Nisha Besaras varning inför kommande val

I Expressen är krönikören Nisha Besara tidigt ute med en rekommendation inför nästa års riksdagsval, och hon skriver om ett ytterlighetsparti som ska ha en destruktiv politik och inte vill landets bästa.

Nu känner jag mig inte särskilt träffad, eftersom jag aldrig har övervägt att rösta på Miljöpartiet, vars namn av någon anledning aldrig nämns. Det är svårt att föreställa sig ett så litet parti som har haft en mer destruktiv påverkan för Sveriges utveckling, än det där partiet som lyckas driva större regeringspartier i sin egen riktning i migrationspolitiken. Samtidigt har de inte behövt kämpa särskilt hårt, då Fredrik Reinfeldt mer än gärna öppnade gränserna, och Stefan Löfven varken förstår eller bryr sig nämnvärt om frågan.

Jag raljerar ovan och förstår naturligtvis vilket parti som åsyftas, även när textens inledning snarare verkar inspireras av 1990-talets Ny Demokrati:

"Ni som tänker använda er viktigaste rätt i en demokrati till att 'skaka om' och ni som tycker att svensk politik behöver 'drag under galoscherna'."

Jag tror att relativt få röstar på Sverigedemokraterna för att de vill "skaka om", men medieetablissemanget vägrar erkänna att en hel del svenskar faktiskt motsätter sig omfattande asylinvandring. Därför får vi de ständiga resonemangen om att det inte är något fel på de hederliga väljarna, eftersom övriga partier gärna vill ha tillbaka dem, men att de på något sätt har blivit lurade av den rasistiska och mer hårdföra partiledningen. I verkligheten är många av väljarna snarare mer radikala än denna partiledning. Besara bjuder även på den tankegången:

"Ni som tänker att det bara krävs nytt blod i riksdagen, men inte engagerar er politiskt själva, med ert eget blod, utan slarvigt slänger er röst på något destruktivt, utan att egentligen tillhöra den där lilla lilla klicken som verkligen tror på de destruktiva idéerna."

Att de som inte är aktiva i ett parti bara "slarvigt slänger" sin röst är en märklig tanke. Är de som röstar på andra partier så mycket mer seriösa och insatta? Faktum är att de som röstar på SD har visat sig vara oerhört aktiva på nätet och försvarar sitt parti mer nitiskt än andra partiers anhängare.

Utanförskap kan se olika ut. Att behöva umgås
med denne man är kanske inte alltid så roligt.

Nisha Besara vädjar till de förtappade:

"Snälla snälla, tänk om. Och försök att hitta er inre kompass. Den som säger till er att er röst är för viktig för att slängas bort. Att er röst ska gå till något som ni verkligen tror på och som är det bästa för vårt land."

Jag försöker alltid tänka kritiskt och ompröva egna hållningar, men den där kompassen leder mig ändå alltid till "extremhögern". Kanske tycker jag rentav att stoppad asylinvandring skulle vara det bästa för vårt land. Besara avslöjar ett alldeles fantastiskt väljarförakt. Jag tror inte att ens den miljöpartistiske väljaren nödvändigtvis är helt ovetande om partiets politik, utan kanske tycker att just Miljöpartiet har den bästa miljöpolitiken eller att fri invandring är oerhört viktigt. Vi kan också skönja idén om det där nya och spännande som de bakåtsträvande, som bor på bruksorter där tåget slutat gå, inte förmår ta till sig:

"Att vi har en hundraårig framgångssaga bakom oss, som fortfarande har massa potential att förbättras, utifrån den plats vi är på i dag och de människor som bor här i dag. Inte de som bodde här för hundra år sedan."

Det var å andra sidan inte asylinvandring som byggde Sveriges välstånd. Arbetskraftsinvandring från Italien och Jugoslavien bidrog förstås senare, men den situationen har vi sedan länge lämnat bakom oss. Besara är inte rädd för att vara infantil:

"Det finns många partier i Sverige som vill alla människor väl. Som försöker utifrån de idéer som de genuint tror på, att hitta ett sätt som fungerar för de flesta och som kommer att samtala och kompromissa och hitta lösningar som tjänar det här landet som är vårt."

Vi förstår att ovanstående beskrivning gäller sju av riksdagspartierna, men inte det åttonde, som tydligen vill människor illa och inte tjäna vårt land. Låt mig föreslå en annan tanke; att alla partier driver den linje de anser tjänar vårt land bäst, både Vänsterpartiet och SD? Besara tröskar vidare i sitt resonemang och det blir allt luddigare:

"Jag kan inte säga att ett ännu större ytterlighetsparti i riksdagen omedelbart blir farligt för Sverige. Men jag kan berätta för er om det som har hänt i andra länder.
Katastrofen randas inte under en första mandatperiod om ni tänker fullfölja er protest. Men jag kan berätta för er om det som har hänt i historien."

Det berättar hon inte, men vi kan gissa vad som åsyftas, och det är inte att invandringskritikern kanske just vill undvika det som "har hänt i andra länder". Ännu en gång vill jag referera till den franske författaren Renaud Camus, som förde fram begreppet "Det stora utbytet", men som också har skrivit boken "Adolf Hitlers andra karriär", som handlar om hur denne person efter sin död har kommit att användas:

"Hitler finns i alla våra fraser, som en omvänd referens och en symbol för det absolut negativa, och hans karriär som spöke, hans andra karriär såsom motpol, är förvisso mindre kriminell än den första, men har än större konsekvenser eftersom den betyder Europas död."

Denna taktik ser vi ofta i Sverige, där kritik mot massinvandring på något sätt måste mynna ut i förintelse, gärna formulerat just som "vi vet vad det har lett till i historien". Uppenbarligen tyckte Nisha Besara att den lilla varningen var så ödesmättad och begåvad att den även får utgöra avslutningen:

"Det finns en risk att vi inte kommer att förstå vad som har hänt förrän det är för sent. Det har nämligen hänt förr."

Vad som också har hänt förr, många gånger, är att socialistiska länder har dödat sina egna medborgare och liberala länder som USA har dödat andras.

Det kan vara hårt att förespråka
mångkultur i Sverige.

Vi bör dock betrakta Nisha Besaras ord utifrån vem hon själv är. Hon har varit chefredaktör för socialdemokratiska Dagens Arena, ledarskribent på socialdemokratiska Aftonbladet, sakkunnig hos Jens Orback (S) och chefredaktör för SSU:s Tvärdrag. Att hennes utbildning kommer från Södertörns högskola behöver kanske inte påpekas. Tydligen spekulerades det i att hon skulle bli kulturminister 2014, varför krönikör på Expressen inte är en särskilt imponerande titel. Nåväl, hon är ju även styrelsemedlem i bland annat Rättviseförmedlingen.

Besara är född i Turkiet, men kallar sig syrian, trots att vi här får lära oss att det är medborgarskapet som gäller. Festligt nog lämnade familjen Turkiet därför att hennes far ska ha varit "politiskt aktiv för den assyriska/syrianska minoritetens rättigheter och existensberättigande". Vi känner igen detta hyckleri från alla mediefigurer som kallar sig "kurder", men hatar svensk nationalism, samt förstås alla de som fördömer israeliska bosättningar på Västbanken, samtidigt som de bejakar arabiska bosättningar i Sverige.

En sak är dock alldeles sann: Ni ska rösta på det ni tror på och det som är bäst för Sverige!