Anders Lindberg snurrar åter till det

Bloggens samhällsintresserade läsare känner med all säkerhet till historien om hur Katerina Janouch skämtade om en bild, där riksdagsledamoten Rossana Dinamarca poserar på Medborgarplatsen och ser ut att samtala med en man, med en tämligen harmlös kommentar om att trappan ifråga kanske var mer effektiv än dejtingappen Tinder.

Själva historien är i sig både fånig och meningslös, men även den säger någonting om hur polariserat och fördummat vårt samhälle är. Hela vänstern har nämligen lyft fram denna lilla tweet som ett fruktansvärt övergrepp och vill skydda Dinamarca från att "sexualiseras", när det egentligen bara handlar om att hon tillhör deras egen vänster. Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg, som aldrig är rädd för pinsamma resonemang, kände givetvis också att historien behövde behandlas av honom själv på landets uslaste ledarsida. Redan rubriken "Rasism och sexism är grottmännens melodi" klargör analysen och dess intellektuella nivå. De redan väl inarbetade formuleringarna dyker upp omgående:

"Hon hade på Twitter lagt ut en smygtagen bild på riksdagsledamoten Rossana Dinamarcas (V) från en flyktingmanifestation med texten 'Trappan är mer effektiv än Tinder'."

Eftersom tweeten i sig knappast är mycket att bli upprörd över, lägger samtliga vänstermänniskor också till att bilden är "smygtagen". Anders Lindberg är trots allt avlönad av en tidning och borde känna till att fotografering är tillåten på allmän plats, och jag misstänker att Aftonbladet någon gång har tagit en bild utan att be om lov. Dinamarca ville dessutom synas bland afghanerna, eftersom det i hennes speciella värld är en god gärning, så att hon också fotograferas där borde ju inte vara särskilt kränkande.

Rossana Dinamarca smygfotar förresten gärna själv,
som när hon smög på behörigt avstånd från Nya Tiders
monter på Bokmässan i Göteborg.

På just Twitter har jag för övrigt själv nyligen skämtat om en bild på Alexandra Pascalidou, som hon å andra sidan själv har lagt upp överallt:

Som av en händelse var en fotograf på plats just vid tillfället
då Pascalidou rörde i grytan. Den uppmärksamme noterar att
de som verkligen arbetar där exempelvis bär handskar och inte
ens verkar ha med sig fotografer.

Anders Lindberg har dock satt sig in lite i "nätkulturen" och förklarar för allmogen i vilket sammanhang Janouchs skämt ska ses:

"På högerextrema nätsidor har det sedan en tid förekommit en ny förklaring till varför många svenskar engagerar sig för en liberal flyktingpolitik: de vill ha sex."

Här skulle han faktiskt kunna kritisera ett verkligt fenomen, men sin vana trogen kan han bara inte låta bli att slira på sanningen. Kommentarerna i detta ämne handlar inte om "många svenskar" som vill ha "en liberal flyktingpolitik", utan om den grupp medelålders kvinnor som engagerar sig för just yngre afghanska män.

Man kan förvisso misstänka att många av dessa också vill se en omfattande asylinvandring i stort, men samtalen de här kvinnorna har visat sig föra i slutna grupper indikerar en något osund inställning till deras "egna hazarkillar". Johanna Möller lär ha varit tämligen ensam om att använda en av sina till att mörda hennes föräldrar, men det övriga beteendet är knappast unikt.

Inte heller jag tror att alla som bedriver aktivism för afghanska män utan asylskäl har erotiska motiv, men situationen är tillräckligt speciell för att kunna skämtas om. Om det fanns särskilda rörelser för att ge uppehållstillstånd till alla "17-åriga" flickor av en viss nationalitet, och de engagerade huvudsakligen utgjordes av medelålders män, kan jag lova att fördömandena hade varit bra mycket skarpare och skämten grövre.

Anders Lindberg är heller aldrig främmande för hyckleri:

"Katerina Janouch tweet uppstod inte i ett vakuum. Symboliken är en del av en nätkultur där mobbning och hån mot enskilda, som Rossana Dinamarca, är legio.

Syftet är ofta att starta nätdrev och det är långt ifrån något harmlöst. Den drabbade kan få tusentals kommentarer i sociala medier, brev, telefonsamtal hem och annat mer obehagligt som följer med på köpet."

Detta gäller de flesta som engagerar sig politiskt, även om Lindberg sällan skriver att sverigedemokratiska politiker är de som utsätts mest för hat och hot. En mycket viktig skillnad, som vänsterfigurer av detta snitt sannolikt inte ens reflekterar över, är dock att drev mot invandringskritiker på ett annat sätt sanktioneras av hela etablissemanget och därför blir så mycket större. Till exempel sitter "Inte rasist men" hela dagarna och plöjer sverigedemokratiska individers sociala medier för att hitta något inlägg som bör leda till att åsiktsförbrytaren exponeras och åtminstone förlorar politiska uppdrag. De nöjer sig inte med att publicera detta på sin egen sida, utan gör sedan allt för att stora medier ska presentera de små urklippen som viktiga nyheter. 

Researchgruppen, en annan samling professionella mobbare, anlitades rentav av Expressen, så att individer med någon kommentar som bröt mot den påbjudna värdegrunden kunde presenteras med namn och bild för befolkningen. Låt oss jämföra med Uganda, där hatobjektet istället är homosexuella, som kan bestraffas för läggningen, men där den mediala mekanismen ser ut på exakt samma sätt:

Ibland visas Lindbergs förvirring i en och samma mening:

"Rossana Dinamarca accepterade inte rollen som 'offer' utan har gett svar på tal och även polisanmält Katerina Janouch."

Kan man utmåla sig själv som offer på ett mer tydligt sätt än att polisanmäla? Vanligen är det just brottsoffer som gör polisanmälan. Om Dinamarca verkligen var ute efter att inte ses som offer, kunde hon humorlöst förklarat att hon var där "för att stå upp för alla människors lika värde och protestera mot Sveriges rasistiska politik", eller rentav själv skämta om att "jajamensan, och jag fick napp också", vilket båda två skulle vara rimligare reaktioner än en polisanmälan.

I själva verket tvekar Rossana Dinamarca sällan inför att utmåla sig själv som offer, trots att hon själv knappast avstår från hets mot meningsmotståndare:

I sin klädeskamp gillar Rossana Dinamarca
både att vara offer och förövare. 

På typiskt vänstermanér, där "men jag har ju rätt" anses vara ett fullgott argument, bemötte Dinamarca kritiken mot t-shirten som rasiststämplade SD med att "Det skrämmande är SD - inte min tröja". Då skulle man ju kunna säga "Det skrämmande är Dinamarca, inte ett skämt på Twitter", men av erfarenhet vet jag att vänsterfigurer oftast inte har den logiska eller kognitiva förmågan att se parallellen.

Sedan kommer då Anders Lindbergs totala haveri:

"Rasism och sexism är intimt förknippat. Och att Dinamarca är både kvinna och rasifierad gör henne till en självklar måltavla för nätets grottmän."

Denna nyvänster är så enkelspårig att jag raljerade lite kring förvirringen redan före Lindbergs text:

Just det, i en liten historia där en utlandsfödd kvinna skämtar om en annan utlandsfödd kvinna, lyckas Anders Lindberg ändå se rasistiska och sexistiska svenska män som de mest skyldiga.

Rossana Dinamarca är inte "måltavla" för att hon är kvinna eller "rasifierad", utan för att hon är en kommunistisk makthavare som helt förutsägbart anser att svensk lag inte gäller för asylsökande. Faktum är att de som nu rycker ut till hennes försvar borde få en värdegrundsbyggande örfil för att de reducerar en riksdagsledamot och partitopp till endast "kvinna". När det passar ser sig Rossana Dinamarca som en oerhört tuff aktivist, och även om detta hyckleri har det skämtats:

Ibland blir Anders Lindbergs hyckleri och avstånd till verkligheten så uppenbart att han själv borde reagera:

"Högerpopulister är skickliga på att utnyttja media och presenterar sig alltid i en offerroll. Det kan vara svårt att genomskåda ibland."

Observera att detta alltså kommer från en person som är väl avlönad för att förmedla sina åsikter i en av landets största tidningar. Att "högerpopulister" tvingas vara skickliga på att använda sociala medier beror just på detta underläge. Att sedan klaga på att någon anses "presentera sig i en offerroll", efter att ha försvarat Dinamarcas polisanmälan, är endast patetiskt.

På Aftonbladets ledarredaktion är det inte heller bara Anders Lindberg som gärna hycklar. Karin Pettersson hör till de mediefigurer som förfasar sig över att den amerikanska regeringen vill informera sig om våldsbejakande vänsterelement:

Svenska Säpo lär följa både NMR och AFA, och troligen tycker många alldeles vanliga svenska medborgare att det är "väldigt obehagligt" att etablissemanget stödjer den åsiktstregistrering som Expo, IRM och Researchgruppen lever för. Avslutningsvis vill Anders Lindberg förkasta bilden att dessa "högerpopulister" utgör ett folkligt missnöje mot något etablissemang, men som vanligt bekräftar han just det han vill motsäga genom att som en del av en stor tidnings åsiktsmaskineri försvara en profilerad riksdagsledamot.

Jag ville här delvis vända mig mot polariseringen, där alla vänsterelement målar upp en bild av en stackars värnlös kvinna som på något sätt utsätts av ett sexistiskt och rasistiskt drev av en lika utländsk kvinna som hon själv, och låt mig därför avslutningsvis nyansera själva sakfrågan något för att inte hamna i samma fälla.

Katerina Janouchs tweet var ett tämligen harmlöst skämt, men många av de kommentarer som sedan följde var lite väl barnsliga och vulgära. De jag såg var inte rasistiska, men skulle kunna kallas för sexistiska. Att tala om "kvinnohat" blir dock lite löjligt, eftersom personerna som tramsade om Dinamarca uppenbarligen gillar Janouch. Det finns så mycket man kan kritisera Rossana Dinamarca för, som romantiserandet av kommunismen, asylaktivismen, ältandet av "rasism" och motståndet mot yttrandefrihet, att man inte behöver ta till vulgariteter.

Jag tror inte att hon främst blev kränkt av det som nu kallas "sexualiseringen" av henne, utan av att någon ifrågasatte hennes närvaro i den afghanska manifestationen, dessutom en kvinna vars familj lämnade ett land just för att det var kommunistiskt. Som "rasifierad kvinna" borde Katerina Janouch i hennes ögon stå på samma sida i kampen mot svenskar, yttrandefrihet och marknadsekonomi.

För övrigt vill jag påpeka att jag här huvudsakligen kritiserade en vit, medelålders och troligen heterosexuell man, eftersom sådana aspekter tydligen är helt avgörande.