Nytt trams från posören Margit Richert

Paret Engström-Richert ute någonstans i den stora världen.

Margit Richert är gift med Thomas Engström och båda skriver för SvD. Objektivt sett har ingen av dem levererat någonting väsentligt eller visat några tydliga indikationer på intelligens, men de har uppenbarligen goda kontakter med andra mediefigurer. Därför sågs det som helt fantastiskt att de under de senaste åren har rest till andra länder, och de har själva kunnat förmedla hur annorlunda och märkligt det är där för alla andra som tydligen aldrig lämnat Sverige.

Sålunda kunde Expressens Jens Liljestrand den 12 december skriva en lång hyllning till de båda under rubriken "Som utlandssvensk är man ändå alltid sosse". Ni förstår, de har varit utomlands och ser nu världen och Sverige med andra ögon. Jag frågade Jens Liljestrand vad som motiverade den bisarra artikeln, men har ännu inte fått svar.

I texten kunde Margit berätta om sitt mycket större perspektiv:
"I Sverige klagar både vänstern och högern på 'samhällskollapsen'. Jag har varit i Ukraina. Jag köper inte det."

Även för Thomas var det oerhört stort att befinna sig i ett annat land och en vistelse i Mexiko gjorde att han kunde sammanfatta för Margit:
"Jag är livrädd, hela den här kontinenten är ond."

Mexiko visade sig vara besvärligt på fler sätt:
"Sen var det svårt med tidsskillnaden, man hänger inte med i alla mejl och mentions i sociala medier, det är jobbigt att vara i sån ofas med svensk debatt."

Genom vedermödorna i Mexiko fick
paret insikt i världen.

Från Mexiko kunde Thomas också förmedla reflektioner kring svensk politik:

I detta fall är det inte sexistiskt att blanda ihop de båda makarna, eftersom de själva verkar se sig som en sorts enhet i detta storslagna upptäcktsresande som måste nå svenskarna. Att Thomas dessutom har fått in Margit på samma tidning är förstås patetiskt, men båda skulle säkert vara lika välkomna hos Expressen. I dag är det hursomhelst Margit som får leverera ett politiskt korrekt alster, under rubriken "Realister, hur många tål vi se mejas ner?". Som ni förstår blir det ännu en text på temat "Vad är det för fel med att vara PK?", här ersatt med att vara naiv.

I vanlig ordning ska budskapet hamras in genom det där självgoda och mycket tröttsamma raljerandet:

" 'Naivitet' är förstås ett kodord för alla som inte köper idén om att Sverige går under av invandring. Naivt är att tala om internationella konventioner och om hur de kan omformuleras för en ny tid. Naivt är att påpeka att hela samhället blir lidande om vi sätter rättssäkerheten ur spel."

Vi får fler exempel, och en formulering är egentligen obegriplig, men vi har lyckligtvis hört den från henne förut:

"Naivt är att påstå att Sveriges stora problem snarast är en förvaltningskris – en långsamt mullrande katastrof som inget politiskt block riktigt vill kännas vid."

I Expressens långa hyllningsartikel sade hon, angående att någon hade mage att tro att invandringen var problematisk:

"Det är ju förvaltningskulturen i Sverige som är problemet, att man har misslyckats med polis, domstolar, rättsstatens kärna."

Möjligen kan man då undra på vilket sätt asylinvandringen är en tillgång, om polis och domstolar måste blandas in.

Dumt på riktigt blir det när motpolen, alltså realisterna, ska angripas:

"Men okej då. Vi börjar med att skicka ut alla som inte har rätt att vistas i landet. Gryningsräder i Stockholms kontorslokaler där papperslösa städar. Nya lagar för att stävja naiva försök att hjälpa papperslösa. Ingen vård, ingen skolgång; jaga dem, bunta ihop dem och kasta ut dem."

Det dramatiska språkbruket lyckas inte dölja att detta egentligen är mycket enkelt. Om man bedöms sakna skäl för uppehållstillstånd ska man lämna landet, vilket också innebär att man inte heller borde vara berättigad till bidrag och skolgång. Denna hemska "jakt" och de fasansfulla "gryningsräderna" behövs endast om någon vägrar att följa lagen.

Det pinsamma tonläget, som antagligen ses som mycket fyndigt av både Margit och Thomas, fortsätter:

"Låt varje lands kustbevakning skjuta gummibåtar i sank – även i Öresund. Dags för de värnpliktiga att jobba för brödfödan! Några snöflingor till millennials kommer säkert att traumatiseras, men av internet att döma finns det gott om människor som gärna står upp för Sverige."

Visst, mycket otäckt och antagligen briljant i dessa kretsar, men i verkligheten sker asylinvandringen inte genom gummibåtar över Öresund. Istället för att öppna eld, behöver vi alltså endast ändra lagstiftningen. Som bekant har asylvurmarna hittat ett litet guldkorn i form av tanken på "klimatflyktingar", vilket är ett perfekt koncept då man samtidigt kan förespråka asyl, skuldbelägga västerlänningar och oroa sig för klimatet:

"Under tiden torkar Sahelbältet ut ännu mer samtidigt som stora delar av Bangladesh översvämmas. Nya konflikter om krympande resurser uppstår. Folk tröttnar på att bli hjälpta på plats i dammiga tältläger där ingen framtid kan skönjas. I takt med att allt fler områden blir obeboeliga sätter folkvandringarna igång på riktigt."

Varför nämner du ens detta i sammanhanget, Margit? Menar du verkligen att vi då bör ha fri invandring från Bangladesh och Afrika? Det skulle vara långt bortom naivt, men vi förstår att du egentligen bara poserar. Mot textens slut ska det hela knytas ihop, utan att ge avkall på dramatiken:

"Kanske är det ett tecken på naivitet att jag frågar mig vilken typ av scener vi står ut med vid våra gränser? Hur många kroppar kan man meja ned på en timme? Hur stora och desperata folkmassor kan man egentligen stoppa med våld? Jag har inga svar, men det har å andra sidan inte 'realisterna' heller. Att hoppas på något sådant vore det verkligt naiva."

Det är inte alls svårt att svara på det, ens med en liten dos realism. Med tillräcklig eldkraft kan man meja ned alldeles fantastiskt många, särskilt om de kommer i de där gummibåtarna. Å andra sidan tror en verklig realist knappast att världen ser ut så som den framställs inom medieetablissemanget, även bland de som minsann har besökt Mexiko.

Med tanke på sitt eget val, borde Thomas kanske
välja andra ord för att håna sverigedemokrater.

Man kan ifrågasätta varför jag ens uppmärksammar dessa de mest desperata posörerna, men fallet Richert-Engström säger också någonting om hur sjukt detta mediala etablissemang är.