Trafiken över Medelhavet

Igår skrev Mattias Svensson i Aftonbladet, givetvis på "kultursidan", om migranttrafiken över Medelhavet. Eftersom han utgår från en rapport, kallad "Death by rescue", är hans text något mer initierad än vi är vana vid i dessa sammanhang, men i stort vill han förstås följa den linje som gäller i svensk offentlighet. Han vill framför allt vända sig mot tanken att alla dessa räddningar på Medelhavet innebär en "pull factor" för intresserade migranter:

"I plågsam detalj har forskarna återskapat vad som faktiskt hände. De visar att antalet resor ökat och blivit mer riskabla redan före Mare Nostrum och därför sannolikt berodde på de försämrade villkoren i bland annat Syrien och Libanon."

Nej, det är inte sannolikt, eftersom de flesta kommer från Afrika och länder som Mali, Senegal med flera. Att trafiken fortgår beror helt enkelt på att många i fattiga länder tycker att det är värt risken att ta sig till rikare länder. Det ska sägas att Mattias Svensson faktiskt påpekar en viktig aspekt:

"Man kan kritisera att rapporten endast kort tar upp (och medger) flyktingsmugglares tilltagande cynism och alltmer överbelastade fartyg, och påpeka att även människor på flykt är aktörer som väljer kalkylerade risker. Jag har också reservationer mot det stora ansvar forskarna lägger på europeiska beslutsfattare (och skattebetalare) att finansiera räddandet av icke-medborgare utanför eget territorium."

Det är intressant hur sällan detta påpekas i debatten, där vi istället ständigt får höra att dödsfall på Medelhavet på något sätt är européers fel och beror på "omänsklig politik". En annan viktig aspekt är att dessa räddningsoperationer nu sker allt närmare Libyens kust:

Det är fullständigt groteskt att dessa personer förs till Italien, istället för tillbaka till den libyska kusten. I år har redan 85 000 personer kommit till Italien på detta sätt, och 600 000 under de senaste fyra åren. Mattias Svensson fortsätter:

"Men påståendet om att räddningsoperationerna borde avbrytas av omtanke om migranter som därmed skulle avskräckas från sin riskabla resa var likafullt både felaktigt och kostsamt. Människorättsorganisationerna som påpekade detta hade rätt. Den hårda sanningen om hårda sanningar är att de emellanåt bidrar till att fler människor dör."

Den hårda sanningen är kanske framför allt att den europeiska politiken inte är tillräckligt "hård", eftersom det uppenbarligen finns ett incitament för att sätta sig i de där båtarna. Australien har visat att det helt går att avskaffa en sådan trafik, genom att göra den meningslös.

Dessutom bör inte "omtanke om migranter" vara Europas ledstjärna, utan omsorg om de egna länderna och folken. Ett inflöde av hundratusentals afrikaner varje år gynnar inte nödvändigtvis kontinenten. I och med denna rapport, tycker Mattias Svensson att saken är avgjord, och är inte för blyg för att peka ut skurkarna:

"Forskningen och siffrornas tydliga språk hindrar dock inte högljudda politiker från att attackera hjälporganisationerna och skylla dem för att locka migranter. Förslag om att reglera deras arbete förbereds. Italiens regering överväger rentav att i strid mot internationella konventioner avvisa alla fartyg med migranter ombord från landets hamnar, en reaktion på att inga andra EU-länder varit beredda att ta emot asylsökande bland migranterna."

Ja, vad ska man göra? Självklart kan Italien inte ha fri invandring från hela Västafrika. Det skulle dock, återigen, vara oändligt mycket bättre om båtarna stoppades redan utanför Libyens kust och fördes tillbaka. Om inte en enda båt nådde Europa, skulle hela trafiken upphöra.

Rosarno i södra Italien

Mot slutet av Mattias Svenssons text spårar det ur:

"Men den humana fernissan i detta argument börjar flagna. Italienska och franska fascistorganisationer samlade tidigare i år in motsvarande en halv miljon kronor för att kunna störa hjälporganisationers räddningsfartyg. I deras retorik är undsättandet av tusentals nödställda en 'invasion av Europa'. Ingen kan längre blunda för att själva syftet med en sådan aktion är att människor ska drunkna hellre än att ta sig hit."

Självklart är det en sorts invasion när 600 000 människor från andra länder tar sig in illegalt, men motståndarnas syfte är inte främst att människor ska drunkna, utan att trafiken inte ska uppmuntras, vilket är själva skälet till att människor drunknar. Inlägget var delvis relativt sakligt, men Mattias Svenssons artikel fick förstås gehör hos den sedvanliga publiken, som asylposören Emma Persson: