När Löfven ska läxa upp européerna

Stefan Löfven imponerar förvisso sällan, men det är särskilt pinsamt när detta statsministerval reser utomlands. I går befann han sig tydligen i Polen och träffade då landets premiärminister Beata Szydlo, från patriotiska Lag och Rättvisa. Eftersom han representerar den humanitära stormakten, var enligt SVT en fråga särskilt viktig:

"Statsminister Stefan Löfven (S) skärper än en gång tonen mot de EU-länder som fortfarande vägrar ta emot flyktingar. Vid ett möte med Polens premiärminister i Warszawa i dag slog han fast att konsekvensen kan bli mindre bidragspengar från EU." 

Egentligen är det helt groteskt att detta kan vara en målsättning. När Löfven själv ska kommentera det hela, lyser den svenska debatten igenom:

"Det är budskapet hela tiden till Polen. Alla måste ta ansvar, om vi ska kunna ta bort de inre gränskontrollerna då måste det här fungera. Det hänger också ihop med att svenska folket inte bara ska vara nettobetalare till EU för att sedan bli lämnade ensamma med ansvaret för flyktingar, det håller inte."

Vi har inget ansvar och behöver framför allt inte ta något ansvar för denna folkvandring. Dock har våra politiker valt att genomdriva en extrem invandringspolitik, men det är sannerligen inte Polens fel. Situationen handlar mindre om de inre gränskontrollerna än om de yttre, som uppenbarligen inte fungerar. Jag har ett europeiskt perspektiv på detta, och skulle inte bli mycket gladare om Polen tog en del av Sveriges "ansvar", det vill säga en del av asylinflödet. Löfven får en fråga om detaljerna i bestraffningen, och svarar:

"Vi får se längre fram men det är det vi säger, man kan inte bara ta de goda delarna av ett samarbete och strunta i de svåra sakerna."

Som vanligt bjuds vi här alltså på lite dubbla budskap. Samtidigt som vi ständigt får höra att asylinvandringen är en tillgång, som skapar dynamik, härlig mångkultur och räddar pensionerna, hör det ibland plötsligt till "de svåra sakerna". Skulle det inte vara bättre om samarbetet handlade om de goda delarna? Varför ska Polen påtvingas någonting som vår statsminister alltså erkänner är dåligt?

Enligt en opinionsundersökning säger 74 procent av polackerna nej till att ta emot asylinvandrare. En av dessa heter Mateusz Plawski, och säger till SVT:

"Vi vill vara ett homogent samhälle med en kultur, en religion och en etnicitet. Vi kan se från andra Europeiska länder hur förödande den här mixen av kulturer har varit."

Så enkelt och självklart, men samtidigt så otänkbart i Västeuropa. När Östeuropa öppnades upp 1989 hade de västeuropeiska länderna redan kommit en bra bit i sitt förfall, och att vi nu ska genomdriva vår egen destruktiva politik i kontinentens andra halva är oerhört förmätet. Självklart ser länder som Polen och Ungern inte Sverige som någon förebild i detta avseende.

2016 beviljades 390 migranter asyl i Polen, medan siffran i Sverige var 69 350. Vi kan fundera över vilken volym som var rimlig och mest gynnsam för respektive land. Vår vän Mateusz Plawski säger också:

"Vi vet hur det är, först säger de att vi bara ska ta emot några få men sedan blir det bara fler och fler. Det är de små stegens tyranni. Vi hoppas att vi aldrig behöver ta emot ens ett litet antal, det är det enda sättet att undvika en katastrofal utveckling. En dos främlingsfientlighet är bra för Polen." 

Stefan Löfven, däremot, fortsätter:

"Om vi inte löser denna fråga så skadar det EU-samarbetet och det är ingen betjänt av, inte Sverige och inte Polen. Vi måste se till att samarbetet fungerar, också när det gäller svåra frågor."

Man kan då fråga sig om Polen är betjänt av en västeuropeisk nivå på asylinvandringen. Sannolikt vinner de mer på att fortsätta den restriktiva politiken och eventuellt förlora de där bidragen, inte minst på längre sikt. Kanske är det rentav dags för Sverige att börja lyssna på andra europeiska röster, i stället för att envist posera som en förebild? Löfvens möte med Szydlo ska ha pågått i en och en halv timme och det är tragiskt att en enda minut lades på en uppläxning om lämpliga volymer. Redan det faktum att asylinvandring är en så stor fråga i Europa är ett misslyckande, när vi egentligen borde tala om handel, utveckling, utbildning och tusen andra ämnen.

Jag vill avslutningsvis bjuda på lite polsk musik, med ett budskap: