De senaste åren har asylaktivisterna månat alldeles särskilt om en helt osannolik grupp, och jag talar då givetvis om de unga män utan asylskäl som numera kort och gott ofta kallas "ensamkommande", eftersom tillägget "flyktingbarn" blev lite väl svårt att upprätthålla. I dag tilläts det marginella Miljöpartiet ännu en gång avgöra Sveriges asylpolitik genom att förmå det tio gånger större Socialdemokraterna, enligt uppgift genom hot om att lämna regeringen, att låta de personer ur gruppen som har anlänt före den 24 november 2015 och har väntat minst 15 månader på beslut från Migrationsverket stanna i landet. Tanken är att de då var minderåriga, helt enkelt eftersom de själva hävdat det, men på grund av handläggares lättja fått vänta för länge på uppehållstillstånd. I sammanhanget anses det av någon anledning också viktigt att de får genomföra gymnasiestudier i Sverige.
Miljöpartiet, som från början övergivit ett antal principer för att sitta i regeringen, tyckte alltså att detta var frågan som var värd att ta strid för. För mig och många med mig är det fullständigt absurt att en maximering av inflödet av afghanska män är den absolut viktigaste frågan, men det är å andra sidan inte svårt att föreställa sig att kategorin som i folkmun kallas "batikhäxor" är något överrepresenterad i just Miljöpartiet.
Aftonbladets Anders Lindberg kunde förstås inte låta bli att producera en triumferande text och hans analys är precis vad som kan förväntas av en man som har klistrat fast nedanstående överst på Twitter:
Att en vuxen man, som dessutom ska vara en tung opinionsbildare, på fullt allvar ser antalet asylsökande som personer som Sverige "räddar" är förbluffande. I verkligheten får en del av dessa avslag, men inte heller alla de som fick uppehållstillstånd skulle omedelbart ha dött om de inte kunnat bosätta sig i Sverige. Det ligger nära till hands att tänka sig att Anders Lindberg nog ser sig som en viktig del av denna "räddning" och då blir maximeringsivern lite mindre obegriplig.
Redan rubriken "Ett steg mot en mer human flyktingpolitik" visar denna speciella världsbild, eftersom ytterligare 8 000 - 9 000 afghanska män inte gör mycket för världens miljoner faktiska flyktingar, varav de flesta är alltför fattiga för att ta sig till andra sidan jorden.
Det som utmärker Anders Lindberg är inte bara att han alltid strävar efter asylinflödets maximering, utan också att han hittills knappt sett något problem i världen som inte bäst löses genom att det tas till Sverige. Det förklarar varför han även i denna text är noggrann med att påpeka vilka som inte omfattas:
"Beslutet är alltså inte heltäckande, vissa ensamkommande kan falla mellan stolarna."
Observera hur omvänd logiken är. När tusentals personer utan asylskäl plötsligt får stanna bultar hans varma hjärta för de som inte får det. De som inte ens kommer fram till en stol, utan befinner sig i närområdet eller är internflyktingar i det egna landet, glöms i vanlig ordning helt bort. Därefter blir det, som sig bör, tämligen förljuget:
"Om inget hade gjorts så skulle Sverige ha behövt tvångsutvisa nästan 10 000 ungdomar som redan rotat sig här. Det hade varken deras familjer eller civilsamhället runt om i Sverige accepterat.
Dessutom har myndigheterna i år hittills ”bara” lyckats tvångsutvisa 60 personer till Afghanistan. Utvisningar av nästan 10 000 skulle med den takten pågå i decennier och ta en stor del av polisens resurser i anspråk."
Nej, "tvångsutvisa" behöver man bara göra om personen ifråga inte åtlyder myndighetsbeslutet. Att "civilsamhället", vad Lindberg nu lägger i detta begrepp, högljutt skulle protestera får vi ta med en nypa salt. Att en person av hans snitt verkligen skulle bekymra sig för polisens resurser kräver en ännu större dos. Självklart kan ett land som Sverige utvisa betydligt fler än 60 personer.
De flesta resonemangen kräver att man först försöker sätta sig in i Lindbergs tankevärld:
"Dessutom är det inte de ensamkommandes eget fel att Migrationsverket dragit ut på tiden. Hade myndigheten fattat sina beslut inom rimlig tid skulle de ju ha fått stanna."
Eller så kunde de omgående fått avslag och problemet hade inte uppstått, men Sverige har som bekant beslutat att den som uppger en ålder på 17 år inte behöver normala skyddsskäl, vilket är själva anledningen till att vi har en särskild ström av män från Afghanistan. En liten passage blir direkt komisk:
"Förslaget är ett steg mot en mer human flyktingpolitik. Därmed inte sagt att alla problem är lösta."
Nej, det vore sannerligen en överdrift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar