Ny möjlighet för Alexandra Pascalidou

Vi känner alla till Alexandra Pascalidou, vilket beror på att hon ogärna missar ett tillfälle att synas och att medierna alltid är beredda att ge henne möjlighet att uttala sig om det mesta här i världen. Nu har hon förstås producerat en bok om "Me Too", ivrigt marknadsförd av bland annat SVT, och blir som expert på även detta ämne inbjuden till Malou von Sivers i TV4.

Det blir som vanligt ett inslag om främst Pascalidous egen storhet, samt givetvis ett par påpekanden från huvudpersonen själv om hur stark hon är. Vi får också veta att hon har egna erfarenheter av övergrepp, vilket kan vara sant, men i Pascalidous fall inte behöver vara det.






Till att börja med bör Pascalidou kanske inte beklaga sig över att hennes "etnicitet har stått i vägen för hennes kön", då just etniciteten i hög grad har bidragit till den mediala framgången. Samtidigt ska jag tillstå att hon är tämligen verbal, vilket förstås också har bidragit. Hon kan lägga ut texten om precis vad som helst, även om det inte alltid finns någon större insikt bakom. Att manliga chefer inte skulle ha noterat henne som kvinna tror jag inte riktigt på.

Det intressanta kommer vid 03:20 i nästa klipp:





Direkt när Malou von Sivers nämner hederskultur, måste Alexandra Pascalidou avbryta henne med det något tröttsamma påståendet att den finns överallt. Självklart vill en person som lever på att hylla den så kallade "mångkulturen" inte tala om dess baksidor, ett beteende som vi har sett inte minst i Vänsterpartiet.

I verkligheten bottnar det som vi kallar hederskultur i ett tankesätt som är mycket främmande för den individualistiske svensken. Vi fungerar inte i klaner och vi känner inte att kvinnliga släktingars livsföring på något sätt återspeglar vår heder. Det händer att svenskar slår ihjäl sin fru, men de kan inte samla ihop ett antal bröder och farbröder för att hjälpa till. Ingen svensk tycker att en person som har mördat sin dotter eller fru återfår någon sorts heder, utan tvärtom blir denne helt stigmatiserad. I hederskulturen är det också så att exempelvis en far, som kanske innerst inne skulle vilja låta dottern välja sitt eget liv, utsätts för påtryckningar från släktingar, grannar och vänner på kaféet att göra någonting åt saken. 

Juristen Claudia Aziz, som kallar sig "vansinnigt arg kurd", blev i vanlig ordning just det:

Vi kan misstänka att en person med kurdisk bakgrund har mer insikt i och större engagemang för frågan om hedersrelaterat våld än en person som endast vill positionera sig rätt för att maximera den mediala exponeringen. Sannolikt vet Pascalidou mycket väl att hederskulturen är en speciell företeelse, men har man målat in sig i ett hörn och levt gott i det blir det lite obekvämt att vara alltför hederlig.