Sven-Erik Bucht (S) och engelskan

De mest kvalificerade på de högsta posterna?

Det har i medierna tidigare uppmärksammats att Näringsdepartementet, alltså skattebetalarna, har spenderat åtminstone 250 000 kronor för att undervisa landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i engelska. Var hans nivå ligger ett år senare framgår av exempelvis nedanstående lilla intervju:






Till att börja med kan man förstås ifrågasätta själva summan, då vi vanliga dödliga helt enkelt köper oss en kursbok i det språk som intresserar oss, för egna pengar, och sätter igång.

Framför allt är det dock häpnadsväckande att en minister, som inte bara ska ge intervjuer, utan också interagera med utländska kollegor, inte kan säga "avtal" eller ens "på olika sätt" på det språk som dominerar världen. Att behärska engelska är i dag närmast nödvändigt även för svenskar på lägre nivåer. När kostnaden för språkkursen uppmärksammades för ett år sedan sade Stefan Löfven:

"Det är bra att statsråd lär sig engelska, de behöver mer språkkunskaper." 

Eller så kanske man skulle ställa högre krav på statsråd? Min egen utbildning är internationell ekonomi och när jag därefter har sökt olika anställningar var det självklart att jag skulle kunna hantera engelska på en professionell nivå. Vanligen testades denna förmåga inte ens, eftersom det helt enkelt förutsattes och annars snart skulle visa sig. Inget företag skulle ha anställt mig om det först krävdes några hundratusen kronor för språkkurser.

På regeringens hemsida kan man se Buchts CV:

Jag vill inte överskatta vikten av universitetspoäng, och det finns en mängd duktiga och intelligenta människor som saknar sådana, men Sven-Erik Bucht är minister, med en månadslön på en bra bit över 100 000 kronor, och har alltså en kunskapsnivå som skulle vara otillräcklig för en stor mängd yrkesroller där lönen ligger på en fjärdedel.

På något sätt har vi vant oss vid att inte minst socialdemokratiska ministrar saknar all bildning, och ingen verkar kräva att de ens har kunskap om sitt eget område. Sven-Erik Buchts oförmåga att tala engelska vittnar också om någonting som kanske är mer oroväckande, nämligen en sorts ointresse för världen. Hur är det möjligt att leva i 62 år i Sverige, styra en kommun och sedan ta plats i riksdagen, utan att ha intresse av att lära sig något främmande språk? Hans engelska är så pass undermålig att vi kan anta att han aldrig tar del av utländsk press, vilket kraftigt begränsar hans förståelse av omvärlden. Nu har han en assistent som kan skjuta in "agreement" och "different ways", men har han tidigare aldrig rest utanför Sverige? Aldrig haft ett vettigt samtal med en person i ett annat land? Då är man definitivt fullständigt olämplig på någon av landets högsta poster.

Jag hävdar fortfarande att Socialdemokraternas oförmåga att attrahera intelligenta personer är ett demokratiskt problem, och det lilla klippet ovan är ett tydligt exempel, då vi har en minister som inte kan förmedla någonting utanför Sverige. Helst skulle jag vilja se att de politiska partierna tog ansvar för sina utnämningar, men då det inte lär hända kanske vi bör införa ett antal formella krav för ministrar, generaldirektörer och andra politiskt tillsatta poster. Högt på den listan ligger just kunskaper i engelska, gärna följt av någon sorts kunskap eller intresse för det aktuella politikområdet.