Karin Petterssons julevangelium

I dessa dagar vill mången mediefigur passa på att använda högtiden för att koppla sitt vanliga budskap till Bibeln, trots att det knappast är den egentliga utgångspunkten. Sällan ser vi heller Svenska kyrkans företrädare måna så mycket om kristendomen, som när de får predika för en omfattande asylinvandring.

I dag vill Aftonbladets Karin Pettersson ta tillfället i akt att leta bibelcitat, eftersom hon är en av de lite finare socialdemokrater som blev oerhört förnärmade av finansminister Magdalena Anderssons sakliga konstaterande att vårt samhälle inte riktigt klarar av att absorbera de volymer vi har släppt in. Vi får inledningsvis veta:

"Det är jul och jag hade tänkt skriva något om galeaterbrevets 'här är icke jude eller grek' eller om religionens återkomst. Det var lika bra att det inte blev så för så här på juldagen måste jag erkänna att jag inte har någon tro på en högre makt. Jag tycker om hur filosofen Simon Blackburn definierar sig själv, som 'infidel', icke-troende, eftersom 'ateist' låter som en position som måste försvaras och jag har inget behov av det."

Nu är ju Blackburn snarare ateist, men det är intressant att han har valt ordet "infidel". Det betyder inte "icke-troende", utan "otrogen", och används på detta sätt främst av personer som vill markera mot islam, där ju alla icke-muslimer gärna kallas för just "otrogna". Icke-troende heter på engelska "non-believer" och varför Blackburn inte använde det ordet kan man spekulera i.

Som den vänstermänniska Karin Pettersson är, blir det i detta ämne så mycket känslor att de bäst uttrycks med svordomar:

"Nu blev det ingen sådan text för strax före jul kom ett iskallt jävla julevangelium från socialdemokraterna. Justitieminister Morgan Johansson pekade i en riksdagsdebatt ut gruppen muslimer som kollektivt ansvarig för antisemitism och två dagar före julafton gav finansministern en intervju i Dagens Nyheter. Där målade Magdalena Andersson upp en nattsvart bild av landet hon styr. Politiken klarar inte uppgiften, invandrarna är för många och Sverige står inför svåra tider. Det är inte på nivån 'go home' men inte heller långt ifrån. Det är en feg väg och inte min socialdemokrati."

Jag har inget större förtroende för Magdalena Andersson, men när en finansminister ger sin syn på ekonomin bör man kanske åtminstone lyssna. Till skillnad från en opinionsskribent på Aftonbladet tvingas hon hantera en faktisk situation. Vad som möjligen är fegt, är att hon inte gav uttryck för detta före den totala urspårningen 2015. Att Morgan Johansson har hamnat i blåsväder visar hur ängsligt det officiella Sverige är i dessa sammanhang. Vad han egentligen sade var:

"Vi ska reagera starkt när det kommer från höger, från nazistiska kretsar på gatorna eller från de högerextrema trollen på nätet. Vi ska reagera lika starkt när det kommer från muslimskt håll. Min uppfattning är den att har man fått en fristad i Sverige är det också våra regler som gäller, då kräver jag att man bidrar till avspänning och konfliktlösning och inte till ökade spänningar mellan olika grupper. Den konfliktnivån som finns i Mellanöstern kan man inte ta hit, man måste bidra till avspänning."

Observera att han alltså inte sade att alla muslimer är ansvariga för den senaste tidens attacker. Karin Petterssons beskrivning passar dock väl in i det mönster vi känner igen från muslimska företrädare, där de i alla lägen blir de verkliga offren:

Det blir sedan dags för Karin Pettersson att berätta vad Magdalena Andersson "skulle och borde" ha sagt. Efter en typiskt socialdemokratisk skönmålning, får vi:

"Ja, vi står inför stora utmaningar. Det är uppenbart att vi inte på länge har investerat tillräckligt i jämlikhet, i bostäder, skola och insatser mot segregation. 2015 var ett extremt år och vi behöver svara med exceptionella insatser. Många människor lever i otrygghet och osäkerhet. För detta får både tidigare regeringar och jag själv ta på mig en del av ansvaret. Något har varit på väg att gå sönder i Sverige och nu ökar vi takten för att laga det. Och en sak ska ni ha klart för er: jag kommer aldrig att gå med på en retorik där människor ses som en börda, snarare än tillgångar och jämlikar i vårt gemensamma samhällsbygge."

Det är ju precis sådant vi har fått höra år ut och år in. Även om vi är vana, förblir det direkt oansvarigt och nedlåtande varje gång en politiker vill vifta bort samhällsfrågor på detta sätt, där redan ordet "utmaning" är ett hån. Visst kan man se det som att "vi" inte har investerat tillräckligt på många områden, men resurserna är inte oändliga och någon måste också betala för Petterssons poserande. Ett alternativ är att vi helt enkelt inte fortsätter bedriva samma vansinniga asylpolitik, eftersom det inte finns någon "integrationspolitik" i världen som kan hantera dess konsekvenser.

Den sista meningen ovan låter fin, men i rent ekonomiska termer är människor förstås både bördor och tillgångar. Vi är ur denna synvinkel bördor när vi tar del av statens resurser, tillgångar när vi bidrar till dem. Som helhet är asylinvandring en enorm minuspost, och då har vi ändå inte talat om de viktigare icke-monetära konsekvenserna. De senaste decenniernas asylpolitik leder knappast till "ett gemensamt samhällsbygge", utan till splittring, enklaver och motsättningar.

Därefter blir det tämligen motsägelsefullt:

"En av de saker som har gjort mig till socialdemokrat är att det är en politisk rörelse som är inriktad på att lösa samhällsproblem, snarare än moraliserande och signalpolitik. Inget blir bättre av att säga att människor måste skärpa sig. Det som fungerar är att ge folk makt, resurser och rättigheter."

Men Karin, du moraliserade ju just i en sådan grad att din position rentav skulle förvärra samhällsproblemen. På vilket sätt skulle en fortsatt omfattande asylinvandring kunna lösa ett enda problem? Den som kommer till Sverige får både resurser och rättigheter, men uppenbarligen fungerar det ändå inte riktigt.

Å andra sidan tillhör Karin Pettersson de som tycker att politiker har en uppfostrande roll:

"Politikers uppgift är inte att beklaga sig, utan att få med sig människor på sitt projekt och komma med förslag på hur vi faktiskt kommer dit. Och är det något vi borde ha lärt oss vid det här laget så är det att svartmålning utan svar är det farligaste som finns."

I själva verket är politiker endast representanter för de medborgare som har röstat på dem. Självklart strävar en politiker efter att få med sig människor för sina idéer, men de får egentligen betalt för att tala och besluta i enlighet med våra önskemål. Det var inte heller ren svartmålning Magdalena Andersson bjöd på, utan den mycket konkreta lösningen att inte låta asylinvandring nå 2015 års nivåer.

Mot textens slut når vi flosklernas klimax:

"Men utspel som dessa riskerar att inför ett valår knäcka lusten och viljan hos de medlemmar och sympatisörer som ser socialdemokratin som en garant för medmänsklighet, för värme och solidaritet.
Det är jul och jag längtar efter ett julevangelium."

En politisk rörelse ska inte främst sysselsätta sig med väder och temperaturer, utan försöka genomdriva det som man anser är bäst för landet och befolkningen. Sannolikt finns det även en stor mängd socialdemokrater som uppskattade Magdalena Anderssons uttalande.

Låt mig avslutningsvis sänka mig till Petterssons, eller Svenska kyrkans, nivå, och knyta mitt budskap till religion. I dessa midvinterblotets dagar, när vi skålar för Oden, Julfadern, vad skulle våra gamla gudar tycka om utvecklingen? Från utländska vänner har jag mer än en gång fått frågan hur ett folk som varit vikingar kan öppna sig på vid gavel för Mellanöstern och islam, och blivit könlösa dörrmattor. Låt oss plocka upp Mjölner och slå tillbaka.