Våldtäkter och rasism

På Aftonbladet Debatt ställs i dag frågan "Varför går rasister igång på våldtäkter?". Det är det sannolikt en minoritet som gör, men undertecknarens poäng är den förväntade och tydliggörs i underrubriken "De bryr sig inte om kvinnorna – förrän de kan plocka billiga politiska poänger".

Detta är en sorts egen genre för asylaktivister som vill misstänkliggöra vissa invändningar mot den mångkulturella utvecklingen. På samma sätt anses invandringskritiker som lyfter förföljelse av homosexuella som ett av problemen med islams framryckning egentligen själva vara homofober, precis som samma invandringskritiker nog inte är uppriktiga då de uppmärksammar den senaste tidens antisemitiska attacker.

Jag kan utan omsvep erkänna att jag inte är särskilt engagerad i exempelvis hbtq-frågor, men det innebär inte att jag tycker att det är rimligt att homosexuella ska straffas med döden. Jag tycker också att det är fel att kasta brandbomber mot synagogor, även om det är lite provocerande att attacker mot en minoritet anses vara mycket värre än alla de konsekvenser som asylinvandringen får för majoritetsbefolkningen.

Nåväl, i dag vill Meryem Yebio som sagt fokusera på våldtäkterna, och vi får veta:

"En kvinna har blivit våldtagen. Direkt börjar människor ventilera sina rasistiska åsikter i alla forum där de ges chansen. Åsikter och spekulationer om vilka förövarna måste vara (läs: vilken etnicitet förövarna har) florerar och sprids exakt överallt. Spekulationer kring att det bara måste vara invandrare som de (läs: 'de' som i de etniska svenskarna vars grupp jag ej ingår i) så öppenhjärtigt tagit emot."

Den som exempelvis läser på Flashback kan se att en sådan diskussion direkt uppstår, men denna besatthet har våra medier själva skapat. Genom den konstanta mörkläggningen har folk tränats i att läsa mellan raderna, och redan ett uteblivet signalement talar för att förövaren nog har utomeuropeisk härkomst. Att denna grupp dessutom är klart överrepresenterad förbättrar inte situationen. Man skulle kunna uppmana medierna att helt enkelt alltid ange signalement, men då skulle i stället själva verkligheten "gynna främlingsfientligheten".

Meryem fortsätter:

"Etniskt svenska män löper amok i kommentarsfält med kommentarer i stil med att det bara måste vara 'Mohammed', 'Ahmed' och alla andra för dem typiska invandrarnamn som våldfört sig på kvinnan som enligt deras antagande är ljus och därför har ett exotiskt utseende i de antagna förövarnas ögon."

Jag har sett en del sådana diskussioner, men sällan att någon betonar offrets etnicitet. Sannolikt vill inte ens den värste invandringskritiker att kvinnor med utländsk bakgrund ska utsättas för detta brott. När det gäller exempelvis gruppvåldtäkterna i Malmö kan något offer mycket väl vara någonting annat än pursvensk, men det gör inte fenomenet mer angenämt på något sätt.

Så kommer vi då till den där kärnan:

"Att män utnyttjar kvinnors utsatthet för att stödja sin egna politiska agenda snarare än att stötta och måna om den faktiskt utsatta kvinnan och 'kvinnofrågor' är inte ett dugg förvånande – även om det är sorgligt och förargligt på en helt annan nivå."

Så fungerar vi nog lite till mans, vilket inte minst märks genom att de som verkligen kallar sig feminister är enormt ovilliga att diskutera frågor som hederskultur eller vissa gruppers överrepresentation vid våldtäkter. Samtidigt tror jag inte att de som lyfter denna problematik i invandringsdebatten är helt ointresserade av kvinnors trygghet i allmänhet.

Därefter tycker jag att Meryem helt enkelt har fel:

"MEN jag kan inte hjälpa att bli än mer förvånad, irriterad och arg när etniskt svenska kvinnor – likt de etniskt svenska männen i samma kommentarsfält – medvetet väljer att fokusera på vilka som kan ha begått gärningen. Detta snarare än att sätta fokus på gärningens brutalitet och den våldtagna kvinnans extrema utsatthet som individ och som kvinna, oavsett vilken etnicitet förövaren har."

Vi bör nog fokusera på förövaren minst lika mycket som på offret. Det är gärningsmännen vi ska stoppa, inte kvinnorna. Varför skulle det vara fel att veta exakt vilka dessa är? Vänsterfeministerna brukar här alltid slänga fram att det minsann handlar om män, men det vet vi redan och det utesluter inte heller att andra aspekter kan vara relevanta att belysa.

Det verkar också som att Meryem inte riktigt förstår vad frågan faktiskt handlar om:

"Hur kan förövarnas etnicitet spela någon roll avseende en sådan brutal handling? 
Menar ovanstående 'debattörer' på fullaste allvar att gärningen på något sätt förvärras/är brutalare om gärningsmannen är invandrare eller vill de bara få stöd för sina rasistiska antaganden?"

Nej, det är det ingen som hävdar, men vi kommer så småningom till vad frågan egentligen handlar om. Å andra sidan förstår hon inte heller varför medierna kritiseras:

"Ett övergrepp är ett övergrepp. En våldtäkt är alltid en våldtäkt, oavsett vilken etnicitet förövaren har. Kan människor bara inse det och sluta klandra medierna för att de 'mörkar' gärningsmännens etniciteter, religiösa och/eller politiska tillhörigheter.  Enligt de pressetiska reglerna ska berörda personers etnicitet, religiösa åskådning eller politiska tillhörighet inte anges så länge de ej har betydelse för sammanhanget, vilket de sällan har i ovanstående sammanhang."

Problemet med mediernas mörkande är bland annat det jag tidigare berörde, nämligen att människor i stället bildar sig en egen uppfattning. Det är dessutom ytterligare en av de faktorer som skadar förtroendet för systemmedier, och ännu ett skäl till att alternativa medier behövs. Det är ingen slump att Avpixlat fick just detta namn.

Framför allt har etnicitet en viss betydelse i sammanhanget. Även pursvenskar begår våldtäkter, men om det visar sig att, säg, 70 procent av våldtäkterna aldrig skulle ha skett om vi inte hade haft en omfattande asylinvandring, är det naturligtvis ett faktum som är oerhört viktigt för samhällsanalysen. Fenomenet gruppvåldtäkter skulle vi överhuvudtaget inte haft utan detta inflöde. Det betyder fortfarande inte att det är ett vanligt beteende bland människor med utländsk bakgrund, utan att problematiken i hög grad är importerad, liksom många andra samhällsproblem där den egentliga orsaken noggrant undviks.

Om någon endast bryr sig om våldtäkter när de kan kopplas till vissa förövare kan förstås klandras eller ses som hyckleri, men att helt bortse från sådana faktorer och hellre tala om ett diffust "patriarkat", där alla är lika mycket talibaner, är inte mycket bättre. För övrigt tycker jag inte att det är fel att framhålla vissa av mångkulturens baksidor, även om man inte annars ägnar sig på heltid åt respektive fråga.