Sedvanlig arrogans i morgonsoffan

Det är lite fascinerande att se de övriga partierna reagera på Sverigedemokraternas starka opinionssiffror. Hur de än försöker, lyckas de endast uppvisa sin egen självtillräcklighet och brist på lösningar. Framför allt kan de inte låta bli att presentera sig som lite bättre människor, vilket gör varje försök att locka tillbaka partiets väljare som fruktlösa. Detta skulle ännu en gång bli mycket tydligt i SVT:s "Nyhetspanelen", där tre figurer fick uppgiften att kommentera dessa opinionssiffror. Kristina Axén Olin är en typisk gammal moderat, medan Per Grankvists hela väsen skriker självgod liberal. Att Birger Schlaug framstår som trions mer förnuftige person säger en hel del.






Arrogansen frodas redan från början, där svaret på frågan om för vem, alltså egentligen för vilket annat parti, det starka stödet för SD är ett problem, givetvis blir "för Sverige" och "för alla svenskar". Jag får väl då påpeka det självklara, nämligen att siffran visar just stödet bland svenskar. Det är också lite festligt att dessa personer, som uppenbarligen ser sig som intellektets röster, sammanfattar SD:s politik med "den är ju rätt kass" och av medierna uppmärksammade incidenter som "dumma saker som händer".

Fixeringen vid sådan medierapportering visar ett annat handikapp för personer som ska "knäcka SD-koden", nämligen den enorma tilltron till dess betydelse. Det kunde vi se redan när Expressen publicerade den där filmsnutten om lite trams en sommarnatt, och då var alldeles övertygade om att man nu hade sänkt SD för all framtid. 

En annan svaghet är att de övriga fortfarande måste tala om "integrationen", eftersom invandringen och dess volym skulle vara oanständigt att nämna. I verkligheten hänger förstås integration och invandring samman, och den volym som Sverige har insisterat på att släppa in kan ingen "integrationspolitik" i världen hantera. Dessutom ligger ansvaret för integration på individen och skulle inte ens vara en fråga om Sverige i stället försökte attrahera individer som blir en tillgång för landet. Den effektivaste åtgärden mot laglösa områden, hederskultur och terrorism är naturligtvis att stoppa invandringen. Så länge personer som Kristina Axén Olin kallar asylinvandringen för "nödvändig" kan hennes parti aldrig bli ett alternativ för SD-väljaren. 

Axén Olin är dessutom häpnadsväckande verklighetsfrånvänd, dels när hon talar om att "ändra opinionsläget", som om att någonting talar för att Alliansen kan skärpa sig, dels "som i Frankrike" vill se "stora väljarkårer som får upp ögonen för andra partier", vilket hon menar inte ens kräver ett nytt parti. Ska alltså Moderaterna plötsligt upptäckas av väljarna och ta över större delen av riksdagen? Det ser nästan ut som att Birger Schlaug skruvar på sig inför idiotin. Hon hävdar rentav att sjukhus och äldreboenden skulle läggas ned om vi inte hade denna asylinvandring, en inte ovanlig, men helt ologisk tanke, eftersom de till och med i homogena Japan på något magiskt sätt lyckas hitta personal till vården. Det är förstås direkt komiskt när hon i detta sammanhang sedan efterlyser att "frågor ska diskuteras på ett sakligt sätt".

Återigen kan vi konstatera att de som vill bekämpa SD, eller invandringskritisk opinion i stort, helt saknar förmåga och insikt att göra det. Låt oss avsluta med det senaste socialdemokratiska initiativet:

Att projektet är dödfött avslöjas, även om man tror att en sådan "kod" finns, när unge herr Manhammar ska beskriva hur det ska ske:

"Enligt Manhammar handlar det om att genomföra ett folkrörelsearbete ute i hela landet tillsammans med aktörer med olika erfarenheter av arbete mot vad han kallar 'intoleranta värderingar'."

Visst, plocka fram de tröttaste socialdemokratiska begreppen, och skåda hur ni inte gör den minsta skillnad.