Ett par självförblindade socialdemokrater

En del av hjärntrusten bakom Aftonbladets ledarredaktion.
Jonna Sima längst fram.

Jag skriver här ibland om hur figurer i etablissemanget gör sig själva ovetande, genom att endast ta del av det som sägs av likasinnade, ett beteende som inte minst verkar prägla vänstern. På forum som Twitter kan de sitta och följa varandra, blockera alla andra, och skicka små lustigheter om exempelvis SD fram och tillbaka. Det är förstås mycket angenämt, men skapar en intellektuell inavel.

Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima tror sannolikt att Sverige är ett föregångsland i övriga Norden, eftersom alla andra på samma redaktion säger det. Jag kände till begreppet, inte minst eftersom det användes i en norsk debatt om ett antal bilbränder som nyligen har ägt rum i Oslo. En diskussion uppstod då om huruvida landet började närma sig ett svenskt tillstånd, något som vissa varnade för, och andra förnekade. Nu har dock Sima och andra hört talas om detta begrepp, eftersom DN igår publicerade en artikel av den norska författaren Anne Holt. Jag är inte alldeles bekant med hennes åsikter, men hon driver bland annat en podd tillsammans med mytomanen Jan Guillou, vilket borde säga någonting. Det gör också vad hon faktiskt skriver i sitt debattinlägg:

" 'Det svenska tillståndet' handlar inte om att Sverige enligt de flesta undersökningar är ett av världens bästa länder att leva i, både vad gäller jämlikhet, välstånd, välfärd, hbtq-rättigheter, barns ställning, BNP per capita och oerhört mycket annat. 'Det svenska tillståndet' handlar heller inte om idrott, kultur, Nobelpriset, midsommar eller Stockholms skärgård."

Nej, varför skulle det handla om det? Allt detta har även Norge, möjligen bortsett från Stockholms skärgård, men frågan är om de med sina fjordar inte vinner också där. Holt förklarar vidare:

"Tvärtom. 'Det svenska tillståndet' är ett skällsord. Det står för en invandring bortom all kontroll, med en påföljande ödeläggelse av folkhemmet. Spridda försök att nyansera bilden av Sverige som en självdestruktiv nation på väg mot avgrunden tycks inte hjälpa det minsta."

Hennes huvudpoäng verkar vara att man i Norge har skapat en demoniserad och falsk bild av Sverige. Dock missar hon därmed någonting helt avgörande, nämligen att det också finns en mängd svenskar som uppmärksammar denna problematik. Dessutom finns den i själva verkligheten.

Anne Holt och Jan Guillou

Låt oss återvända till den aldrig skarpa Jonna Sima, som föga förvånande inleder med en referens till den tv-serie som det samlade etablissemanget verkar avguda:

"I måndags sändes det allra sista avsnittet av den norska tv-serien 'Skam' i Sverige. Aldrig tidigare har en tv-produktion från Norge haft samma succé som den om ett spretigt ungdomsgäng på ett gymnasium i Oslo. I sista avsnittet har en av huvudkaraktärerna, Sana, som är gängets enda troende muslim, bjudit in till högtidsfesten Eid al-Fitr som avslutar fastemånaden. Kompisarna bestämmer sig för att hålla ett hyllningstal till Sana. För att hon vågar utmana fördomar och tro på det goda i människan i en polariserad värld."

Jag ska erkänna att jag inte har sett ett enda avsnitt av denna serie, och möjligen är den fantastisk, men jag kan inte låta bli att misstänka att det är den där slöjan som skapar hyllningar från det svenska etablissemanget. Nåväl, Simas inledande utfyllnad leder så småningom till budskapet och den nyvunna kunskapen:

"Norsk politik ger inte direkt samma positiva bild av Norge. Sverige har blivit slagträ
I vårt grannland har valrörelsen inför Stortingsvalet den 11 september börjat dra i gång. De borgerliga regeringspartierna Höyre och Fremskrittspartiet har backat och Norge ser ut att gå mot ett regeringsskifte. Kanske är det därför som högern skruvat upp tonläget?
Lite oväntat har Sverige blivit ett slagträ, och då särskilt uttrycket 'det svenska tillståndet'."

På Aftonbladet är det kanske oväntat att situationen i Sverige används som ett slagträ, men det sker inte bara i Norge, utan i många andra västländer. Det blir sedan lite komiskt:

"I artikeln skriver hon att statsminister Stefan Löfven blev tillfrågad om sin reaktion på uttrycket när han nyligen besökte Norge och att han svarat att han inte kände till det. Det tycker Holt är anmärkningsvärt. Löfven är nog inte ensam om den okunskapen."

Om vi ska utgå från Löfvens okunskap blir det mycket som är anmärkningsvärt, men inte heller han kan nog undgå att höra talas om bilbränder, stenkastning, jihadresor och 61 "utsatta" områden. Den där bubblan som vänstermänniskor trivs i blir mycket uppenbar:

"Men visst kan det tyckas märkligt att det blir en stor nyhet när Donald Trump uttrycker sig okunnigt om Sverige, medan det knappt uppmärksammas alls när norska ministrar gör samma sak.
I förra veckan delade Fremskrittspartiets partiledare Siv Jensen en bild på en brinnande bil på Faceboook med texten: 'Våld och kriminalitet ska slås ned hårt på. Vi ska inte ha svenska tillståndet i Norge.' Norska public service-kanalen NRK:s avslöjande att bilden visar en bil som självantänt – i Bulgarien! – har inte hindrat budskapet från att få stor spridning."

Att bilder används på detta sätt är inte ovanligt, men spelar det här någon roll? Att använda fel bild är något klantigt, men det är inte särskilt svårt att hitta bilder på brinnande bilar tagna i Sverige.

Husby

Att det "blir en stor nyhet" när Donald Trump säger något som kan attackeras, beror helt enkelt på att svenska journalister älskar att skriva negativt om honom, ytterligare ett fall av frivillig blindhet som i vanlig ordning gör det omöjligt för svenska konsumenter av etablerad media att förstå hur en republikansk kandidat kan vinna. Framför allt är det märkligt att påstå att norska politiker som oroar sig för den svenska utvecklingen "uttrycker sig okunnigt", när våra egna myndigheter talar om systemkollaps och laglösa områden. Det pinsamma användandet av Löfven som måttstock dyker upp ännu en gång i textens avslutning:

"Det säger väl en del om relevansen i ett begrepp när varken Stefan Löfven eller så många andra svenskar ens känner till det. Allra bäst vore om de norska politikerna vågade sig över gränsen och själva tog reda på hur det faktiskt är här."

Om vi bortser från okunskapen hos personer som Sima och Löfven, är det dessutom ologiskt att se ett norskt begrepp som irrelevant bara för att många svenskar kanske inte känner till det. Visst, norska journalister kan åka till Södermalm och skriva om trygghet och fin människosyn. Eller så kan de välja mellan 61 andra områden och beskriva en verklighet som kommer att spridas till allt fler. I Sverige kan vi numera tala om att vi har fått "det franska tillståndet".