära mig någonting om mångfald och olika kulturer. Det finns fler aspekter av världen än somalier i Borlänge.