Den principlösa Anne Ramberg

Vi har redan konstaterat att liberalers och vänstermänniskors beteende, där de endast läser varandras alster, delar varandras alster och anser sig vara något för fina för att ta del av andra åsikter, hos dem skapar en intellektuell inavel. Den leder också till att de alla samtidigt tar upp samma sak och kallar alla åsiktsfränders inlägg om dessa saker för "viktiga". De senaste dagarna har dessa personer tagit fasta på några urklipp som tagits fram av den inte helt stabile Tobias Hübinette och ska visa att det alltid har funnits ett motstånd mot flyktingar.

Jag har läst ovanstående kolumn från Andrev Walden, inte för att Anders Lindbergs länk betyder att den är viktig eller rentav "obligatorisk", utan för att ett sådant hedersomnämnande tvärtom brukar betyda att texten är riktigt meningslös. Så också denna, och vi kan ta ett exempel:

"Men det är alltid roligt att föreställa sig hur den goda flyktingen ser ut. Hon som teleporterar sig hit för att inte korsa några säkra länder på vägen och omedelbart efter ankomst bosätter sig i en osynlig kokong, spunnen av (medhavt) magiskt garn, och äter mygg (eller något annat vi har gott om men inte vill ha) och läser svenska på distans i tre år innan hon stiger ut ur kokongen som en lågmäld kristen folkdansare, fast besluten att jobba utan att ta något jobb och föda ett eller högst två barn som skrattar när man säger ”negerboll” och omfamnar svenska traditioner och går i Luciatåget fast inte som Lucia och om det inte redan framgått tydligt ska den goda flyktingen vara kvinna FÖR VAR ÄR ALLA KVINNOR OCH BARN men om det ändå är en man ska han inte försöka familjeåterförena hit några kvinnor och barn. Det är också viktigt att flyktingen kommer från ett riktigt helvete – ett som h-märkts av en enig helvetesutvärderingspanel – men inte vara traumatiserad på något krångligt sätt eller så rädd att skickas tillbaka till helvetet att hen ljuger om någonting. Den goda flyktingen ska också respektera kvinnor och bögar men såna krav får man väl inte ställa för 'PK-feminist-hororna' och 'böglobbyn' i det här landet!!!' "

Waldens poäng ska ungefär vara att invandringskritikers argument inte hänger ihop, men vad han i stället uppnår är att försvara allt det som är bisarrt i asylinvandringspolitiken. Om vi bortser från det rena tramset om magiskt garn och ätande av myggor, accepterar han alltså att människor reser genom ett antal säkra länder för att ta sig till just Sverige, ljuger om sin bakgrund och bär med sig islamiska värderingar. Att nästan endast män kommer från exempelvis Afghanistan är ett problem, som någon gång har nämnts av andra än "främlingsfientliga".

Min något långa inledning skulle egentligen endast syfta till att visa upp inaveln, eller korsbefruktningen om man vill vara snällare, när vi nu går vidare till den alltid motbjudande Anne Rambergs kommentarer i samma ämne. Hon går för säkerhets skull direkt in på 1940-talet:

"Antisemitismen och antiflyktingpropagandan växte sig på trettiotalet starka i Sverige och i övriga Europa. Så sker också idag. Likheterna mellan dagens läge och situationen då är påtagliga. Historiska paralleller är ibland farliga. Men stundom är de så slående att de kan fungera som viktiga signaler om annalkande faror."

Nej, det finns inte särskilt många likheter, utan bara ert behov av att i alla lägen tala om "nazism". De danska judarna var relativt få till antalet, alltså inte 163 000, och kom dessutom från ett grannland. En resa över Öresund i detta läge är naturlig, vilket man inte kan säga om ett särskilt flöde av afghanska män till andra sidan jorden. En passage blir något av ett självmål:

"Forskaren Heléne Lööw konstaterar i sin bok Nazismen i Sverige 2000–2014: 'Varken flyktingmotstånd eller antisemitism var på något sätt begränsade till nationalsocialisterna; att vara antinazist var inte nödvändigtvis detsamma som att vara flyktingvänlig.' Bondeförbundet röstade till exempel mot anslag till flyktingarnas uppehälle."

Här vill Ramberg sannolikt säga att inte ens någorlunda "anständiga" människor är helt pålitliga, men vi kan dra en mer seriös slutsats: Att vara invandringskritiker är inte nödvändigtvis samma sak som att vara "nazist".

En sak som utmärker bland andra Anne Ramberg, men används av många fler, är försöken att låtsas framföra principiella resonemang, när deras texter helt enkelt kan sammanfattas med "detta ogillar jag och därför ska det förbjudas". Anne Ramberg är alltid noga med att framhålla sin juridiska utbildning, men ändå skriver hon helt lösryckt:

"I vissa länder är det kriminaliserat att förneka Förintelsen. Så är inte fallet i Sverige."

Nej, därför att en sådan lagstiftning är mycket tveksam, både logiskt och juridiskt, och det är märkligt att en avvikande syn på en historisk epok ska straffas med fängelse, medan någon kan ha de mest häpnadsväckande teorier om andra epoker. Jan Myrdal, för att ta ett exempel, har en syn på folkmordet i Kambodja på 1970-talet som inte stämmer överens med den etablerade, men skulle inte straffas för detta i varken Sverige eller Tyskland.

Från de principlösa resonemangen, börjar vi sedan lämna verkligheten:

"Nationalism, främlingsfientlighet och antidemokratiska krafter vinner terräng. I denna miljö har inte bara antisemitismen, utan rasistiska tankegångar i allmänhet, antiromska strömningar, liksom den alltmer utbredda islamofobin fått allt starkare fotfäste. När i dagarna en shiamuslimsk moské brändes ned är det bara ett uttryck för det oreflekterade hat som samhället idag synes rymma. Då, liksom nu, finns dessvärre detta hat inte bara i de uttalat antisemitiska och rasistiska grupper som klär ut sig och marscherar uniformsklädda med nazistinspirerade vimplar och standar. Främlingshatet finns överallt, också i de fina salongerna och hos de välutbildade. Dessa krafter röner också uppskattning hos en del förtroendevalda politiker från ett av Sveriges numera, enligt vissa opinionsmätningar, största riksdagspartier."

Detta stycke visar en annan vanlig tendens hos dessa figurer, nämligen att "allt ska med" av bara farten. Sålunda dyker "antiromska strömningar" upp, trots att det inte finns en chans i världen att den högdragna överklasskvinnan Anne Ramberg skulle se romska tiggare som jämlikar. Att hon verkligen också skriver "islamofobi" är patetiskt, inte bara för att hon egentligen mest bryr sig om antisemitism, utan framför allt för att denna antisemitism främst kommer från muslimska grupper, och därefter från vänstergrupper. Hatet mot shiamuslimer kommer från sunnimuslimer, eftersom få svenskar är särskilt intresserade av dessa teologiska skillnader. Det är oerhört fult att koppla ihop allt detta med nationalister, men det är tyvärr en vanlig taktik. För övrigt är det inte bara "enligt vissa opinionsundersökningar" som SD är ett av landets största partier.

Det blir sedan återigen dags att klä det där ogillandet av andra åsikter i någon sorts principiell skrud, givetvis med referenser till den juridiska utbildningen:

"Det brukar anföras att antisemitiska och rasistiska förespråkare, i likhet med alla andra, har rätt att nyttja sin yttrandefrihet. Yttrandefriheten är som alla vet grundlagsfäst. Den syftar ytterst till att skydda det öppna demokratiska samhället och de rättigheter detta erbjuder sina medborgare. Yttrandefriheten är dock inte total. Den har sina lagstadgade begränsningar. Yttrandefriheten har däremot kommit att missbrukas för ändamål som inte alls ligger i linje med de demokratiska värderingar som ligger till grund för regeringsformen och yttrandefrihetsgrundlagen."

Ja, det finns lagstadgade begränsningar av yttrandefriheten, men det är inte samma sak som att endast de med rätt "värdegrund" ska få tala. Exempelvis är hets mot folkgrupp redan ett brott som bestraffas. Att en jurist, som dessutom är mycket noggrann med att påpeka att hon är det, till denna grad slirar på just juridiken är anmärkningsvärt. Hon erkänner förvisso att yttrandefriheten ska omfatta också "smaklösa och imbecilla yttranden", vilket är tur för henne själv, men:

"Detta sagt: När nazister tillåts demonstrera utanför Stockholms synagoga på Raoul Wallenbergs torg är det ett uppenbart och oacceptabelt hån mot alla de offer som konstverket ska symbolisera. Och detta alldeles oavsett om tilltaget är förenligt med gällande lagstiftning eller ej. Här har, enligt min mening, omsorgen om fri opinionsbildning helt enkelt gått för långt."

Då får vi det där sluttande planet. Ska jag behöva se socialdemokratiska partiledare tala på Götaplatsen i Göteborg och måste jag acceptera att kubanska och nordkoreanska flaggor bärs på stadens gator den 1 maj? Är inte det ett hån mot dessa regimers offer? Jo, men yttrandefriheten omfattar både kommunister och nationalsocialister. Avsaknaden av principer blir än tydligare:

"Ett sätt att markera är att inte låta rasister och nazister delta på Bokmässan eller i det officiella programmet i Almedalen. Privata arrangörer måste i sådana sammanhang få tillåtas handla efter sitt goda omdöme med påföljd att dessa figurer kastas ut. De bör inte tillåtas att ideologiskt profitera på det anständiga samhällets eftergivenhet och, stundom, brist på handlingskraft."

Eftersom inga nationalsocialister deltar på Bokmässan, kan ni spara den diskussionen till Nordfront har en monter. Observera att Ramberg sedan använder det vanliga paradoxala resonemanget i detta sammanhang; en privat arrangör ska "få tillåtas handla efter sitt goda omdöme", förutsatt att de gör det genom att "kasta ut" de som Ramberg ogillar. Efter ett otal stycken med försök till intellektuella resonemang, kommer så det språkbruk som vi är vana vid från Anne Ramberg:

"Det kan inte vara någon självklarhet att nazister och annat odemokratiskt slödder ska få inbjudningar till privata sammankomster. Nazister och rasister förtjänar inte att bemötas med respekt bara för att man har registrerat sig som parti eller för att man bedriver en nyhetssajt."

Om "slödder" hade skrivits av någon annan, kunde man ha låtit det passera som ett vanligt ogillande av antidemokrater, men eftersom Ramberg ofta hamnar i beskrivningar om "råttor" som hör hemma "i rännstenen", vet vi att hon bara inte kan dölja sitt klassförakt. Alla som inte är förmögna, och helst jurister, ska utestängas från alla samtal helt enkelt därför att de är av en lägre klass och därför inte kan förväntas förstå vad som är rätt värderingar. När hon skriver att detta "slödder" inte ska få inbjudningar, vilket de för övrigt inte har fått, till "privata sammankomster", är det inte svårt att få bilden av en utslagen person som olovandes har tagit sig in i hennes egen exklusiva lägenhet.

Festligt nog används sedan just "värdegrund" som faktorn som ska reglera yttrandefriheten:

"Ett sådant förhållningssätt riskerar att leda till en normalisering av ett beteende som saknar en humanistisk värdegrund. Det är viktigt att lagstiftaren sätter gränser och att myndigheter och domstolar tillämpar reglerna på ett rättssäkert, ändamålsenligt och likformigt sätt. Men, det är minst lika viktigt att det civila samhället: journalister, lärare, forskare och advokater, tar debatten närhelst den dyker upp."

Som om journalister, lärare, forskare och advokater är alldeles för tysta med sin värdegrund. Efter att ha blivit matad med kommunism under hela min skolgång, undervisas jag nu dagligen i "humanistisk värdegrund" av journalister och inte minst poserande advokater av Rambergs och Bankes snitt. Nu ska alltså dessutom lagstiftaren "sätta gränser".

Anne Rambergs onödigt långa text kan, som sagt, sammanfattas med "detta ogillar jag och det ska därför förbjudas". Som vanligt räcker det för dessa människor inte att hela offentligheten präglas av rätt värdegrund, utan några andra yttringar ska inte få förekomma alls, särskilt inte om de kommer från "slödder" och "råttor" som hör hemma "i rännstenen".