Fredrik Reinfeldt analyserar vidare

Efter att snabbt ha smitit iväg efter valförlusten 2014, dyker den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt då och då upp för att leverera små fyndigheter, inte sällan om migrationspolitiken. När han i dag var välkommen i Aftonbladets studio behandlades inte detta ämne, vilket gjorde att han kunde avstå från de värsta barnsligheterna, men hans framträdande bjöd ändå på ett antal mindre begåvade kommentarer om Donald Trump och Ryssland, och hos Aftonbladet hittade han förstås en mottaglig publik.

Inslagets mest provocerande uttalande är sannolikt ett av de som fälls om Trump:

"Han försvagar USA, både på kort sikt, men det kan också få långsiktiga efterverkningar."

Som om Reinfeldts egen gärning inte skulle ha försvagat Sverige, inte minst på lång sikt. Samtidigt tror jag inte att Donald Trump försvagar USA, då det är världens enda supermakt, oavsett vad omvärlden tycker om det. Att Trump skulle förstöra sitt land som Reinfeldt har förstört Sverige är tämligen osannolikt.

Analysen av Nordkorea är inte heller briljant, men Reinfeldt är inte ensam om att framställa situationen som att Donald Trump i onödan provocerar ett återhållsamt Nordkorea. När Trump kritiseras för sitt språkbruk gentemot Nordkorea, ska vi betänka hur detta land självt uttrycker sig. År efter år har landet testat robotar och kärnvapen, och även verbalt hotat alla grannar, inte minst Sydkorea, som ska "gå under i ett hav av eld".

Så sent som i september meddelade Nordkoreas "fredskommitté" bland annat:
"Ögruppens fyra öar ska sänkas ned i havet genom Juches [landets ideologi] kärnvapen. Japan behöver inte längre finnas nära oss."

Man hade också ett budskap till USA:
"Låt oss reducera det amerikanska fastlandet till aska och mörker. Låt oss visa vårt trots genom att mobilisera alla de vedergällningsmedel som har förberetts hittills."

I oktober meddelade Nordkorea:
"USA kan förvänta sig en ofattbar attack vid en oväntad tidpunkt."

Så har det alltså låtit länge, och den "diplomati" som Reinfeldt här efterlyser har varken stoppat retorik eller vapenutveckling. Den nordkoreanska regimen är inte irrationell, och kanske är ett hårdare språk från Washington just det som skulle göra skillnad. En mjuk linje uppmuntrar uppenbarligen det sedvanliga beteendet. De som verkligen styr Nordkorea inser naturligtvis att de omedelbart skulle bli utplånade den gång de går för långt.

När det sedan blir dags för Ryssland och Vladimir Putin får vi den demonisering vi är vana vid. Särskilt patetiskt blir det när Reinfeldt, av alla människor, kritiserar Ryssland för att makten "styr över medierna och styr över hela förutsättningarna". Precis så har det länge sett ut i Sverige, även om Sverigedemokraternas framgångar och själva verkligheten i viss mån har förändrat situationen. Det finns säkert legitim kritik mot Putin och hans politik, men Ryssland framställs numera ständigt som den stora faran i världen. Redan kontakter med ryssar anses i sig vara oerhört komprometterande, i högre grad än samarbete med exempelvis palestinska terrororganisationer.

Vårt eget etablissemangs ogillande av Donald Trump och Ryssland gör snarare att dessa framstår som desto mer lovande bland dissidenter.