Detta sägs alltså fortfarande

Under många år upprätthölls en särskild tradition kring vissa datum av de svenska medierna. Exempelvis ansågs det vara viktigt, och oerhört fyndigt, att på Karl XII:s dödsdag den 30 november påpeka att denne kung tog med sig kåldolmar från Turkiet, vilket gjorde det pinsamt att okunniga nationalister hyllade honom, eftersom det visade att han var mångkulturalist. Det är alltid fel att hävda att avlidna personer skulle ha tyckt det ena eller det andra i dag, men att placera en person född på 1600-talet i en aktuell debatt blir särskilt absurt.

I dag är det som bekant Lucia och biskop Martin Modéus ser det som ett ypperligt tillfälle att i SvD framföra en poäng som var fånig och föga originell redan för 20 år sedan:

"Ofta betraktas lucia som det svenskaste av det svenska. Men detta firande är snarast ett titthål in i de dynamiska kulturinfluenser som präglar det samhälle som vi i dag med glädje kallar svenskt."

Att Lucia är ett italienskt helgon tror jag bestämt att vi har hört förut. Som om vi inte redan visste vart Modéus vill komma, förtydligar han sedan:

"Allt detta är exempel på hur 'typiska svenska traditioner' egentligen är vittnesbörd om att vi är – och alltid har varit – ett samhälle byggt av människor från många håll och med kontakter över hela världen. Men det glöms ibland bort när vi firar lucia med brasilianskt kaffe (odlat av portugisiska invandrare). Till kaffet serveras typiska svenska lussebullar kryddade med saffran från Marocko och med russin odlade i Kalifornien av mexikanska invandrare med en blandning av spanskt och urbefolkningsursprung."

Alla länder importerar varor, även Nordkorea, utan att nödvändigtvis se ned på den egna nationen och kulturen. Jag är övertygad om att få i Brasilien kräver en stor invandring från muslimska länder med argumentet att portugiser kom utifrån 500 år tidigare. Som vanligt blir det något av ett självmål då Sydamerika eller Nordamerika nämns i detta sammanhang, eftersom vi alla vet hur det gick för den befolkning som befann sig där innan européer anlände.

Därefter dyker en avslöjande formulering upp:

"Tillsammans blir dessa fenomen något vi kallar svenskt. Så fungerar det här, och så fungerar det i andra länder och över hela jorden – ett utbyte har alltid funnits."

Här menar Modéus sannolikt utbyte i betydelsen kontakter fram och tillbaka, men det är svårt att inte tänka på det folkutbyte som pågår i Västeuropa. En person som skrivit mycket på detta tema är den franske författaren Renaud Camus, som jag lyckades förmå att skriva en debattartikel för Nya Tider under rubriken "Folkutbytet och det tragiska fallet Sverige". Texten är mycket läsvärd. Camus inleder med sina personliga intryck, för att bland annat konstatera:

"Men Sveriges fall är särskilt tragiskt, mer extremt, mer vansinnigt. Ingenstans får man ett starkare intryck av en vilja att begå självmord, hos ett folk och en nation."

För att inse att det handlar om ett byte av folk, snarare än ett ömsesidigt utbyte av idéer, räcker det i vanlig ordning att gå till SVT:

Biskop Modéus fortsätter oförtrutet:

"En av grundbultarna i vårt svenska samhälle är alltså beredskapen att blanda influenser från olika håll – tillsammans med förmågan att integrera det nya i det gamla."

Självklart får vi influenser från olika håll, men det har tidigare inte krävt en omfattande invandring från vissa regioner. På 1700-talet var det franska inflytandet starkt, i dag det amerikanska, men påverkan skedde utan en fysisk placering av hundratusentals personer från dessa kulturer. Den bristande logiken syns också vid "pizza-argumentet", som går ut på att Sverige behöver omfattande asylinvandring för att få spännande mat, trots att vi har fler japanska restauranger än somaliska.

Svenska kyrkan är aldrig för blyg för att vara politisk, och även Modéus har förstås snappat upp den påbjudna retoriken:

"Visst ska vi tala om migrationens utmaningar, men det är en stor skillnad om vi talar om utmaningar utifrån utgångspunkten att det är ett egenvärde att ta emot så få som möjligt – eller utifrån utgångspunkten att Sverige kan och bör vara ett gott hem för många människor med skilda bakgrunder."

Utgångspunkten för all debatt i denna fråga måste alltså vara att Sverige bör se till att vara så mångetniskt som möjligt? Då behöver vi ju inte ha någon debatt överhuvudtaget, vilket i och för sig har varit den officiella hållningen under en längre tid. Dessutom är det maximerat inflöde som har varit ett självändamål, snarare än motsatsen. Få asylvurmare tittar på den globala situationen och drar slutsatser utifrån den, utan stirrar sig blinda på hur många som kan slå sig ned i just Sverige.

Jag förvånas faktiskt av att texter som Modéus fortfarande skrivs och publiceras, men det lär väl alltid finnas människor som följer den rådande linjen, utan att känna ett behov av att själv reflektera eller fundera på om katolska helgons ursprung eller import av varor har någon relevans för migrationsfrågan.